En ny morfartavla på väggen

Eller ny och ny, tavlan som stått på vinden är ny på den här väggen. Andra väggar har den suttit på sedan 1906 då den målades av min då 20-åriga morfar. De andra tavlorna som syns här har han också målat.

Den vidlyftiga guldramen den hade runt sig fick stanna kvar på vinden. Finare utan tycker jag. Motivet är Torsångs kyrka med klockstapeln och bron över Lillälven. Gillar färgerna men mest tycker jag om den för att det är morfar som målat den.

En bukett torkade strån fick mjuka upp mellan tavlorna. Vet inte vad det är för gräs men älskar det skira spretiga.

I ramen sitter morfar med sin familj. Tyckte han kunde få se att jag nu har satt upp ännu en av hans målningar på min vägg. Här har jag berättat mer om honom och hans andra målningar.

Förutom att jag ändrat den här tavelväggen så vill jag inget annat än att skriva. Huvudet är proppfullt av Harriet och Olle! Önskar ni har det lika roligt som jag!

Inspiration, beslut, handling

Jag har alltid tyckt så mycket om den ärvda mjölbyrån som kommer från morfars barndomshem. Den är så vackert sliten. Och därför sneglade jag på den när jag till slut bestämt mig för att måla det här...

Minns ni blocketfyndet jag gjorde för ett halvår sen? Tyckte det lilla nätta skrivbordet var så fint omålat. Det är gammalt och vackert tappat, ingen spik eller skruv finns. Men, nja... efter lite velande hit och dit så bestämde jag mig för att måla det vitt. Men inte statiskt vitt utan jag skulle försöka få till en patina som påminde om mjölbyråns... helst skulle det se ut som ett slitet 1700-talsskrivbord.

Det blev många lager färg. Använde mig av vattenbaserad vit färg som jag experimenterade fram till olika nyanser genom att blanda i färgpigmentet grön umbra i omgångar. Tunnade med vatten också och jobbade fram lager på lager med pensel, tygtrasa och svamp. Så roligt!

Försökte tänka vad det naturliga slitaget borde vara. Aktade mig för att slipa med sandpapper utan gned med knölig tygtrasa och använde svampens grova sida försiktigt innan färglagret torkat helt.

Jag ville få fram den rätta känslan av ett gammalt slitet skrivbord. Inte för mycket, inte för lite... det gäller att sluta i tid.

Jag blev nöjd med resultatet. Beslaget till lådan kommer inte att passa nu. Jag ska försöka få tag på en tidstypisk träknopp som jag målar in på samma sätt.

Letade fram en spegellampett som legat till sig på vinden och som jag tycker passar nu.

Och stolen som jag lade ner så mycket arbete på att skrapa bort den vita färgen från... ja, den har blivit vit igen. Men den valde jag att måla helvit. För mycket eller för lite skämmer allt. Det är blandningen som gör det hela själfullt.

Hoppas nu maj bestämmer sig för att bli den månad man förknippar den med. Jag vill plantera ut de vita Verbenor jag köpte på trädgårdsmässan i Tällberg igår. En fin mässa som växer varje år och för mig och döttrarna blivit en tradition att besöka.

Jag vill tacka för alla fina kommentarer jag får från er. De värmer och glädjer!

En fin söndag och en bra vecka önskar jag er.

Resultatet av idén och firandet av en sladdis

Som så många förstod så blev det ommålning av mormorsstolarna. Jag valde att måla dem svarta. Två av dem är riktigt skruttiga men med lite färg så syns det inte lika väl. De får hålla tills de trillar sönder. Då ska jag leta efter gamla leksandsstolar.

Riktigt prydligt blev det. Och kul med lite nytt... fast gammalt.

Ombyte förnöjer... i alla fall mig!

I lördags firade vi dotter Lisas 40-årsdag genom att kidnappa henne på förmiddagen och dra iväg till Hallstahammar och Åsby Hem och Trädgård. En lyckad dag som avslutades på kvällen med överraskningsfest med närvaro av hela klanen. Jättekul! Och att min lilla sladdis uppskattade dagen mycket det märktes genom både skratt och tårar. Inte bara av 40-åringen kan jag säga. Hjälp, vad tar tiden vägen? Åsby Hem och Trädgård kommer att besökas fler gånger... här kan du få mer info.

Hoppas värmen kommer så att jag kan städa balkongen innan påsk. 

Ha en fin början på påskveckan!

Besök på Zorngården och Hildasholm

Vi hade bestämt att i år skulle vi besöka Zorngården i Mora. Jag har varit hit förut men det var länge sen. Förmodar att det var fotoförbud på museet liksom under den guidade vandringen i Emma och Anders hem... men jag smygfotade några tavlor på museet... fy skäms, Eva-Mari!

