Bakom gardinen

Förra året köpte jag en liten hibiskus med vaniljgula blommor. Mitt mål med detta inköp var att jag framför mig såg ett stor ståtligt hibiskusträd. Ja, om tio år eller så.

I våras när jag planterade om den föll den isär i tre delar, alla med varsin rotklump. Jag hade trott det var en planta. Haha, nu såg jag tre ståtliga träd framför mig! De fick varsin kruka men såg lite stackars ut så jag satte dem bakom gardinen i vänta på tillväxt. De har inte växt särskilt mycket alls, jag läste att de var behandlade med nånting som skulle hindra tillväxten och att det skulle ta tid att det försvann. 

Hursomhelst... alla tre har fått knoppar och när den första blomman slog ut petade jag fram den från platsen bakom gardinen. Man ska ju inte vrida på dem heller... herregud vilket fjäskande de fodrar! Men blomman som slog ut har en mycket kraftigare gul färg än den ursprungliga. Och en av de andra tror jag får en röd blomma. De ändrar tydligen färg också. Inte mig emot. I hibiskusvärlden kan tydligen mycket hända. Undrar hur de ser ut om tio år? Nån som har en stor?

Idag har jag fått en leverans pyssel till balkongen. Bara det blir lite varmare ska här pysslas!

Ha det så fint det går.

En dröm blir sann?

Länge har jag haft en önskan om ett gammalt slagbord. Eftersom vi är många när alla familjerna samlas så behöver jag ett rejält bord. Men det är inte ofta vi träffas samtidigt allihop. Ett slagbord vore en perfekt lösning. Jag har letat ett bra tag, lagt ett bud på Dalarnas Auktionsbyrås nätauktion... men som vanligt är jag alltför försiktig. Det perfekta slagbordet försvann framför näsan på mig.

Men i fredags fanns det plötsligt fem bord med till söndagens auktion. Och tre av dem var starka kandidater! Den här gången tänkte jag tuffa till mig. Jag hade noga kollat de äldre försäljningarna och visste att jag måste ta i om jag skulle få det jag ville.

Det jag helst ville ha blev överbjudet mitt maxbud två minuter före budgivningsstoppet. Jag slängde mig över kandidat nummer två och la mitt maxbud några sekunder innan stoppet. Tänk att jag hann! När auktionen började fick jag vänta två nervösa timmar innan det var dags för mitt slagbord. Med iskalla händer och bultande hjärta följde jag budgivningen på nätet. Hurra! Det blev mitt. Betydligt under mitt maxbud också. Jag är så nöjd.

På tisdag kväll hämtar en av mina snälla svärsöner det åt mig. Håll tummarna att det är som jag tror. Det här är nämligen lite större på alla håll än det nättare jag blev snuvad på. Gissa om jag är nyfiken? Om det inte passar har jag redan en spekulant på lut.

Men om det blir som jag hoppas så lägger jag ut mitt gamla nätta ovala matbord på Blocket. Stolarna behåller jag, de kommer att passa till slagbordet... tror jag. Om nån är intresserad, mejla mig för mer info. Bordet nu sålt!

Nu går jag ut i solskenet. Tio grader redan. Hurra för det också!

Ha det så bra ni kan.

Jag skissar och drömmer om årets balkong

Men tror ni inte att jag fick lust! Den tråkiga onsdagen blev till slut rolig när jag tog fram min anteckningsbok där jag skriver ner tankar och idéer om balkonglivet.

Jag har fört trädgårdsbok sedan 2005 när jag flyttade till ett torp med åkermark runt om och noll trädgård. Så roligt att bläddra tillbaka i och se hur trädgården växte fram genom åren. Nu är jag i slutet på bok nummer två och nästa år måste jag nog köpa en ny. Rekommenderar alla att skriva ner tankar, drömmar och inköp och sen göra en utvärdering när säsongen är slut. Och vad man ska komma ihåg till nästa år.

Det som står med stora bokstäver i min bok är pensépelargon...

... och vit verbena. Förra årets mest uthålligaste växter som båda blommade långt in i oktober. Så tacksamma och givna och såklart inritade i årets skiss. Så blir det som förra året mest olikfärgade pelargoner, de gamla övervintrade har sina givna platser. Tänker också på vita svartögat som jag hade 2015...

... eller rosaröda lejongapsrankan som 2017 slängde sig ända ner till grannen under, båda klättrare som trivdes utmärkt på balkongen.

Det är roligt att planera inför sommaren. Och så blir jag inte så vimsig när jag står bland alla lockande växter där i handelsträdgården, åtminstone mindre vimsig. Sen vet jag ju att det slinker med några plantor som inte är planerade... jag är ju bara människa!

Nu nosar jag på pelargonerna som tacksamt växer så det knakar och längtar efter våren lika mycket som jag.

Ha en fin helg.

Ett oskrivet blad ligger framför oss!

