Fler lokor...

 

Äsch, jag fortsätter väl på temat lokor medan jag håller på. En av sommarens roligheter med döttrarna...

 ... var en dag i Livia & Leran keramikverkstad! Dotter Åsa har gått kurs hos Livia och hade möjlighet att hyra in oss alla fyra en förmiddag. Hur kul som helst! Jag gjorde tallrikar i stengods.

Det är rena meditationen att syssla med lera. Som synes, Lisa är helt uppslukad.

 Likaså Anna och Åsa vid drejskivan.

Nu är mina sex tallrikar brända och klara. Alla olika stora, skeva, lite råa och... busiga liksom. Men jag som tycker om det operfekta gillar dem.

Imorgon ska de bli ordentligt invigda av bästa väninnan med make. Hoppas de tycker maten smakar extra gott... 

Härligt var det att återigen känna på leran. Somliga av er vet kanske att jag har ägnat mig åt keramik under tidigare delar av mitt liv. Och jag har älskat det. Men jag inser tydligt, speciellt efter den här dagen, att mina fingrar och händer inte vill vara med längre. Min keramikkarriär är över. Men roligt har jag haft medan den pågick!

Kul att ni också blev glada åt min tapet i förra inlägget. Tack!

Ta hand om er och ha en trevlig första septemberhelg.

Det operfekt perfekta

Somliga saker tycker jag extra mycket om. Som den här keramikvasen, ett loppisfynd från längesen.

Tycker om den klotrunda formen, den dubbla hänkeln, halsen med lilla pipen. För att inte tala om färgen på glasyren med den gyllenbruna utfällningen. Älskar uttrycket den förmedlar... det operfekt perfekta.

Just nu står den och är fin på farbror Claes-hyllan i gången mellan vardagsrum och kök och delar utrymme med ännu en sak jag tycker extra mycket om. Den gamla gratulationstavlan. Men den kan jag berätta om en annan gång.

Historien bakom hyllan hittar du här.

Idag har jag planer på att plantera om mitt vildvin på balkongen som redan fått stora ögon. Det har en alldeles för liten kruka nu. Jag har tagit bort botten ur en äppellåda och snickrat ihop den med en likadan, två äppellådor på varann som jag fodrat men plast. Där ska den få bo. Jag har stort behov av att få sätta fingrarna i jorden. Längtar galet mycket efter sköna maj. Värme, sol... och bättre tider. Att balkonglivet kan börja... på riktigt.

Trots allt, ha en fin vecka.

Bortglömd

Ofta ser man saker med andra ögon efter en tid i glömska. Längst in i skåpet med vaser och ljusstakar hittade jag den här lilla keramikhästen, tummad nån gång för länge sen under en av mina keramikkurser. Undanställd och nästan bortglömd. Nu får den lufta sig på köksbordet ett tag tillsammans med tulpanbuketten, vita denna gång.

Korgen däremot är inte bortglömd utan används oftast som förvaring till långa ljus. Eftersom ljusen är slut så fick den, med en glasburk inuti, bli tulpanvas. Bra när saker kan ha fler användningsområden.

Här är mellantid och jag försöker komma ikapp annat glömt också. Eller glömt... snarare bortträngt. Jag har städat och plockat i ordning i vissa skåp. Därav mitt hästfynd. Idag ska jag frosta av frysen. Kanske. Annars funderar jag mest på boksläpp och bokmässa... och annat roligt.

Må gott!

Jamen, så klart...

... lilla pyttetomten är framme! I år hittade jag den direkt, somliga jular har jag fått leta ordentligt, den har en förmåga att gömma sig den lilla rackaren. Köpt på Rutebo keramik i Leksand för egna pengar när jag var elva år. En kär gäst varje jul. Och vad ska den sitta, om inte i ett hav av kottar?

När jag letade efter ett dokument hittade jag en novell jag glömt att jag skrivit, Att hitta till varandra. Den ligger nu i Mitt skriveri. Klicka här om du vill läsa den. Det verkar som jag letar efter en massa saker stup i kvarten nuförtiden. Alldeles sant, det gör jag. Hmm, vad kan det bero på tro?

Nu ska jag koka kola!
Ha en fin vecka.

Du och jag, Ernst!

I senaste avsnittet av Sommar med Ernst så gjorde han en sänggavel av gamla fönster. Tänk att vi har lika smak, han och jag! Inte i allt, men iallafall sänggavlar!

Jag har haft min ett bra tag nu och har inte tröttnat. Min är tillverkad av två loppade gamla fönster som jag målat vita och skruvat ihop och ställt på en träram bakom sängen. Trollsländan är ett eget alster från länge sen. Den sitter där just nu, jag byter ibland till nåt annat som jag tycker om och har lust till. Som de här som satt där ett tag.

