Förströelse

I dessa dagar måste man hitta förströelse och min förströelse nummer ett är att ha ett pussel på gång. Jag tänker att mitt köp av slagbordet var ett riktigt lyckokast, här går det att bre ut sig.

Nu har jag börjat på det sjunde pusslet och det största hittills, 1500 bitar, lite att bita i, hihi. När jag vänt på alla sorterar jag ut kanter och bitar av himmel. Då slipper jag åtminstone att leta bland dem i början. Nån gång har jag börjat med ramen men inte denna gång.

I väntan på en garnleverans så pusslar jag vidare. För stickningen gav rejäl mersmak vill jag påstå. Ni som är frihetsberövade, vad förströr ni er med?

Må gott i försmaken av sommar!

Kan vi börja hoppas nu?

Vilken skön dag Kristi himmelsfärdsdagen blev! Törs vi hoppas på varmare dagar nu? Under   morgonpromenaden kom jag mig för att ta några bilder. Jag har lite olika promenadstråk, nu gick jag upp till stadsparken. Här finns fortfarande den lilla ryggåsstugan med servering kvar som jag minns från min barndom.

Och jag blev så glad när jag såg att fontänen i dammen var igång!

Kejsarkronan blommar och hela raden av fänrikshjärtan är på gång.

Vitsipporna är på sluttampen och jag såg att liljekonvaljerna snart är plockbara. Om värmen kommer nu så blir det sån fart på allt så vi får svårt att hinna med.

Såg ett blått flor med förgätmigej i ett dike. Fantastiskt söta. Sen gick jag hem och planterade ut alla övervintrade pelargoner på balkongen. Ja, jag vet. Jag får hålla koll på eventuella frostnätter. Och när jag rätade på ryggen, städade bort krukor och jordspill och var klar, så...

... firade jag att balkonglivet äntligen börjat! Måtte det bli många många dagar som denna. Vi behöver det. Kan vi börja försommarhoppas nu?

Önskar er alla en fortsatt skön långhelg.

Lätt att älska...

Nog är de lätt att älska, de övervintrade pelargonerna som villigt växer till sig i köksfönstret. Nu har några satt knopp och en röd blomma har slagit ut.

I dessa tider blir man extra lycklig! Förr om åren brukade jag knipsa bort de första knopparna för att ge plantan mer växtkraft. Inte i år!

De trängs i fönstret och jag drömmer mig framåt mot att få plantera ut dem på balkongen. Det gäller att hålla näsan ovanför vattenytan, att drömma och längta. Snart så...

Glad och fortsatt trivsam helg önskar jag er var ni än befinner er.

Ankomst

Nu börjar den fina adventstiden som leder oss mot jul. Adventsstjärnorna sitter uppe sedan några dagar och stakarna i fönstren tänder jag i kväll. Det är den här tiden som är den vackraste, som är värd mörkret och kylan. Och här hos mig har vi snö och allt är vitt och vackert. Jag önskar det vore lika lugnt, fint och vackert på hela vår jord. Jag tänker på Min julönskan, dikten jag skrev förra året. Samma önskan har jag fortfarande.

Min julönskan
Jag önskar att alla får lagom av allt
lagom av snö och fem grader kallt
Att alla får njuta av kvällar och dagar 
med lagom av julgröt i sina magar
Att alla har glädje och ro i sitt hus 
lagom av glögg och massor av ljus
Få själsligt lugn i decembertid 
känna lycka och uppleva julefrid
Och tänk om min önskan om fred kunde segra 
då skulle jag aldrig önska nåt mera...

Advent betyder ankomst. En fin första advent önskar jag er alla.

Jag vet!

Solen silar vackert in genom persiennerna i min lägenhet. Jag bor högt upp, har fönster i tre väderstreck och inga hus som skymmer solen så persienner är ett måste. På gott och ont. Drar upp dem så fort det blir molnigt, jag älskar ljuset. Med andra ord gör jag inget annat än drar dem upp eller ner om dagarna. Men så har jag inget annat för mig heller. Mitt nya knä begränsar fortfarande min rörlighet... även om det går framåt. Det gör det. Men... det går så lååångsamt! Jag vill bli återställd NU! Ja, jag vet. Sex veckor nu sen operationen. Små promenader har jag börjat med, senast runt Kristineskolan, 925 steg. Snart ska jag våga mig upp på cykeln.

Jag läser, stickar, tränar, ser på tv, drar persiennerna upp och ner... och väntar. Längtar så efter att få ett rörligt liv igen. Jag vet att jag ska ha tålamod. Jag vet!

Hoppas ni har det bra.

