Lenas stuga på landet

Vi besökte Lena och hennes stuga i Linghed utanför Svärdsjö i torsdags, jag och väninnorna. Hit flyttar Lena så fort hon kan och bor här hela somrarna och långt in på hösten. Så har hon gjort under många år. Och vi hoppas att det blir många fler. Ett riktigt drömboende och en riktigt torpdröm.

Hur gullig får en gårdspump vara?

När man kliver upp på verandatrappen möts man av det här bänken med krukväxter. Och titta så fint med en gren att hänga en ampel på!

Följ med in!

Kammaren med fin nätt återbrukad soffa och fotogenkrona med prismor.

Spetsgardiner och blomsterlönn.

Gammal sekretär.

Pelargonfönster, blårutig gardinkappa och pinnstolar. Allt är så rart att man dånar!

Maten serverades i köket eftersom det var regn i luften. Och som alltid hade vi mycket att prata om.

Sommarmat på blåvit duk. Så gott det var!

Gardinerna i köksfönstret beundrar jag lika mycket varje gång.

Utsikt från verandan. Bakom träddungen ligger sjön.

Finns inget somrigare än ett öppet fönster. Alltihop, en riktig torpidyll! 

En av de gamla lönnarna på gården.

Uppfyllda av allt det vackra åkte vi hem. Tack än en gång Lena, för att vi fick uppleva ditt sommarparadis. Vi kommer gärna tillbaka nästa sommar...

Flöde... konstutställning i Galleri Ladan, Leksand

Gosse med rosenhätta av Ann-Ki Jones, hälsade oss besökare välkomna när vi klev in i Galleri Ladans konstutställning på Åkerö i Leksand. Och gav oss direkt en association av Näcken.

Att besöka utställningen har blivit tradition och en av sommarens höjdpunkter. I måndags åkte vi dit, ett gäng utsocknes... och hänfördes som vanligt. Årets utställare är Ann-Ki Jones, Eva Holmberg, Manne Dahlstedt och Mats Svensson. Här kommer ett urval med deras tolkningar av årets tema: Flöde.

Tankevågor. Och jag blev som vanligt fångad och såg genast en av dessa fyra sitta på min tavelvägg i vardagsrummet. Gissa vem jag föll för? Svar längre ner. Som av en händelse köpte jag ju Tankeruta av Ann-Ki för tre år sen. 

Omlopp, av Manne Dahlstedt. Vi lade in en massa egna tolkningar och såg olika scenarier i verket.

Fragilt flöde, fyra små frihandsbroderier på papper gjorde jag mig också olika tolkningar om...

... som den översta tavlan. En bro över till andra sidan?                                    Ann-Ki Jones

Solsnurr? Eller labyrint?                                                                                         Ann-Ki Jones

Fler än jag fotade. I förgrunden Ammaklänning. Av spetstyg med virkade tuttar.   Ann-Ki Jones

En hel vägg med Simma lugnt av Manne Dahlstedt.

Spiral, på ärgad kopparplåt av samma konstnär.                                             Manne Dahlstedt

I förgrunden Blodmåne av Ann-Ki Jones. Lätt att förstå vad som åsyftas. Och flödet som beundras på golvet...

... är Pölar i stengods med blå och gröna glasinslag i glasyren.

Här ett utsnitt av Syndafloden, garn- och trasbroderi på papper.                       Ann-Ki Jones

Kapprodd och ovanför svävar Blue moon.                                                              Ann-Ki Jones

Installationen inspirerad av Leksands kyrkbåtar. 

Så gulliga kyrkbåtsroddare!                                                                                  Ann-Ki Jones

Och här sitter hon, Kapproddens skapare, Ann-Ki Jones. Finns på Instagram @jonesannki

Tänk att ni hade rätt! Den orange Tankevågen kunde jag inte motstå.

Solregn, en knuten flossamatta av Manne Dahlstedt.

Sista bilden, Vansbro. Go with the flow!                                                             Ann-Ki Jones

Ja det var bilderna jag hade i min kamera. Fler verk fanns såklart och inte minst i lokalen bredvid där Mats Svensson ställde ut sina svartvita fotografier. Gjorda i spännande ny teknik och så fascinerande att jag glömde fota! Och Eva Holmberg hade mycket mer keramikalster med, som tyvärr inte kom med på bild.

Utställningen pågår tom 13 juli. Har ni möjlighet, se den!

Tack Ann-Ki och Mats för guidningarna!

Vad kan man mer begära?

 En doftande pionbukett, ett glas sval rosé och en oläst bok. Nej, vad kan man mer begära? 

Efter en vecka med tropisk värme välkomnade jag lördagens regn- och åskskurar och söndagens betydligt svalare temperatur. Sommarväder som det ska vara... om man frågar mig. Men jag tackar högre makter för min lägenhet som ju är så mycket svalare än min gamla. Nu ska jag inte tjata om det mer men ni ska veta hur lycklig jag är över att ha hamnat här.

