Ängeln i rummet

På skåpet i sovrummet står min ängel i soltrålarna som silas genom persiennerna och är magiskt vacker. Den har följt mig genom åren och känns som en kär vän. Och såklart jag tänker på Eva Dahlgrens fina sång...

Det bor en ängel i mitt rum
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud
Hon gör mej lugn och hon viskar till mej
Allt det jag säger dig

 

Det bor en annan i min kropp
Hon har den vackraste av själar
Hon är kärlek och hopp och hon berättar för dig
Hur mycket jag älskar dig

 

Det bor en ande vid min fot
Som blåser värme över huden
Det kittlar och du såg att jag log
Men när hon andas på mig är det för att jag ska komma och värma dig

 

Här är jag med allt det andra
Som gör en människa hel
Och jag hoppas jag hoppas att du orkar
Och att ängeln i rummet, det är henne du ser

 

Visst är det vackert! Berör mig både i hjärta och mage.

Önskar er en fin sista augustivecka.

Några av de finaste

Några vitsippor i vas
plockade för att glädja mig
Tack

Ställde dem bredvid mor
en av mina finaste
Tack

Idag kändes en dikt rätt. Tack för att ni troget läser mina reflektioner.

Må så gott i vårens tid.

Det operfekt perfekta

Somliga saker tycker jag extra mycket om. Som den här keramikvasen, ett loppisfynd från längesen.

Tycker om den klotrunda formen, den dubbla hänkeln, halsen med lilla pipen. För att inte tala om färgen på glasyren med den gyllenbruna utfällningen. Älskar uttrycket den förmedlar... det operfekt perfekta.

Just nu står den och är fin på farbror Claes-hyllan i gången mellan vardagsrum och kök och delar utrymme med ännu en sak jag tycker extra mycket om. Den gamla gratulationstavlan. Men den kan jag berätta om en annan gång.

Historien bakom hyllan hittar du här.

Idag har jag planer på att plantera om mitt vildvin på balkongen som redan fått stora ögon. Det har en alldeles för liten kruka nu. Jag har tagit bort botten ur en äppellåda och snickrat ihop den med en likadan, två äppellådor på varann som jag fodrat men plast. Där ska den få bo. Jag har stort behov av att få sätta fingrarna i jorden. Längtar galet mycket efter sköna maj. Värme, sol... och bättre tider. Att balkonglivet kan börja... på riktigt.

Trots allt, ha en fin vecka.

Ett stråk av det knappt förnimbara

Jag förundras varje gång över den fantastiska doften pärlhyacinterna ger. Har ni känt den? Så mild och knappt förnimbar.

Jag köpte två krukor vita som jag planterade om i en gammal kopparskål. Varje gång jag går förbi känner jag ett stråk av den blyga doften.

Nu kan jag berätta att mina fönster är färdigputsade! Och jag har inte fuskat den här gången utan putsat mellan också. Gissa om jag känner mig nöjd? Undrar vad jag ska ta tag i härnäst?

Tack så mycket för alla grattisar som jag fått på olika sätt! Så roligt att känna sig ihågkommen. Speciellt i denna tid när coronaviruset sprids över världen och man inte kan träffa familjen som man är van.

Hoppas ni får en fin helg, den sista i mars, en månad som säkert inte bara jag känner mig lurad på. Ta hand om er.

Så överraskad!

Idag är det min dag och allt kalasande är av förklarliga skäl inställt. Inget svårt beslut i dessa coronatider. Men i morse ringde dotter Lisa och sa att hon tydligt hörde att det ringde på min dörr... gå och öppna, mamma! Så det gjorde jag och utanför hissen hade hon lämnat paket, tulpaner och en napoleonbakelse med ett ljus i!

Vilka ungar jag har! Så omtänksamma och gulliga. Jag blev så glad.

Nu kan jag fira första dagen på mitt nyaste klokår med en älsklingsbakelse... efter mitt påbörjade fönsterputsprojekt. Igår började jag putsa!