Det kliar i fingrarna

Solen skiner, det är 12 grader ute och det börjar klia i fingrarna. Vem blir inte sugen att planera lite för den kommande balkongsommaren? Jag tar fram min trädgårdsbok som jag antecknar i under åren. Vad som är bra men framförallt det som varit mindre bra. Under hösten gör jag en utvärdering och skriver upp sånt jag ska tänka på till nästa år.

Ser att jag skrivit många vita verbenor, maffig pelargonbalkong och vit spetsgardin som insynsskydd! Så tänkte jag i höstas och jag tror jag håller mig till den tanken. Sen vet jag ju att det tillkommer ett och annat men basen blir vita verbenor tillsammans med rosa och röda pelargoner. Den befintliga klematisen Summer Snow hoppas jag klarat sin tredje vinter. Näringspinnar i alla krukor? har jag också skrivit och ringat in. Nån som har erfarenhet av dem? Jag har alltid gödslat via vattenkannan men tänkte att det skulle skönt att slippa.

Hur som helst så ska jag inte ha så många krukor att vattna som förra året, nej, i år blir det sparsmakat. Jag kunde inte låta bli att börja skissa lite...

... älskar att fundera och planera. Om det sen blir precis så... det är en annan sak. Det är själva resan mot målet som är så lockande. En sak är jag på det klara med. Jag ska inte så ett endaste frö! Sa jag inte att i år ska jag ha en enklare och mer sparsmakad balkong?

Åh, vad jag längtar...

Kul att höra vilka olika frukostvanor vi har. Men alla verkar vi gilla dagens viktigaste måltid.

Ha en fin dag!

Vår inne i alla fall

Hur glad blir man inte över en kruka med vita pärlhyacinter? Så spröda och löftesrika står de på mitt soffbord. Inne är det vår, ute är det snöoväder, igen! Fy bubblan. Nu har ju både Vasaloppet och Svenska skidspelen varit så nu är det fritt fram.

Välkommen våren!

Ett hjärta till er och ett hjärta till mig!

Denna dag är en viktig dag för mig... en dag jag väntat på i nästan ett helt år. Man skulle kunna tro att jag ska få ett nytt hjärta... nejdå, men ett nytt knä får jag idag! Hurra!

Hjärtekramar till er!

När kläderna börjar strama

Inte är det kul när kläderna börjar strama över rygg och rumpa. För att inte tala om midja! Jag har hållit vikten och konditionen i skapligt skick de senaste åren med långpromenader och cykelturer. Och jag äter någorlunda sunt. Men på kvällarna! Det har på sista tiden blivit alltför många kylskåpsbesök kvällstid. Så nu...

... måste det hända något! Därför hängde jag en av de trånga klänningarna på kylskåpsdörren som påminnelse. Och har bestämt att inte inta mer än vatten och en morot (jag älskar råa grönsaker) eller en frukt efter klockan 18. Punkt. Helger undantagna då ett glas rödvin får förekomma.

Och varför har det blivit så här, undrar ni? Jo. Jag har nog i förbigående berättat att jag har ett trasslande artrosknä. Ett knä som under senaste året blivit så mycket sämre att jag nu väntar på att få en ny knäled. Därför blir mina promenader så begränsade. Jag kan gå och handla och utföra enklare ärenden på stan men längre promenader går inte. Inte heller kan jag gå i trappor. Suck. Tack och lov för hissen utanför dörren!

Hoppas att det snart är min tur. Jag saknar mina promenader mycket. Och jag vägrar att köpa nya kläder bara för att de gamla inte passar. Så det så.

Jag vet att jag inte är ensam. Varken med artrosknän eller kvällsätandet. Nu sätter vi ner foten och gör något... hänger en för trång klänning som sporre på kylskåpet kanske?

Lycka till oss!

Nu har jag slutfört boken!

Oj, så här lång tid har jag aldrig haft mellan inläggen här! Men jag har haft fullt upp med att redigera boken, Piongården, som jag skrivit på sedan sommaren. Idag har jag skickat det tryckfärdiga materialet till Scandbook, tryckeriet här i stan. Närproducerat, jajamensan!

Den har varit vansinnigt rolig att skriva, som jag i och för sig tyckt om alla mina böcker, och kanske den man jobbat med sist är den bästa hittills? Nåja, har jag riktig tur blir Piongården klar redan i början av december... Återkommer med information för den som är sugen på att läsa. Beställningar tar jag emot först då. Romanen handlar om Kerstin Fontin som efter ett långt liv i Danmark flyttar hem till sin barndomsstad, Falun. Japp! Den här gången har jag förlagt handlingen till min egen stad. Den jag känner bättre än några andra städer.

Passar på att visa en av mina fina Syskonstjärna som ska till att blomma. Spirorna är nästan vackrast innan de slår ut. Det är en gammal växt, numera förökad genom sidolökar och via vänner. Jag har två sorten med olika blad. Men bara en har fått spiror än. Och jag tänker... ska de verkligen blomma nu, i november?

