Välkommen ut på min pyttebalkong! Den tycker jag väldigt mycket om och har hittills kunnat njuta här många varma soliga dagar.
Liten och trång, inte ens tre kvadratmeter, fylld av två caféstolar, ett bord, några trälådor, krukor och en pall, allt fyllt med blommor. Jag får precis plats. Här sitter jag och äter eller fikar, läser, löser korsord... eller bara är. Enda direkta insyn jag har är från grannhusets gavelbalkonger. Men soliga dagar har jag parasollet uppfällt och då kan ingen se mig!
Högt och lågt, här vita Stjärnpelargoner, en ceriserosa Torsångspelargon och mitt urgamla olivträd. Under bordet står en vit Afrikas lilja. Troligtvis kommer den aldrig nånsin att blomma där under bordet.
Torsångspelargonen som jag fått av kusin L, är en gammal sort framtagen på 30-talet i Torsång. En riktigt rikblommande pelargon. Fågeln härstammar från mitt tidigare keramikliv.
Utanför balkongen, som har sydvästläge, ligger den lilla frodiga parken. Ingen insyn härifrån.
På andra sidan balkongdörren samsas mina gamla mårbackor med en snöflinga och luktärter som villigt klättrar på stödet. Längtar till blomningen!
Den här sommaren testar jag en blå småblommande petuniasort, rosa vanliga petunia, vit lobelia som fått blått sällskap, hmm... och silvrig silverek. Just silverek har jag alltid förknippat med kyrkogård men nu är jag så förtjust i dem, de passar jättebra tillsammans med de andra blommorna. Jag har tur som kan ha lådorna hängande utanför räcket.
Här bor jag! Och nästa sommar ska jag minsann tänka på att ha mer hängande sorter i lådorna.
För övrigt så är jag fortfarande helt tagen efter att ha lyssnat på Kristian Gidlunds sommarpratarprogram i P1 igår söndag där han berättar om sin obotliga cancer. Vilken fantastiskt människa han är... jag har inga ord. Lyssna i efterhand
här. Eller läs hans fina fina blogg
I kroppen min.
Åh, vad vi har mycket att vara tacksamma över. Må så gott och njut i denna ljuva sommartid!