16 september 2018

Nej, inget för mig!


Minns ni de söta små djungelgurkorna? Eller musmelonerna som jag tycker är ett mer passande namn. Hur som helst...

... här hamnade inläggningen. De smakade pyton och såg lika ut också. Jag använde mig av Marie Mandelmanns recept, förutom vinbärsblad som jag inga hade. De tror jag gjorde varken till eller ifrån. Jag provade att äta dem färska också, men, nej tack!


Men under tiden de klättrade på min balkong var de helt underbara. Som prydnadsväxt med otrolig klättrarkraft kan jag varmt rekommendera dem!

Nu har jag kommit in i skriveriet och som vanligt vill jag inte göra nånting annat. Älskar det här och än samsas vi, Kerstin och jag.

Ha en fin dag alla mina vänner!

6 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Vi hade dem på jobbet. Tycker de smakade just ingenting. Berättade om inläggningen men sen blev det inte att vi gjorde nåt. Jobbarkompisen gillade krispet i dem.

Vit Hortensia sa...

Synd att de inte var goda, men väldigt söta i sitt färska utseende var de i alla fall :-)
Kram
Birgitta

lisashus sa...

Kul att höra om Djungelgurkorna! Har ju sett flera som odlat dem, men har undrat lite hur de smakar, men inget för dej alltså! De växer i alla fall snyggt! :)

HÄrligt att du skriver! Så hon heter Kerstin som du umgås med! Åååh, vad jag längtar efter nästa bok! Det måste vara jätteroligt att kunna skriva så som du göra! Fortsatt lycka till med skrivandet! Här har du ett fan!
Kramar
Lisa

Vardag och flärd sa...

Dekorativa är de små gurkorna men synd att de inte smakade.
Så roligt att du skriver igen, ser fram emot resultatet med spänning ... som vanligt!

Ha en fin ny vecka, vännen!
Kramar Eva

Villa Ryttarängen sa...

Fina som sagt men näe inget för mig heller. Skriv på. Man ska göra det som är roligt. Kraaam Pia

Lena sa...

Delar din smak för Djungelgurkor....
Kram Lena