Nu ska jag vila mig från datorn några dagar, stänga av den helt... kanske? Så ska jag tända ljusslingan jag satt upp på balkongen. Det är ju nu när det är mörkast och vi behöver ljuset mest. Snart är det advent!

Må så gott i gråa november, även om solen just nu skiner in i köket. Kram!

Vilsamt

Jag har kommit ut ur min skrivarbubbla och upptäckt den verkliga världen igen. Är redan november här? November har aldrig varit min månad. Mörk och tråkig har jag tyckt. Nu har jag bytt ut tråkig mot vilsam. Genast känns det bättre.

Jag vilar. Och tänker på det vilsamma i att ha torkade fröställningar i stället för färska blommor denna tid. Här har jag plockat in några Allium, proppfulla med frön. Vackra i sin förgänglighet.

Vilsamt... ett vackert ord. November känns plötsligt behaglig. Och snart är det faktiskt advent!

Kram på er!

Räddad av myntasocker

Bigarråer och honungsmelon... perfekt i sommarvärmen. Men den perfekt mogna honungsmelonen är svår att pricka in. Så var det denna gång. Vilken besvikelse...

Då provade jag med myntasockret jag tidigare gjort och det blev en smaksensation. Melonen var räddad! Jag har tidigare bara hunnit använda sockret till jordgubbar som saknade sötma. Ibland får man rubba på principerna för lite socker kan ibland vara rena trolleriet!

Här hittade jag receptet på myntasockret.

Äntligen har det regnat och sällan har vi väl längtat så mycket efter det. Det var ljuvligt! Hoppas verkligen att det regnat hos er också. Men det behövs mycket mer...

Tidigt varje morgon...

... tar jag en tur runt sjön.

Min cykeltur nuförtiden inskränker sig inte längre än så. Inte långt alls men eftersom mitt högra knä dummar sig och jag inte längre kan promenera som jag vill, får cykeln vara motions- och transportmedel. Tur att det någorlunda funkar att cykla! En knäoperation väntar och jag hoppas den blir av i tidig höst.

Och tänk, hittills har det bara regnat två gånger så jag fått ställa in! Det varma och soliga vädret fortsätter och alla säger att vi inte ska klaga... men nu vete sjutton. Jag säger det... vill ha en hel veckas regn, minst! Fast bara på nätterna förstås. Ja, hallå, måste ju tänka på semesterfirarna! Och medan jag är igång och gnäller så gjorde det inget om temperaturen sjönk till 22 grader. Tänk att man aldrig är nöjd!

Idag ska jag och svägerskan ut på vår traditionella sommarutflykt. Så roligt det ska bli!

Glad onsdag!

Böcker går att använda till mycket!

Tänk att träffa en klasskamrat från förr och få upptäcka att även om vi inte träffats på hur många år som helst år så kändes det som igår! Jag fick en så fin bukett och hon gick hem med mina tre böcker. Jättekul möte som gav mersmak, tack för en trevlig stund, B-M!

Jag har börjat träna! Jojomensan! Ifall det visar sig att jag får ett nytt knä så måste jag, förutom de vanliga knäövningarna, träna upp armar och handleder (också de med artros) om jag ska kunna hantera kryckor under en tid. Jag använder två lagom tunga böcker av Lars Widding som hantlar. Enligt sjukgymnasten är det tillräckligt och om jag kör min träning varje morgon så förbättrar jag armstyrkan. Verkar funka för jag har träningsvärk. En sak jag är överlycklig för... mitt knä duger fortfarande att cykla med!

Kram på er!

Medan vi väntar...

... på den där värmen som ju ska komma så får vi nöja oss att se på videkissarna inomhus. Kanske baka några muffins och titta till cykeln som fortfarande står i vintervistet. Nu börjar cykelbanorna tina fram och jag längtar verkligen efter premiärturen. Om jag nu kan cykla med mitt alltmer knasiga artrosknä... suck!

Må gott och ha en fin helg.

En skönhet som heter... Iris

 

Den Någon jag träffade i fredags bedårade mig direkt! Hon har ett långt fint rasnamn men kommer att kallas Iris hos mig. För visst kommer hon att flytta hit om ett tag, har bara lite annat som är inbokat och som ska klaras av först.

Iris behöver ett hem där hon får vara ensamkatt. Hon är en ragdollhona på snart tre år, en av den vackraste katter jag mött. Och stötte på henne gjorde jag helt av en slump... mina kattplaner var tänkta ta form först till hösten. Jag vill se det som att det var meningen.