Med de spröda stjälkarna av den sista multiflorahyacinten vill jag tacka detta året på dess sista dag. I morgon går vi in i ett nytt decennium, tio nya år av oskrivna blad. 2020. Det låter så rekorderligt på nåt sätt. Tjugotalet. Vi har pratat om tjugotalet förr. Det glada... hoppiga, jitterbuggiga. Hoppas det här också blir glatt... men mer stabilt.

På nyårsdagen för fem år sedan fick jag nycklarna till min lägenhet här på Bergmästaregatan. Så lycklig jag var att just jag fick den bland så många sökande. Tänk att det redan har gått fem år! Jag trivs så bra här under takåsen med fin utsikt åt alla håll, främst över Läroverksparken vars årsskiftningar jag kan följa på bästa parkett genom vardagsrummets hörnfönster.

Idag njuter jag av de sista skälvande timmarna av 2019 och ser fram mot det nya tjugotalet. Men som så mycket annat, det blir vad vi gör det till... var och en av oss. För egen del bestämmer jag mig för att det blir det bästa året nånsin! Visst sa jag något om ett oskrivet blad?

Tack för det gamla året och Gott Nytt År till er alla!

Kol och Rosors Verkstad

Kol och Rosor ni vet, de som säljer mina böcker och som jag pratat om så mycket? Tänkte visa lite bilder från den magiska butiken. Den heter egentligen Kol och Rosors Verkstad men i folkmun kallas den Kol och Rosor. Lise-Lott Långberg som startade den för många år sedan är sömmerska och inredare med fingertoppskänsla. En sann entreprenör som brinner för sitt yrke.

Hon hjälper till med inredningstips, syr upp gardiner på beställning och har stor passion för kuddar. Lise-Lott klär om möbler och stylar hemma hos folk, och så syr hon de mest underbara linneklänningar i egen design. Hon har kunder över hela landet. Om man kommer in i butiken blir man så inspirerad och går sällan ut tomhänt. Här kommer några inspirationsbilder från butiken. Ett par av dem är hennes egna.

Och mitt i butiken, inte gömd utan väl synlig, sitter hon i sin verkstad och syr mellan kundbesöken. Och om man inte hittar sitt inredningstyg här, så gör man det aldrig!

Det var här jag signerade Harriet och Olle, min nysläppta roman. En så rolig dag det var. Av mina böcker blev inga bilder tagna, typiskt! Gör ett besök om du är i krokarna. Slaggatan 29 i Falun är adressen.

Ha en fin dag!

Kan inte hejda mig... måste visa

Jag håller ju på att skriva min fjärde roman och nu kan jag inte hejda mig... måste visa en skärmbild av hur bokomslaget kan se ut, jag testar och provar mig fram. Och vet ni? Mitt manus börjar bli klart! Har precis skrivit sista kapitlet i romanen om Kerstin Fontin, född Malm. Boken kommer att heta... Piongården.

När jag skriver så gör jag tusen anteckningar, spaltar upp, gör kapitelbeskrivningar och i det här fallet...

... även en ganska så detaljerad gårdsskiss. Ritar in det självklara med tuschpenna och fyller på eftersom med blyerts så jag kan sudda. Och jag älskar vartenda moment!

Jag har börjat redigera manuset, det tar ett tag, sedan ska det ut på en läsrunda, redigeras igen, korrekturläsas, sedan formsättas och efter det... till tryck. Vet inte exakt när boken blir klar... men snart, kanske redan i december om allt går bra.

Ha det gott, alla vänner!

Besök i en sommarstugedröm

Häromdagen besökte jag väninnan Agneta i hennes paradis. Hon har ett fantastiskt ställe vid Öjarens strand. Det här är utsikten från badbryggan. Då blåste det inte så mycket och hade jag haft badkläder med kanske badkrukan (jag) hade tagit sig ett dopp. Agneta badar varje dag, hon bryr sig inte om vad badtermometern visar.

Förra året var jag hit ungefär samma tid och då stod trädgårdens blomning i sin prakt. I år har det mesta blommat över men än fanns en hel del, om inte annat så som söta nejlikorna i den här krukan med attityd.

Förra året fotade jag bara utomhus, nu blev det en del interiörbilder. Agneta gör så fina små stilleben och har sån smakfull blandning av möbler, textilier och fina gamla saker i sin stuga, precis sådär som man bara kan drömma om!

Vem skulle inte vilja sova här? En riktig prinsessan-på-ärten-säng. Älskar tapeten med ekblad som, upptäckte jag nu när jag ser bilden, också återfinns under glaset på bordet på övre bilden. Fin idé!

Trots blänket i glaset, visst är den fantastisk, den gamla alfabetstavlan? Här syns tapeten bättre också.

Och jag älskar köket! Pyttelitet, bara plats för en person åt gången. Men alla saker får plats!

Överallt finns doftande buketter.

Vi fick en härlig dag tillsammans och njöt av lunch ute i trädgården, en god fisksoppa med tillbehör.

Klätterrosen Agneta blommade för fullt... skojar, den heter nåt annat men ser precis ut att heta just det! Tack min vän för ännu en härlig dag hos dig!

