Så besynnerliga de senaste veckorna har varit. Jag som aldrig behövt ta starkare värktabletter än de vanliga receptfria har fått bekanta mig med det tyngre artilleriet, det vill säga morfinpreparaten. Och inte visste jag att de gjorde mig så förändrad.
Jag är så tacksam för att de finns och vad de gör för att lindra smärtan, men att jag skulle räkna timmarna till nästa dos det trodde jag inte! Det rosa fluffiga moln jag fick befinna mig i under ett par timmar var fantastiskt! Att bli beroende av tabletterna skulle vara lätt... Idag är det tre veckor sedan jag fick min knäprotes inopererad och jag håller nu på att fasa ut medicinen som gjort min tillvaro uthärdlig. Och det går bra. Jag är så stolt och tacksam att jag kan gå nästan obehindrat utan kryckor, att det går bättre att sitta still längre stunder och att jag är inte lika dödligt trött. Många biverkningar håller på att lämna mig... sakta, sakta.
Jag som oftast har lust till nästan allt (utom att putsa fönster) kände mig helt orkeslös och nedstämd. Jag har inte ens orkat tittat på kassen på köksgolvet med övervintrande pelargoner, eller på de övriga krukväxterna som så väl behöver ha ny jord, jag som trodde att jag skulle kunna skriva under min konvalescenttid, titta på tv, sticka, pussla... inget har jag haft minsta lust till. Inget var roligt, minst av allt träningsprogrammet som var en pina men som jag genomfört ändå varje dag. Jag slog inte på datorn på flera dar, jag bad mina besökare gå hem efter en timme... jag orkade inte med mig själv. Aptiten var dålig, jag bara längtade till nästa gång jag kunde ta min rosa molnkapsel igen. Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv. Jag har sovit och sovit och sovit. Och läst böcker när jag orkat hålla ögonen öppna.
Igår togs de 31 noggrant klamrade agrafferna bort. Såret såg fint ut och det var en lättnad att kunna böja benet lite lättare. Om några dar ska jag till sjukgymnast. Snart kan jag ta korta promenader utomhus, med kryckor. Sakta, sakta håller lusten på att sippra in i mig igen. Bara att göra det här inlägget är ett framsteg.
Japp, det var en lägesrapport. Tänk att morfin kan förändra en så totalt. Men tack för att de finns och tack för att jag inte behöver dem i lika stor utsträckning längre. Och tack för den fina vård som finns i vårt land. Vardagslivet går vidare.
Tack också för era peppande hälsningar, de känns så varma. Ha det gott och ta hand om er.
10 kommentarer:
Så skönt att du är på G igen! Tänk, att det kan påverka en så pass ändå! Vilken pärs det måste ha varit för dej och så oerhört livsfrånvänt att inte orka någonting och dessutom inte ha lust.
Jag känner flera som gjort liknande operationer och jag har förstått att det inte är någon dans på rosor och att det tar tid. Hoppas nu innerligt att du piggnar till ordentligt innan våren är här, så att du kan njuta och blir mera rörlig då.
Allt gott till dej!
Kramar
Lisa
Morfintabletterna var verkligen behagliga! Jag hade inte ont någonstans på flera dagar. Den känslan har jag inte känt på många år! Nu fick jag bara tabletter till ett par dagar efter min op. Men det där med nedstämdheten och det, det känner jag igen. Blev deppig, yr var jag också. Tänkte inte på att det kunde bero på tabletterna!
Skönt att du börjar må bättre och att livslusten kommer tillbaka! Var rädd om dig! Kram ❤
Det var längesedan jag tittade in här och jag läser med förståelse vartenda ord du skriver. Här går jag och gnäller för att vädret är tråkigt, inget i jämförelse med hur du har det.
Jag hoppas att du ska må bättre och att med vårens ankomst ska du få mera lust till det mesta. Jag har iallafall lyckats plantera om mina pelargoner.
Lycka till med rehabiliteringen och jag önskar dej skrivarlusten tillbaka!
Kram från finasmammis/ Elvy
Låter toppen att det går åt rätt håll nu. Tabletter är nog väldigt lätt att bli beroende av tror jag.
Ha en bra fredag nu.
Kram Carin
Härligt att du känner dig bättre! Ja det är nog väldigt lätt att bli beroende om man inte ser upp!
Men ett bra tillskott när det är som värst!
Trevlig helg o fortsättning på "Kvinnodagen"!
Kram
Skönt att du mår lite bättre. Vi går ju mot ljusare tider på många sätt. Krya på dig./ Anki
Skönt! Önskar dig en god fortsättning och snabbt tillfrisknande ... snart går du obehindrat! Att lusten till det 'normala' livet återvänder är ju helt underbart!
Kram och sköt om dig! ♥
Härligt att du känner dig bättre! Bästa ju! Glad för din skull...
Vram kram från Titti
Heja dig som kämpar på med allt som är! Maken fick morfintabletter efter sin canceroperation men tyckte känslan var så obehaglig att han bara tog dem en dag. Måste ändå vara skönt att slippa värken och nu hoppas jag du sakta men säkert får tillbaka energin igen!
Varma kramar till dig!
Birgitta
Så skönt att få känna sej bättre. Inte roligt att ha ont. Ha en fin dag kram från Nina
Skicka en kommentar