Oförtjänt avskydda...

Visst är de vackra när de blommar? De har så många goda sidor. Insekter och bin älskar dess nektar och pollen. Maskrosen borde vara älskad också av oss i stället för avskydd.

De gula solarna kan man göra vin på, bladen är c-vitaminrika och kan användas i sallader i stället för ruccola, i alla fall de spädaste bladen. Växten ingår i en massa naturläkemedel.

De flesta sliter ihjäl sig för att försöka utrota den. Jag har själv svurit ve och förbannelse över den långa pålroten som är näst intill omöjligt att få upp. För i den egna gräsmattan platsar den inte! Vi borde tänka om. Den är ju en del av den biologiska mångfalden. Jag kom att tänka på Carl-Antons somriga maskrosvisa...

Jag lät alla mina maskrosor finnas
fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut.
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset när sommarn är slut.

För hela året drömde jag

om vår korta sommar drömde jag
Och äntligen kom den
och jag fick rå om den
 
Då gömde jag
små sommarminnen gömde jag
Maskros som tändes

i solen som brändes
Gömde jag
...

Men det är klart att jag kan tycka allt det här. Jag har ju ingen gräsmatta längre. Men om jag hade en skulle de banne mig få finnas kvar! Fram för maskrosens upprättelse!

Fattar ni att den är första juni idag? Inte jag. Nu är sommaren här!

En dröm blir sann?

Länge har jag haft en önskan om ett gammalt slagbord. Eftersom vi är många när alla familjerna samlas så behöver jag ett rejält bord. Men det är inte ofta vi träffas samtidigt allihop. Ett slagbord vore en perfekt lösning. Jag har letat ett bra tag, lagt ett bud på Dalarnas Auktionsbyrås nätauktion... men som vanligt är jag alltför försiktig. Det perfekta slagbordet försvann framför näsan på mig.

Men i fredags fanns det plötsligt fem bord med till söndagens auktion. Och tre av dem var starka kandidater! Den här gången tänkte jag tuffa till mig. Jag hade noga kollat de äldre försäljningarna och visste att jag måste ta i om jag skulle få det jag ville.

Det jag helst ville ha blev överbjudet mitt maxbud två minuter före budgivningsstoppet. Jag slängde mig över kandidat nummer två och la mitt maxbud några sekunder innan stoppet. Tänk att jag hann! När auktionen började fick jag vänta två nervösa timmar innan det var dags för mitt slagbord. Med iskalla händer och bultande hjärta följde jag budgivningen på nätet. Hurra! Det blev mitt. Betydligt under mitt maxbud också. Jag är så nöjd.

På tisdag kväll hämtar en av mina snälla svärsöner det åt mig. Håll tummarna att det är som jag tror. Det här är nämligen lite större på alla håll än det nättare jag blev snuvad på. Gissa om jag är nyfiken? Om det inte passar har jag redan en spekulant på lut.

Men om det blir som jag hoppas så lägger jag ut mitt gamla nätta ovala matbord på Blocket. Stolarna behåller jag, de kommer att passa till slagbordet... tror jag. Om nån är intresserad, mejla mig för mer info. Bordet nu sålt!

Nu går jag ut i solskenet. Tio grader redan. Hurra för det också!

Ha det så bra ni kan.

Inspiration, beslut, handling

Jag har alltid tyckt så mycket om den ärvda mjölbyrån som kommer från morfars barndomshem. Den är så vackert sliten. Och därför sneglade jag på den när jag till slut bestämt mig för att måla det här...

Minns ni blocketfyndet jag gjorde för ett halvår sen? Tyckte det lilla nätta skrivbordet var så fint omålat. Det är gammalt och vackert tappat, ingen spik eller skruv finns. Men, nja... efter lite velande hit och dit så bestämde jag mig för att måla det vitt. Men inte statiskt vitt utan jag skulle försöka få till en patina som påminde om mjölbyråns... helst skulle det se ut som ett slitet 1700-talsskrivbord.

Det blev många lager färg. Använde mig av vattenbaserad vit färg som jag experimenterade fram till olika nyanser genom att blanda i färgpigmentet grön umbra i omgångar. Tunnade med vatten också och jobbade fram lager på lager med pensel, tygtrasa och svamp. Så roligt!

Försökte tänka vad det naturliga slitaget borde vara. Aktade mig för att slipa med sandpapper utan gned med knölig tygtrasa och använde svampens grova sida försiktigt innan färglagret torkat helt.

Jag ville få fram den rätta känslan av ett gammalt slitet skrivbord. Inte för mycket, inte för lite... det gäller att sluta i tid.

Jag blev nöjd med resultatet. Beslaget till lådan kommer inte att passa nu. Jag ska försöka få tag på en tidstypisk träknopp som jag målar in på samma sätt.