Efter att jag tvingats ta bort lilla Maja 2016 hade jag bestämt att aldrig ha en katt igen. Men min längtan efter en kompis att dela livet med har kommit smygande och, som sagt, till hösten skulle jag börja leta. Och en Helig Birma skulle jag ha efter att under många år charmats av bloggvännen Gunillas, Rosor och ruiner, sötnosar. Nu blev det en Ragdoll istället och jag tror den rasen kommer att passa mig bra.

Nu ska balkongen nätas igen, kattlådan hämtas från vinden, mat och sand hon är van vid handlas, försäkring övertas, klösträd inskaffas och den för katter giftiga gullrankan ges bort. Jag tror det blir många inlägg framöver om Iris... eller, jag är säker på det!

Ja, nu vet ni vem Någon är. Hon heter Iris och hon har redan lindat mig runt sin tass.

Må gott ni också och ha en fin dag!

Bortglömd

Ofta ser man saker med andra ögon efter en tid i glömska. Längst in i skåpet med vaser och ljusstakar hittade jag den här lilla keramikhästen, tummad nån gång för länge sen under en av mina keramikkurser. Undanställd och nästan bortglömd. Nu får den lufta sig på köksbordet ett tag tillsammans med tulpanbuketten, vita denna gång.

Korgen däremot är inte bortglömd utan används oftast som förvaring till långa ljus. Eftersom ljusen är slut så fick den, med en glasburk inuti, bli tulpanvas. Bra när saker kan ha fler användningsområden.

Här är mellantid och jag försöker komma ikapp annat glömt också. Eller glömt... snarare bortträngt. Jag har städat och plockat i ordning i vissa skåp. Därav mitt hästfynd. Idag ska jag frosta av frysen. Kanske. Annars funderar jag mest på boksläpp och bokmässa... och annat roligt.

Må gott!

Tulpanens egen dag

Sitter och läser, tittar upp och ser på min tulpanbukett jag fått. Den här gången olikfärgade. Njuter. Det blir många tulpanbilder nu men kan inte låta bli att fota ännu en. Dessutom är det tulpanens dag den 15 januari. Jag är dålig på att komma ihåg alla dessa nyuppfunna dagar, vem har kommit på dem?

Nu har jag godkänt provtrycket på Jag är Nora. Snart är den här och jag längtar... och bävar.  Hoppas ni kommer att tycka om den lika mycket som jag.

Tack för alla krya på dig-hälsningar. Den är lite snällare igen, ryggen. Och ännu bättre blir den av promenaderna som jag hoppas ska bli behagligare framöver, fortfarande knaggligt och isigt på alla promenadvägar.

Tulpankramar från mig!

Mot vårliga tider

Vad kan man bli gladare av än en bukett rosa tulpaner i januari? Våren anas... nåja, än får vi vänta för just idag är det -11. Men när vi kommit över på rätt sida, när toppen är nådd, så får jag genast vår i blick och tanke. Bort med julsakerna, för min del väldigt få. Fram med gamla vanliga lamporna igen, och lika härligt som att plocka fram elstakar och stjärnor till första advent, lika skönt är det att plocka bort dem igen. Jag tycker om alla årstider med sina olikheter men nog kan vi ta ett skutt fram till mars nu, eller hur?

Ha det fint... vår i sikte!

Fröjdefull jul till er alla!

En god och fröjdefull jul vill jag önska er alla. Hoppas ni klarat er från den värsta stressen, från förkylningar och halkolyckor. För egen del så har jag inget problem med något av detta. Jag tuffar på här hemma, gör lite kola, lägger in sill och ser på Ernst medan jag inväntar manuset från lektörerna. Med andra ord är jag ledig från Nora under julen. Det känns samtidigt skönt som konstigt tomt. En mellanrumstid liksom.

I år tillbringar jag min julafton tillsammans med barn, barnbarn och släkt i ett rött hus med vita knutar i Lönnemossa utanför Falun. Mina tre döttrar turas om och i år firar vi hos dotter Lisa. Eftersom vi har knytis så blir det inte betungande för någon. Gott, bullrigt, varmt, roligt, trångt och gemytligt. Precis så önskar jag att alla skulle få fira sin julafton.

Jag har fått frågor om den svarta bocken på kökshyllan. Den är loppisfyndad för inga pengar alls och målad med svart matt färg. Finns säkert många liknande, bara att hålla ögonen efter de där skamfilade och fula sakerna som brukar stå längst bak på hyllorna. Jag såg en oälskad ljusstake igår som var precis ett sånt fynd. Idag går jag tillbaka och om den är kvar så blir den min. Om, ifall, visar jag sen... efter lite färg och en gnutta kärlek.

Med fjärde versen i min adventsdikt önskar jag er en riktigt fin julhelg.

          Vi se i fjärde ljuset
          en stjärna underbar
          den som ger tidens gåtor
          ett evighetens svar.

God Jul!