Vad paketet innehöll? Jo, en kaffebryggare, en Moccamaster, precis en sån jag nån gång tänkt köpa. Tack, mina fina döttrar!

Ha en fin dag... det ska jag ha!

Solen skiner som om inget hänt

Solen silar så vackert in genom persiennerna. Som om allt är som vanligt. Ljuset bryr sig inte om coronaviruset.

Tulpanerna slår ut och blir ännu finare. Så lätt att glömma allt en stund. Men tanken finns där och det känns otäckt. Inte orolig för egen del men för dem som finns i riskzonen. För allt pandemin för med sig. Måtte eländet komma att ebba ut lika snabbt som det kom. Men... hörde en expert gissa att pandemin skulle pågå till sommaren... kanske hela hösten. Hoppas han har fel.

Vill tacka för att så många, både gamla och nya vänner, uppmärksammat vårkampanjen på mina böcker! Läs mer i föregående inlägg.

Nu lever vi i nuet och njuter av det vi har. Kram.

Ett njutbart boktips

Jag hittade en bok på rean som talade direkt till mig. Så vacker framsida med en titel som gjorde mig nyfiken. Jag förstod snart att det inte var en traditionell trädgårdsbok utan en antologi med minnen och tankar berättade av tolv av våra främsta trädgårdsskribenter.

Drömskt sinnliga bilder, som jag först trodde var illustrationer men som är foton, skickligt bearbetade av Viktor Kvant.

En fantastisk bok på alla sätt, en perfekt present till alla som är trädgårdsintresserade, ja till andra också! Att Christel Kvant varit redaktör och skribent märks väl. Jag har alltid gillat hennes trädgårdsböcker. Även hennes roman Resan till Ribston finns i min bokhylla.

Men vad betyder den märkvärdiga titeln, vad är Artemisia? Artemisia absinthium, malört... aromatisk ört med silvergråa blad. Växer snabbt till en rugge som kan behöva stödjas. Varför sällskapet har valt just det namnet förklaras i boken.

Man får mycket för de, hör och häpna, 79 kronor den kostade på rean. Här finns den.

Fredag igen. Den sista i februari... välkommen mars!

Små vita blommor och en gömd hälsning

De kvistar jag satte i vas tidigare bildade gröna blad och gracila knoppar som nu börjat slå ut.

Små söta vita blommor! Jag knipsade av dem och lät dem få en mer framträdande roll genom att sätt dem i ett vinglas.

När jag sorterade i bokhyllan hittade jag ett par av mina sparade sagoböcker. De är så vackra så de förtjänar att ligga framme ett tag. I den ena har min far skrivit med sin fina handstil...

... så här fint! En gömd hälsning från förr som gjorde mig tårögd... mer värd än något annat!

Strax ny vecka igen, en vecka som är fulltecknad med roliga saker. Ibland blir det väl mycket på en gång!

Ha det gott!

Solskenssöndag... äntligen

Äntligen en solskenssöndag! Det blev en långpromenad runt sjön. Det blåste himla kallt på hemvägen men det var det värt för att få lite sol på näsan. Häromdagen, när jag gick en kortare promenad och utan sol, upptäckte jag högar av beskurna trädgrenar längs promenadvägen. Perfekt för den som bor mitt i stan. Jag bröt några kvistar från träd jag inte vet namnet på. Kanske något parkträd?

Knopparna sprack ut så fort de kom i vatten.

Nu har jag vår på soffbordet. Fina keramikkannan fick jag av tomten. Tänk att han vet precis vad jag tycker om!

Hoppas ni också fått sol på era näsor under helgen. Det kan vi minsann behöva efter alla dystra gråa dagar de senaste veckorna.

Önskar er en fin februarivecka.

Identitet

 Jag tänker mycket på det där med identitet. Och speciellt vad man vill förknippas med.

När jag tog fram min gamla kopparkaffepanna så slog det mig, precis som den är jag. Lagom medfaren och lite tillbucklad, lätt att hälla ur, oputsad... men som fortfarande håller glöggen varm. För det är som glöggkanna jag använder den. Och precis som knoppen på locket känner jag mig, lite tillknölad av åren men fortfarande har jag greppet i behåll. Jag har erfarenhet, jag har förmåga att överse med en massa saker som slukar energi och jag kan bestämma helt själv hur min dag ska bli. 

