En spretig pärlkrans, en ängel och en dikt

När jag plockade om lite i linneskåpet hittade jag en slinga med spretiga pärlor jag glömt att jag hade. Lindade den runt en lämplig stålring och nu kunde jag inviga kroken i taket... 

... ovanför byrån i sovrummet. Pärlslingan får sitta här och vara fin till advent för då tänker jag klä ringen med enris.

Ängeln som står på byrån tycker jag så mycket om och har visat många gånger. Nu blev det en gång till. Den köpte jag på julmarknaden vid Falu gruva en gång för sådär tjugo år sen. Platsar bra nu när advent anas bakom hörnet. Advent... en av mina längtor. Snart är den här!

Nu när allt känns som mörkast, överallt i världen, ger jag er tröstedikten som alltid berört mig. Den har ni också fått av mig flera gånger tidigare. Så varsågoda. Igen.

Du ska vara glad

över dessa stilla,
mörka dagar,
som kan synas händelselösa.

Ge dig nu tid att tänka!
Att känna och minnas
all sol och glädje
som sommaren gav.

Tänd ljus i din kammare
och bida, förtrösta.
Det är ju i mörkret
som växandet gror.

                           Berna Svensson

Allt gott önskar jag er alla.