Och så ett glas av Leva rosé, mitt balkongvin, en av mina längtor under vintern. Så nu njuter jag!

Önskar att ni har det lika bra som jag denna söndag som på nåt mystiskt vis är den sista dagen i juni. I morgon är det juli... redan!

Kram på er.

Grönt är skönt

 

Jag bor mitt i en trädkrona
ja, så känns det

Bland talgoxar, blåmesar
och en och annan skata bor jag

Solen silar genom bladverket
små äppelkart överallt

Tacksam över skuggan
lyssnar jag till vindens sus
och fågelungetjatter

Grönt är skönt
Skönt, och så sant

Ta hand om er i värmen.

Piontider

 

När jag gjorde förra inlägget med dikten Jag har en hemlig trädgård, kom jag som så ofta att tänka tillbaka på min lämnade trädgård och främst då på mitt pionland.

Påminde gjorde även den underbara bukett jag fick av dotter Lisa på midsommarafton. Hennes pioner har slagit ut och hon är lika pionfrälst som jag. Nästan.

Jag tittade tillbaka på gamla bilder från Vårt röda hus som jag lämnade i början av 2013, alltså mer än elva år sen nu. Följ med mig på en liten nostalgisk resa tillbaka bland pionerna.

Hade många, bland annat en stor rabatt med olika sorter, som när de blommade var magiska.

 

.

 Lite annat planterade jag in bland dem som riddarsporre, bolltistel och malva.

Malvan tog över när pionerna blommat klart. I framkant runt om hade jag en rad med lavendel.

Min mest älskade pion... Sarah Bernhardt. Färgen, doften, fluffet.

Många buketter blev det av den älskliga Sarah.

Jag hängde några av de knoppiga, inte riktigt utslagna, på ett snöre i köket för att de var så vackra. Men mest för att torka dem.

När de torkat behöll de färg och form hela vintern, ja längre än så. Flera år faktiskt.

Som vispgrädde... Shirley Temple, ser helvita ut här men är ljust rosa.

Rakryggade General MacMahon i knopp...

... utslagna och...

... i vas.

Ja det var en liten tillbakablick när pionerna blommade i trädgården vid Vårt röda hus. Kul att ni hängde med. Kan inte låta bli att lägga till Lena Anderssons dikt ur Majas alfabet. 

Tänk vad jag skulle vara glad
om jag fick bo på pionens blad.
Då kunde jag sitta alldeles nära
och titta och lukta på allt det skära.

Precis så känns det när man doftar på en pion.

Önskar en en fin midsommarsöndag. Själv är jag på födelsedagskalas i Lönnemossa där det finns en massa pioner jag passar på att sticka näsan i.

Pionkram!

En hemlig trädgård

Jag har en hemlig trädgård

som ingen annan når.

I den följer jag dolda stigar
men undviker täta snår.

Bländas ibland av solen
och känner doft av viol.

Den vackra steniga muren
lyser av kaprifol.

Jag skördar mina frukter
och njuter av mitt vin.

Min hemliga trädgård är fridlyst
för den är bara min.

                     Brita af Geijerstam

Jag önskar er alla en egen hemlig trädgård och en glad midsommar.

Kaktusflytt

En av de regnigaste dagarna bestämde jag mig för att flytta den stora flikiga bladkaktusen till sovrummet där den får lite mer ljus än där den stod i vardagsrummet. Hämtade upp piedestalen från källaren och ställde den framför fönstret. Det medförde skifte av tavlor. 

Bakom kaktusen hänger nu morfar Viktors oljemålning av Torsångs kyrka som han målade 1906. Han var hobbymålare och de tavlor han målade i ungdomen är jag mest förtjust i.

Och där kyrktavlan hängde förut flyttade jag kastanjetavlan, nu sepiafägad av tidens tand. Den har hängt här tidigare också, jag är bra på att flytta runt tavlor. Så här gjorde jag den för åtta år sen. Nu är det perfekt tid att plocka vackra blad att göra tavlor av.

Iris, som förnärmad fick sin förmiddagssömn förstörd när fotografen måste bädda sängen. 

De torkade växterna ovanför sänggaveln är snart ett år nu och jag vet inte om jag ska börja på ny kula med fräscha växter eller om de får sitta kvar. Det största problemet är att jag nu har så svårt att gå längre sträckor (spinal stenos, väntar på operation) och mitt i stan finns inte många ställen tillgängliga. Så frågan liksom svarar sig själv... de får hänga kvar.

Nåja, det duger med bäddad sång också. Hälsar Iris. Och undrar om det inte är dags för ett eget inlägg snart. Vi får väl se.

Ha det gott.