Letade fram en spegellampett som legat till sig på vinden och som jag tycker passar nu.

Och stolen som jag lade ner så mycket arbete på att skrapa bort den vita färgen från... ja, den har blivit vit igen. Men den valde jag att måla helvit. För mycket eller för lite skämmer allt. Det är blandningen som gör det hela själfullt.

Hoppas nu maj bestämmer sig för att bli den månad man förknippar den med. Jag vill plantera ut de vita Verbenor jag köpte på trädgårdsmässan i Tällberg igår. En fin mässa som växer varje år och för mig och döttrarna blivit en tradition att besöka.

Jag vill tacka för alla fina kommentarer jag får från er. De värmer och glädjer!

En fin söndag och en bra vecka önskar jag er.

Mer förändring i köket

Som sagt... det ena drar det andra med sig. Jag målade ju köksstolarna svarta för att jag köpte nytt tyg att klä om sitsarna med och tyckte att gamla avskavda vita färgen på stolarna hade gjort sitt.

Jodå, de nymålade stolarna med sina nya dynor blev bra. Men... nog är bordet väldigt vitt... och opersonligt på nåt sätt? Den gamla idén om att...

... ta bort de tre lager färg skivan är målat med blev plötsligt helt nödvändig. Och såklart när det gäller mig ska det ske på stört. Först försökte jag skrapa bort färgen. Helt omöjligt. Min lokala färghandlare rekommenderade en miljövänlig färgborttagningsgele, Paint remover, men han sa också att eftersom jag målat med akrylfärg så skulle det inte räcka med ett lager.

Det gjorde det inte heller. Fyra strykningar med plast över och skrapade mellan varven fick jag göra. Men det gick och fram kom gamla fina skivan... varför i jösse namn målade jag bordet överhuvudtaget en gång?? Tycker om brytningen mellan skivans bruna trä och benens vita färg så därför lämnar jag dem vita. Bordets själ har fått komma fram igen. Som synes så är andra halvan under arbete. När den är klar, så tänkte jag använda mig av Bivax balsam som jag provat till tidigare avlutade möbler med bra resultat. Snart kan jag visa hur det blev.

Så kan det gå i min värld när nytt tyg till stolsistarna får hela köksmöbeln att förändras. Du är för petig tycker säkert många... tycker inte jag!

Glad Valborg önskar jag er. Här är det eldningsförbud så brasan får i år njutas genom teven.

Idag firar jag!

En månad idag sedan min knäoperation... så varför inte fira det? Jag är så tacksam över att ha fått så fint mottagande och god vård på Lindesbergs lasarett där jag valde att göra min operation efter alla goda rekommendationer.

Vi firar med torskrygg, citronsås, kapris och ett glas rött, mitt nya knä och jag. Min aptit har kommit tillbaka efter att jag avslutat all stark värkmedicin. Igår var jag till sjukgymnast och fick beröm för min idoga träning! Så skönt, många tårar har runnit men jag har kämpat på. Nu har jag nya övningar och tänker fortsätta träna. Bara snön och isen smält på gångbanorna kan jag börja promenera så smått. Men jag kommer att ta det lugnt, inte skynda på.

Må så gott alla fina!

Väl omhändertagen

Idag är det dag sex efter min knäledsoperation och jag känner mig piggare för varje dag. Jag blir så väl omhändertagen och alla vaser är fyllda av tulpaner. Min operation gjordes på Lindesbergs lasarett, deras goda renommé beträffande höft- och knäledsoperationer gjorde att jag bestämde mig för att gå över länsgränsen. Dessutom är de kända för sitt fina sätt mot patienterna. Och jag kan bara hålla med.

Nu är det upp till mig att sköta den viktiga rehabiliteringen med ett träningsprogram som gör så ooont... Envishet är en bra egenskap. Jag är omgiven av nylånade böcker, pussel, godis och frukt... är så väl omhändertagen. De effektiva värktabletterna gör mig dåsig och trött. Så nu blir det hopp i säng... nej, absolut inte hopp!

Tack för alla peppande hälsningar från när och fjärran. Snart är jag på banan igen!

Kram!

En decimeter i timmen

Nu, när jag går här och är rastlös i väntan att få en ny knäled, så får jag för mig en massa saker. Sånt jag inte brukar göra. Jag sågar till ett skrotat hyllplan som för att passa där jag vill ha det måste kapas fyra centimeter... på längden.

Jag sågar och sågar, en decimeter i timmen ungefär. Sen måste armen vila. Skivan är lååång och sågen är slööö. Men jag är envis. Lite mer ont i armen får jag stå ut med. Visar när den kommer på plats.

Såga, såga... såga.

Glad söndag!