Fredag morgon, klockan är 05:15. Om en kvart blir jag hämtad av döttrarna. Fortfarande vet jag inte vart vi ska åka. Instruktioner har jag fått vad som ska finnas i packningen. Och några ledtrådar... himmel, hav, horisont. Kanske har jag en aning faktiskt. Eller inte? Så himla roligt och spännande!
Berättar sen.
Den här boken låg inte länge på mitt sängbord. Läste ut den fort... den var så bra!
Tog den i farten när jag var på bibblan för att låna två andra böcker. Hade ingen aning om att den var en fullträff.
Små glädjeämnen av Clare Chambers handlar om journalisten Jean som får i uppdrag att undersöka sanningshalten i ett brev från en kvinna som hävdar att hon blivit gravid och fått ett barn genom jungfrufödsel. Nyfiken som hon är åtar hon sig uppdraget. Medan hon nystar i vad som egentligen hänt blir hon snart charmerad av kvinnan och hennes familj. Och för första gången på länge börjar hon tro att det äntligen är hennes tur att få lite uppleva lite lycka i livet.
Boken, som kom ut 2020, är innerlig och fängslande och en av de bästa jag läst detta år. Ser att den även finns som E-bok. Lyckliga ni som har den kvar att läsa.
Nu har vi redan kommit till slutet av maj och kan bara hoppas att juni blir behagligare. För sämre kan det knappast bli. Men jag har roligheter att se fram emot för tidigt på fredag morgon blir jag hämtad av döttrarna och det enda jag vet är att jag ska räkna med två övernattningar. Jösses! Spännande är bara förnamnet!
Ta hand om er, ha det bra... och läs Små glädjeämnen.
Nu är de rena, stolarna jag la bud på och vann hos Dalarnas auktionsbyrå förra helgen. Trodde att det var en variant av Leksandsstolen, från något lokalt snickeri i trakten. De är så fina och rejäla och innan jag hann göra efterforskning om ursprunget så fick jag veta det!
Tack vare den skurna dekoren på stolens överstycke så var det lätt att se att det utan tvekan var en Gotlandsstol, en Levidestol! Tack Gunilla, Rosor och ruiner, som bor på Gotland och själv är sugen på just såna!
Två av dem har nu plats runt slagbordet...
... en i sovrummet och den fjärde här. Den har fått ett fårskinn, nej jag menar lammskinn på sig. Är man en Gotlandsstol så är man. Och nu ser jag, haha, tavlan ovanför med rosorna är ju också ett signum för ön!
Och ser ni den uppslagna boken där bakom tråget?
Vad skulle inte passa bättre att ligga där än morfars bok Visbybilder från 1944 med fina akvareller av Ferdinand Boberg?
Och man skulle nästan tro att den här krukväxten kommer från Gotland också? Men det gör den inte. En slags Peperomia är det och den finns säkerligen på Gotland också. Men här slutar mina associationer med Gotland, rosornas ö, för denna gång. Ja, jösses vad en Levidestol, eller fyra, kan knyta ihop mycket när man tänker efter.
Jag hoppas att vi alla har en fin helg att se fram emot. Med regn eller sol, glad pingst!
Jag är så glad! I helgen har jag lyckats ropa in fyra gamla stolar av leksandsmodell på auktion! Väntat så länge på rätt stol med rätt känsla.
Idag har jag börjat såpskura dem. De är ingrodda av fett och smuts och har nog dessutom stått i nån bod väldigt länge. Bara väntat på mig... som jag väntat på dem. Jag ska behålla dem precis som de är. Fast rena.
Fortsättning följer...
Jag berättade ju för ett tag sen att jag hjälpt döttrarna att sälja saker efter sin pappa. En hel del har sålts på Tradera. Den här speceriservisen var det dock ingen som ville köpa och glad blev jag.
Den fanns i sommarstugan jag köpte en gång och som flickornas pappa övertog när vi separerade. Den har legat nerpackad hos honom i alla år och bidat sin tid. Det är en helt komplett kryddservis med sex stora speceriburkar med lock, sex små kryddlådor, och så en stor för mjöl och en för salt. Det enda som saknas är själva hyllan som en gång hörde till.
Utifrån mina efterforskningar har jag kommit fram till att den är närmare 100 år. Några småskador har den, som vissa nagg och ett par knappt synliga sprickor. Men annars är den i mycket gott skick. Visst är den fin!