Som Spetssöm, målad 1894 efter att Anders Zorn besökt Venedig. Så många underbara tavlor och museet är så väl värt ett besök men ha gott om tid och gör inte som vi. Vi bokade en alltför snar guidad tur på Zorngården så vi hann inte i lugn och ro se alla hans fantastiska målningar.

Och den här, som jag inte minns namnet på.

Den guidade turen i Emma och Anders konstnärshem var verkligen intressant och båda framstod i en helt annan dager än jag trott! Vi fick en superduktig guide som berättade med inlevelse. Det måste ses, gör ett besök där, helt bevarat efter Emmas död 1942. Efter en god lunch på Café Zorn, beläget i gamla stallet, for vi vidare mot Munthes Hildasholm i Leksand

Mycket vackert ligger huset och naturparken vid Siljans strand, strax norr om Leksands kyrka. Här bodde Axel Munthes fru Hilda och deras två barn medan Munthe själv till största delen levde på Capri. Och var bland annat livmedikus åt drottning Viktoria.

Vi vandrade i alla tio trädgårdsrummen och njöt av allt vackert. Visningen av hemmet sparade vi till en annan gång.

Tog inte så mycket bilder i det skarpa solljuset. Men en upplevelse var det och efter att ha fikat i Hildas café så åkte vi nöjda hem, fyllda med inspiration. Så glöm inte att besöka Hildasholm när ni är i Leksand. Men som alltid, ta god tid på er. Dessa två ställen skyndar man inte igenom.

Läs mer om Zorngården här och Hildasholm, här.

För övrigt så sätter jag korsdrag och fläkten på högsta och genomlider dessa dagar som vi sent ska glömma. Jag har sagt det tidigare, jag längtar till hösten.

Må så gott ni kan!

Gröna drömmar?

Min tidigare vitmålade sänggavel blev grön häromdagen. Det blev vår inne!

För att piffa till den strama gaveln, som ju är två gamla fönster, så letade jag fram ett provrör och stack i ett grönt blad.

Svårt att visa den rätta färgen, sovrummet ligger mot norr. Kanske drömmer jag gröna sköna drömmar nu? Nöjd blev jag hursomhelst...

Jag valde färgen efter bladen i fondväggens blommiga tapet, en tapet jag älskar. Och tänk... jag hittade en gammal burk i precis rätt nyans som var kvar sen jag målat ett bord i växthuset jag hade en gång. Här kan du titta in i mitt gamla glädjehus.

Nu ska jag passa på att ta en cykeltur i solen innan regnet som troligtvis kommer i eftermiddag.

Ha en fin dag!

Morfars tavlor

Morfar var en hängiven amatörmålare och släkten har många av hans tavlor på väggarna. Jag också och jag tycker mycket om dem. I sin ungdom tog han oftast sina motiv från vykort och de jag har är kopior av kända målningar.

Morfar kopierade glatt diverse oljemålningar, som kullan som jag anar Anders Zorn målat. Men han var noga med att sätta sitt namn och årtal på dem.

Den här sötingen vet jag inte vem som ursprungligen målat. Men morfar målade av den 1908.

Men favoriten hos mig är den här! Tycker så mycket om den men vet inget om ursprungsmålaren. Visst är hon vacker även om den är lite naivt målad. Undrar så över ögonbrynen...

Senare i livet målade han bara naturmotiv, han älskade att fara iväg och fotografera fäbodar som han sen målade av hemma i lugn och ro. Ibland när han skulle måla på plats följde mormor och jag med på utflykterna. Framförallt soliga sommarsöndagar och då hade vi matsäck med och jag minns att jag tyckte att han aldrig blev klar.

Min stora snälla morfar Viktor var den som startade Haglöfs ryggsäcksfabrik i Torsång en gång i tiden. Han arbetade hårt och mycket hela livet och de söndagar han var ledig tyckte han om att koppla av med sitt måleri. När jag känner lukten av oljefärger tänker jag alltid på morfar.

Ha det fint alla vänner!

Nu är det kottarnas tid!

Nu är det dags för kottarna att komma fram! Jag älskar den här tiden... några tända ljus, och några tallkottar. För min del behöver det inte vara mer än så. I skenet från de tre ljusen kommer ballerinan än mer till sin rätt. Hon är mig kär och är målad 1954 av falukonstnären Tom Fahlrot. 

Önskar er en fin helg.

Skåpet... så blev det

Skåpet är klart och jag kan äntligen piffa till det med saker jag tycker om.