För flera år se slutade jag putsa mina kopparprylar. De är vackrast med patina. Inte vill jag ha dem blänkande, nej patinan som åren ger är vackrast tycker jag. Därför vill jag gärna identifiera mig med mormors mors gamla kaffepanna. Vi har patina. Och tänk vad vi har varit med om, både den och jag!

En god tredje advent önskar jag er.

Måndagskväll i köket

Det varmt och gott i köket, jag tänder ljus och njuter. Måndagskväll. Det har snöat en decimeter. Vitt och fint. Säkert hinner snön försvinna, den första brukar aldrig ligga kvar.

Tänkte bara kika in lite snabbt och tacka för alla peppande kommentarer om att manuset till min femte roman är klart. Tack alla rara! Redigerar för fullt.

Önskar alla en fin kväll!

Mor

Jag har haft en fantastisk mor. Säkert är jag inte ensam om det. Min mor gick bort 2005, 86 år gammal. För ett tag sedan hittade min bror en kassett, en kopia av en inspelning gjord 1997 av Radio Dalarna där mor blev intervjuad av Jon Norberg i ett program som hette Seniorliv. Hon berättar om sin uppväxt och sitt liv. Min bror tyckte det var så intressant så han lade ut det på YouTube.

Älskar det här ungdomsporträttet av min fina mor. Har du tid över så klicka här eller sök Margot Heimer på YouTube så får du höra henne berätta. Och om ni gör det så förstår ni vem som målat den fina lilla asken vid hennes porträtt.

Trevlig helg!

Just nu känns livet krispigt!

Jag tycker om tulpaner som slår ut! Som tar för sig genom att breda ut sig. Det har snöat några dagar men idag sken solen och det blir märkbart ljusare för varje dag. Och tänk, jag har fått en operationstid för mitt knä... äntligen!

Just nu känns livet krispigt!

Julefrid

Min jul är lågmäld och lugn. Nuförtiden åker jag snålskjuts, mina döttrar turas om att ordna julafton. Vi är många när vi träffas men eftersom vi har knytkalas så blir det inte betungande för någon. Mina sillar är inlagda och klara, rödkålssalladen fixas på julaftons morgon liksom prinskorven som steks gyllenbrun med de viktiga kryssen i ändarna. Somligt ändrar man inte på!

Jag vill gärna ge er en av Berna Svenssons tänkvärda dikter i julklapp. Hon är en av mina favoritpoeter. Ord att tänka på i dessa tider.

Förvandla oss!
Förvandla oss!
O gör oss älskande
och kärleksfulla!

Riv ur vår lumpenhet,
vår tarvlighet
vår lust att ständigt
kritisera och begära.

O gör oss älskande
den korta tid vi fått
och ge oss kraft
att ängslans båge bära.

Önskar er julefrid. God jul!

Advent... ankomst

Måste visa den underbara amaryllisbuketten en gång till, en av dem från boksläppet i måndags. Just nu står den framför tavlan som morfar målade 1912, en kopia av, som jag tror, en Zorn-målning. Den brukar få en mer framträdande plats den här tiden varje år. Jag tycker mycket om den och ännu mer när jag för några år sedan befriade den från den fula ram den hade.

Advent, vinterns vackraste tid. Vi väntar på julens ankomst, advent betyder just ankomst. I morgon tänder jag det tredje ljuset och läser tredje versen högt för mig själv...

"När tredje ljuset tändes
i kulen vintertid
vi höra himlens klockor
som ringa fröjd och frid.

Hoppas ni har det lika bra som jag.

Kram!

Det enklaste är det vackraste tycker jag

Nu har kottarna kommit fram. Jag har en förkärlek för tallkottar och den här tiden dekorerar jag hellre med dem än med något annat. Den lilla dikesgranen som väntat på balkongen ett tag har jag satt i en gammal konserveringsburk. Det enklaste är det vackraste tycker jag. Nu börjar snart den fina adventstiden, en tid jag alltid längtar till under höstens mörka månader.