Här kan du se hur Agnetas paradis såg ut förra året.

Önskar er alla en skön sommarhelg!

Planering, drömmar... och en solkatt

Jag har hämtat ner krukor och korgar från vinden och diskat dem bättre än den fusktvätt jag gjorde när jag höstade dem. Det roligaste jag vet är att planera och fundera hur årets sommarbalkong ska se ut. I höstas var jag inne på en mer ätbar balkong och det temat lockar fortfarande. Varje år säger jag att i år, i år ska jag inte ha så mycket att vattna. Hm... vi får väl se.

Iris, hon planerar just ingenting. Hon njuter av att slappa i halvskuggan och kolla när hennes matte håller på att bära ner grejorna från vinden. I början var det läskigt att vara så högt upp, men hon vande sig snabbt. Nu njuter vi här av fulla muggar i vårsolen med rätt dagstemperatur. Jag tror vi får en fin sommar härute. Och matte bläddrar i sin skissbok och funderar vidare...

Hoppas ni också kan njuta!

Funderar och planerar

Både jag och krukväxterna längtar efter ljuset och ny jord nu. Tittar ur på min snöklädda balkong och redan nu märker jag att jag börjar fundera på sommarens tema. Önskar att jag haft de vackra spaljéerna som ropades in av det ena paret som var med i Auktionssommar som gick på SVT1 häromkvällen. Tänker att jag kanske kan få till det på mitt sätt, en budgetlösning som kanske kan vara lika bra för växterna att klättra i. Jag gillar att fundera och planera. Och så tänker jag på Karin Boyes dikt I rörelse, där hon skriver... det är vägen som är mödan värd. I min värld är det precis så.

Ha en fin helg, alla vänner!

Julönskan

Jag tycker mycket om min ängel som står framme året om men till julen alltid får en mer framträdande plats. För många år sen köpte jag den på julmarknaden uppe vid Falu gruva.

Tillsammans med en vit amaryllis, några kottar och ett ljus ger den mig en fridfull julstämning. Min julönskan, den dikt jag skrev för två år sen, önskar jag än. Att alla fick uppleva just... frid.


Min julönskan    
Jag önskar att alla får lagom av allt
lagom av snö och fem grader kallt

Att alla får njuta av kvällar och dagar

med lagom av julgröt i sina magar

Att alla har glädje och ro i sitt hus

lagom av glögg och massor av ljus

Få själsligt lugn i decembertid

känna lycka och uppleva julefrid

Och tänk om min önskan om fred kunde segra

då skulle jag aldrig önska nåt mera...

Julkramar och frid till er alla.

Tack!

Jag vill tacka för responsen på mitt förra inlägg! Inte bara här på bloggen utan också via mejl, sms och till och med brev, tack, tack! Jätteroligt att så många vill läsa min kommande roman! Måste kanske öka den tänkta upplagan lite...

Har också fått förfrågan om inte min förra roman, Café Trädgårdslyckan, finns kvar till försäljning. Den är slut i handeln men jag har fortfarande exemplar kvar och tänker nu sälja dem med starkt reducerat pris till dem som önskar. Tar också med mig några exemplar till Dalarnas bokmässa i mars.

Som jag tidigare berättat så lever jag just nu tätt intill Anja Larsson, huvudpersonen i Livet efter Mats. En kvinna vars tillvaro förändras och tar helt ny riktning när hennes man plötsligt dör. Och om hur hon får möjlighet att leva sitt liv på ett helt annorlunda sätt... Det är himla spännande att ta del av Anjas liv, fortfarande drar jag efter andan själv!

Hoppas ni mår bra och njuter av att december börjat. Det gör jag och har börjat ta mina promenader igen, något som varit nästan obefintligt länge.

Kram till er!

Ånyo... utställning i Mannes Fejs

Vi var till Leksand på en spännande utställning i helgen, svägerskan Karin och jag. Karins syster, Ann-Ki Jones, ställde ut i härbret hos Mannes Fejs. Manne hade upplåtit övervåningen åt henne. Utställningen heter Ånyo och har pågått under Allhelgonahelgen.

Hon gör konst av gammalt bortglömt, ratat material som får nytt liv genom temat Ånyo. Titta bara på fint Leksandsfolk här ovan!

Om man skärper blicken mot mitten av plåtfatet ser man varför det heter Liv.

After ski...

... och såklart... Naken.

Gamla dräktband blev till en vacker kronkrans. Och som alltid ska en utställning ses med egna ögon och inte genom dåligt fotade bilder. Så många fler installationer och skulpturer trollband oss, och jag blir så tagen... och får själv sån lust!

Om ni undrar vad Mannes Fejs betyder (förutom fähus och ansikte alltså) så står det för Främjandet av Egensinnigt och Juvenilt Skapande... FEJS. Manne är så underfundig! Tack än en gång för allt trevligt Ann-Ki! Här kan ni se hur det såg ut en sommar när vi besökte Ann-Ki.

Hoppas ni också gjort nåt roligt i helgen!