Tror jag ska flirta med ena svärsonen som är en fena på att snickra. Kanske han kan göra en hylla åt mig? Jag vet hur den sett ut en gång, det har efterforskningarna visat.
Så glad att ingen ville buda på den, kanske den var ämnad att stanna hos mig?
Ha en fortsatt fin långhelg.
Inte vet jag hur ni tänker när ni plockar apelsiner från fruktdisken i affären. Jag tar de som har tunnast skal och verkar lagom mogna. Ibland har de ett blad kvar och då blir jag glad för då inbillar jag mig att de är nyplockade.
När jag plockade ur påsen med apelsiner jag köpt häromdagen så upptäckte jag att skaftet på dem var avklippta med sekatör. Nyklippta såg de ut! Och jag funderade vem som gjort det. Vem som gått där i soliga apelsinlunden och valt ut just dem. Med varsam hand valt och klippt. Kvinna eller man? Kanske i Israel... Marocko eller Italien? Eller vilket varmt land de nu kommer ifrån. Undrade vad arbetarna tänkte på när de arbetade. Lyssnade de på musik i hörlurar? Eller fågelkvitter, insektssurr... vindens sus? Kanske funderade på vad de skulle äta till middag? Såg framför mig hur den som valt just mina apelsiner varsamt tömde sin korg i stora trälårar. För inte går det väl att maskinplocka apelsiner? Nej. Det vill jag inte tro.
Nu är de uppätna. Och inte har jag fått nåt svar. Men funderat lite har jag gjort över hur det går till där i apelsinlunden.
Ja, det är vad jag tänkte på. Brukar ni också fundera och fantisera över oväsentliga saker?
Ha en fin dag alla!
Finaste Iris fyller år idag. Vad skulle jag gjort utan min vän under denna pandemitid? Lättsammare sambo finns inte på denna jord.
Hon tar födelsedagen med jämnmod. Ingen fyrtioårskris* så långt ögat ser fastän det är just det hon fyller. Om man räknar i människoår alltså.
Nåja, lite betänksamhet finns kanske. Men inget...
... som inte går att sova bort!
Grattis min fina vän. Tack för att just jag får vara din matte.
*kattens två första år är 24 människoår. Efter det är varje år fyra kattår.
I söndags bestämde jag och dotter Anna att vi skulle utforska vandringsstråken i Backa våtmark.
Backa våtmark är ett område som ligger längs vägen mellan Falun och Svärdsjö. På platsen fanns förr tegelbruk, sågverk och hyttor. Nu finns här ett rikt fågelliv. Och fina vandringsstråk i olika längd med flera rastplatser och en slogbod där man kan packa upp sin fikakorg. En frisbeegolfbana finns också. Och flera beteshagar där korna kommer att beta när de släpps ut.
Vi är dåliga på fågelskådning men gäss, knipor och svanar såg vi.
... eller här.
Och tryggt där uppe på en kulle blickar vackra Backa herrgård ut över sina domäner.
Efter vår vandring gick vi mot parkeringen och åkte hem. Ett riktigt guldkorn enades vi om att vi upptäckt. Och bestämde att vi snart skulle göra om vårt besök här. Nästa gång tar vi med fågelbok, kikare och fikakorg.
Egentligen är jag ingen vidare pizzarepresentant, varken av köpta eller hemgjorda pizzor. Men ibland, som i lördags, kände jag mig sugen på en hemgjord pizza och eftersom jag så lägligt och för första gången köpt mig en rulle färdig pizzadeg (ICA) när jag veckohandlade, så skred jag till verket.
Jag knåpade ihop en pizza Bianco, använde alltså creme fraiche i stället för tomatsås. Så toppade jag med det som just då fanns i kylskåpet. Penslade kanterna med lite uppvispat ägg och så... skjuts in i ugnen.
Men... var fanns de bubbliga kanterna? Platt som en pannkaka var den. När jag gör egen deg så blir kanterna alltid sådär knöliga och goda som jag gillar. De är ju nästan det godaste på hela pizzan!
Nu var den ju god ändå som tur var men nästa gång jag blir pizzasugen så gör jag egen deg! Man lär så länge man lever. Gör ni egen deg?
Alldeles ny vecka, den första i sköna maj. Nu kommer väl värmen snart? Ha det gott medan vi väntar.