Strax börjar ny vecka... den sista i november, hurra!

Ha det fint!

Att inte kunna stå emot

I början av det här året så bestämde jag att detta år skulle bli ett år då köpstopp gällde. Alltså köpstopp på allt utom på det vanliga som fordras för överlevnad. Det gick bra under januari...

Sen har jag liksom förträngt mitt beslut, ett och annat har behövts, fast egentligen inte.

Förra veckan följde jag med till Hansjö Handel utanför Orsa för andra gången denna sommar och jag lovar... jag skulle inte köpa en enda grej!! Jag höll mig men redan första rundan, man går minst tre rundor och ser nya saker varje gång, så tittade en antilop på mig där hon hängde på väggen i ett av rummen... och jag svär på att hon viskade jag är din, varje gång jag gick förbi. Mina kompisar betalade sina fynd och vi skulle gå... nej, stopp, jag kan inte åka hem utan henne!

Jaha. Så gick det till. Men nu funderar jag skarpt på att köpstopp ska gälla hela nästa år. För i år är det ju redan försent, eller hur? Hur tänker ni?

Vasen, flaskan och skålen är däremot gamla vänner, utplockade ur skåpet, både färg och material tilltalar mig mycket. För att inte tala om dillkronorna som är så vackra. En rest efter helgens roliga kräftfest. 

Här kan du se sommarens första besök i Hansjö Handel.

Må gott!

Tacksamhet och glädje

Kalasdag i dag för äldsta dottern Åsa som fyller 55. Hur är det möjligt... när man själv är 47??
Inuti, alltså. Ändå kan jag inte förstå, hon var ju nyss fem... eller vänta nu... 25!

Åren går och jag är så glad åt mina tre flickor. Flickorna som nu själva är mammor och som förundras som jag hur fort åren går.

Jag är så stolt och lycklig över min stora fina familj med svärsöner och barnbarn som vill ha mig med på allt roligt som händer. Som vill mig väl och bryr sig om. Jag tackar försynen, livet, en högre makt, ödet, vad man än vill kalla det... för att jag har fått förmånen att få just mina barn. Åsa, Anna och Lisa. De finaste.

Det blev ett känslosamt inlägg idag. Men jag kände att jag ville dela med mig av min tacksamhet och glädje. Alltför sällan sätter man känslorna på pränt. Glädje och tacksamhet. Önskar er alla detsamma.

Bilderna är från Åsas fina gård där en glasveranda håller på att se dagens ljus... återkommer med bilder senare.

Njut... nu!

Tillsammans med vårens första vitsippsbukett och en liten trätavla loppad i Rom för längesen önskar jag alla en särdeles fin helg.

Kram!

I gott sällskap

Jag har gott sällskap av Dr Westerlund i sovrummet. Nåja, han får allt hålla sig på fönsterbrädan. Eftersom han finns i två exemplar så får de dela utrymmet med min älsklingsstaty. Växterna kallas också Rosengeranium, doftar gott och påstås vara luftrenande och hälsobringande. Lättskött och mycket lätt att föröka med skott, bara rakt ner i en kruka med jord.

Hon som ramas in så fint, är enligt grekiska mytologin hälsans och renhetens gudinna, Hygieia. Mer passande kan det inte bli! Hon fick följa med från min första resa till Kreta för tjugo år sen och jag hade henne för säkerhets skull som handbagage på flyget hem. Faktiskt ska jag säga att det var längesen jag var förkyld, hm, vem vet? Att de inte hjälper mot ett ont knä, det vet jag!

Utanför fönstret lyser gula Kristineskolan, eller gamla läroverket, som solen. Jag är så glad över min härliga utsikt från tredje våningen... fina innergården åt ena hållet och Läroverksparken med skolan, åt det andra.

Nu en kopp kaffe på balkongen, solen lyser där också!

Ha en fin dag och må gott!