Jag är nöjd med hur det blev också, precis som jag tänkte mig det när jag såg det på Blocket. Målade med en vattenlöslig Fluggerfärg, bruten i en ton som jag trivs med. Sen hittade jag de rätta knopparna också.

Jag hade sett dem på Indiska för länge sen och tyckte de var fina. Och tänk, de fanns fortfarande kvar! Tyget innanför glaset är en gammal spansk spetsduk. Nu blev den lagad och fick ett nytt liv.

Färg och knoppar har jag köpt, resten är gammalt. Men jag tycker det är roligt att flytta om och få nya stilleben att vila ögonen på. Nu får det vara så här ett tag... men hatten åker nog ut på balkongen sen.

Insidan svalde mycket av alla de saker jag tidigare hade i den öppna bokhyllan. Mycket mer vilsamt, precis som det ska vara i ett sovrum. Jag tycker det blev fint. Lite färg och nya knoppar kan göra mycket. Färgen jag använder mig av kallas kalkvit hos Flugger och koden är S0502-Y.

Idag hann jag sitta på balkongen en stund efter att ha varit på hemlig utflykt... igen! Döttrarna hämtade mig i morse och vad den roliga utflykten utmynnade i kommer jag att berätta sen.

Ha en fortsatt fin lördag och en härlig söndag. Ikväll håller vi tummarna för Robin!

Som man bäddar får man ligga

Så fort vi kom in i maj och det blev snudd på sommarvärme några dar... vem kunde låta bli? Inte jag, såklart!

Vem kånkar in och ut morgon och kväll? Jo, jag såklart! Får skylla mig själv. Det ni ser på köksbordet är bara en del...

Mellan varven så sysslar jag med det här. Det är så roligt och ser ut att bli som jag trodde. Fått tag på de knoppar jag sökte också, hurra! Visar snart.

Må så gott och tack för alla fina kommentarer!

Lars Lerin... forever

I fredags tog vi en tur till Karlstad, jag och dotter Åsa. Länge hade vi pratat om att besöka Lars Lerins konstgalleri Sandgrund. Solen sken och resan blev oförglömlig.

Det gamla danspalatset Sandgrund var fyllt av hans akvareller. Stora och små målningar, collage och målade vykort från världens alla hörn som föräldrarna sparat, dagboksanteckningar från resor, burkar med färgpigment, flaskpost... Det måste ses! Nästan alla målningar var skyddade av glas och det var svårt att fota utan att få med speglingar och sken av spotlights.

Jag tog många bilder men ingen gör tavlorna rättvisa. Det här är en så magnifik utställning som måste ses på plats. Både Åsa och jag var helt tagna av besöket. Nästan tre timmar gick vi runt och bara njöt.

Han har haft ett tufft liv. Och som så många skapande konstnärer syns det i hans uttryck. Mycket svärta men alltid med ett stråk av ljus.

Om ni har tänkt åka och se hans konst... gör det! Han har även gästkonstnärer som ställer ut och just nu var det Kakan Hermansson som visade sin keramik. Om den tycker jag inte! Däremot skulle jag gärna vilja se Nino Ramsbys målningar som kommer att ta över Kakans plats första oktober.

Som sagt... de här bilderna ger inte målningarna rättvisa alls. De måste ses med egna ögon. I fiket fanns goda räkmackor och gott te i udda koppar och vi åt ute på caféterrassen, denna soligt varma och helt magiska septemberfredag.

Vi fortsatte till Kristinehamn för besök i butiken Lev vackert och till Skärgården med Picassostatyn. Trevligt och vackert... men våra tankar fanns kvar hos Lars Lerin och hans magiska målningar. Än idag tänker jag på dem medan jag handsyr det sista på fåtöljen...

Må gott!

Ett hjärta till dig!

Jag har legat däckad i någon slags förkylning, kanske influensa, hela veckan lång. När jag hade sovit klart, läst ut boken (Indridason, Den som glömmer), tittat på några repriser på tv, lusläst senaste numret av Lantliv så låg jag och stirrade på penslarna som jag haft stående på skrivbordet väldigt länge. Så...

... jag letade upp akvarellblocket och började leka med de gamla färgerna som jag knappt fick upp locket på och eftersom det närmar sig Alla hjärtans dag så blev det en hoper hjärtan. Kul var det när jag väl kom igång! Det här hjärtat är till er mina vänner, speciellt till just dig! Tack för att du läser vad jag skriver, kommenterar så rart, ger mig inspiration genom din blogg eller genom dina mejl eller andra hälsningar. Utan just precis dig skulle min vardag vara mindre skimrande. Kram!

Jag önskar dig en härlig Alla hjärtans dag på söndag!