Lilla läslampan är ett hopplock av en billig glaslampa från Ikea som jag hängt en kasserad lampkjol över. Fungerar utmärkt!

Jag tycker om det luftiga intryck sänggaveln ger. Den knyter ihop sängen med de övriga möblerna på ett fint sätt. Jag trivs i mitt sovrum. Ser ni bladkronan i taket?

Den hängde över skåpet tidigare men har fått flytta till en mer central plats. Medan de fanns kvar så passade jag på att fylla den med fler liljekonvaljeblad. Fin till tapeten bakom tycker jag.

Tack för lovorden om min balkong! Nu ska jag sätta mig där en stund och läsa det sista ur boken jag har på gång. Har ni läst Mannen som läste högt på 6.27-tåget? Om inte, gör det!

Önskar er en fin dag.

Vinterbonad soffa... och tusen små torra stjärnor

Några nya kuddar och soffhörnet blev vinterbonat! Ibland behövs inte mer för att hela rummet ska kännas nytt.

Även om det är färgrikt så är det dämpade färger, passar bra till mattan tycker jag. Tänk, jag den försiktigt linnefägade har kommit ut ur garderoben! Nåja, det får inte bli för mycket...

På bordet, lite annat nytt... eller nygammalt egentligen. Torra skira fröställningar från rosenspirean blir ett vackert stilleben tillsammans med den strama keramikvasen. Jag tycker om att plocka in grenar och kvistar i inredningen, för att inte tala om kottar! Älskar tallkottar, de absolut bästa att dekorera med såhär inför vintern. Hästen är gammal, vasen och stjärnljusstaken egen design.

Om man tittar noga ser man att rosenspireans vackra fröställningar består av tusen små stjärnor. Även om bilden är oskarp.

Under helgen ska jag bese en efterlängtad utställning tillsammans med svägerskan. Och så tänder jag ett ljus för de kära som inte finns kvar bland oss.

Ta hand om er, ha en fin fredag och en skön Allhelgonahelg.

Det där med fåglar

De flesta tycker om fåglar. Jag också. Några sällsynta sorter bor hos mig, som den här helt tama stentitan.

Hon sitter gärna på matrumsbordet och filosoferar. Där blommar förresten också den tacksamma Chiritan igen. Nästan hela vintern har hon blommat.

En annan sort, en större lertätting, håller jag inlåst i bur för säkerhets skull. Den sitter här nöjd... och glad? Synd att de är så tystlåtna bara. Men vill jag ha fågelsång så får jag sätta mig på balkongen. Där kvittras och sjungs det hejvilt. Gråsparvar har bo med ungar under takpannorna och jag kan följa deras oförtröttliga matleveranser på nära håll.

Det bästa av allt med mina fåglar är att de inte har några klor. För fågelklor är läskiga...

Och jo, det är jag som gjort dem och de är ganska gamla. Men ibland får de komma fram ur gömmorna. Som nu. Fler finns nog också när jag tänker efter. Nånstans.

Önskar er en fin junihelg med extra mycket fågelkvitter. Må gott!

... och flyga ut över ängarna

Idag är sista gången på keramiken och de här vingarna är förhoppningsvis brända och klara. Gjorde dem hemma för ett bra tag sen när jag hade en bit vit lera kvar. Minns att jag nynnade på Rickfors-klassikern när jag gjorde dem.

Om de blir som jag hoppas så kanske de får hänga på sänggaveln. Lite extra vingar kan man väl alltid behöva? Visar sen. Kanske.

Regn i flera dar... Äsch, det blir snart bättre!

Glad onsdag, alla!

Aprilmåndag

Ömsom sol och regn, hagel och isvindar... balkonglivet känns långt borta. Tur att man kan vara inomhus och lukta på blommorna, den här vackra rosen till exempel.

Passar utmärkt till soffkuddarna också! Kanske meningen?

Tack för fina ord om mitt porslin. Som ni vet så är jag alldeles för petig med vissa saker. Så är det med detta svarta blanka porslin. Inte jag riktigt. Måste förklara mig...

För det första vill jag egentligen jobba enbart i stengodslera men det fordrar annan ugn som tar högre temperatur än det lergods vi arbetar med på min kurs behöver för att brännas. Skillnaden mellan lerorna är att stengodsleran inte behöver någon glasyr för att vara vattentät, den är frosttålig utan att spricka sönder om den står ute under vintern, och, inte minst, glasyrerna är mycket vackrare... om du frågar mig. All lera, både stengods- och lergodslera, måste först torka sakta och när den är absolut torr sedan skröjbrännas. Lergodsleran måste glaseras och brännas igen i en högre temperatur för att bli användbar. Ugnen vi har på min kurs är usel och oberäknelig och resultatet av speciellt glasyrbränningen är som att spela på lotteri. Därför fortsätter jag inte till hösten fastän jag tycker det är så roligt. Synd att det inte häromkring finns någon som har kurser med stengodslera. Folkhögskolorna finns ju men jag har ingen lust att åka långt för just detta. Nåja, det finns säkert annat jag kan göra...

Idag syr jag klar sommarklänningen jag kopierat från Gudrun Sjödénkatalogen. Ser det som inspiration, inte stöld. Dessutom har jag inga fickor på min klänning... och så är den grå- och vitrandig!

Ha en bra måndag och en fin sista vecka i april!

Att äntligen duka med eget porslin

Äntligen kom jag mig för att duka med mitt eget porslin när vi skulle äta räkor, jag och dotter Lisa. Hon är ensam i familjen om att älska räkor så det passade bra att vi fick en stund för oss själva medan hennes familj var på cirkus.

Till räkorna äter vi rostat bröd, avocado, aioli, citron och oliver. Ett svalt vitt vin till... gott! Mer behövs inte. Allt ni ser, utom de vita tallrikarna under assietterna är egna alster. Jag kavlar, tummar eller ringlar allt jag gör. Ingen drejning för mig!

Jag inspirerades av lövmönstret på de numera utbytta köksgardinerna när jag gjorde assietterna. Åtta stycken har jag och de är främst gjorda för en liten toast eller mindre förrätt.

Kul med eget som inte finns någon annanstans. Vi fick några trevliga mor-och-dotter timmar innan cirkusbesökarna dundrade in. Gissa om det smakade bra?

Hoppas ni också har en trevlig fredagskväll!

Genomskinliga som pappersblommor...

Som en målning...

... är tulpanerna i sitt förfall. Blir så glad när jag får tulpaner som slår ut, det händer inte alltid minsann. Nästan genomskinliga, som pappersblommor är de... så vackra!

Idag fredag får jag besök av en ungdomsvän. Vi har inte träffats på säkert 35 år om man inte räknar ett hastigt möte för några år sen. Och ändå bor vi bara två mil från varann! Som så ofta var det bara livet som kom emellan. Kul ska det bli!

Ha en fin helg allesammans!

Bara några hjärtan kvar

Nu återstår bara några pepparkakshjärtan av julens kaffebröd. Skönt är det... för även om jag inte gav några nyårslöften så borde det bli lite mindre av det goda under det nya året. Och pepparkakor är inte så lockande längre!

Min lilla skål är tummad, och kan ni tro... ett Leksandsband är knutet i hålen jag gjort! Om någon missat det så är just såna band en svaghet jag har och jag får hejda mig så inte alla saker i mitt hem får Leksandsband runt sig!

Nu kan jag visa julklapparna döttrarna och äldsta barnbarnet fick av mig. Lika som min skål, fast lite mindre. De blev omtyckta! Snyggt skulle det vara med andra band också eller varför inte ett grovt hampasnöre?

Idag singlar det ner lite snöflingor, vackert är det och trots förkylning tar jag mig en promenad om en stund. Med broddar... så klart.

Ha en god fortsättning på det nya året!

Eget arbete

Lovade tidigare visa några av de färdiga keramikalstren. Kannan i fönstret visade jag tidigare obränd. Nu är den glaserad och några tall- och grankvistar hamnade i den nu inför jul. Skålen och ljusstaken har redan blivit flitigt använda. Och kursen är så rolig och ger mig utlopp för min skapandelust. Nu har jag övergivit den vita leran och börjat jobba i svart härlig lera. Fotar och visar mer efter jul eftersom några av sakerna kanske blir julklappar?

Tredje advent och Lucia är redan i antågande. Så fort tiden går! Om det bara ville komma lite snö och bli så där lagom kallt...

En trevlig helg önskar jag er alla.

Att tumma, ringla och forma

Att arbeta med lera är rena njutningen. Känslan att tumma, ringla och forma är som att meditera. Jag gillar det lite ruffa, operfekta och ursprungliga uttrycket, finlir som drejning får andra ägna sig åt. Att utifrån en klump lera forma något alldeles eget ger min själ ro. Och tiden stannar. Så känner jag.

Här är några av mina keramikalster, skröjbrända och i väntan på glasyr. Jag är så glad att jag kom med i den här gruppen. Härligt!

En mysig fredag och skön helg önskar jag er.