26 december 2021

Reflektioner i mellandagarna


Reflekterar såhär i mellandagarna, medan jag äter skumtomtar och resterna av sillen och grönkålssalladen... och smälter julens samvaro med de mina. God fortsättning förresten. Jag har precis börjat vända bitarna till mitt julklappspussel. Hoppas er jul varit som ni önskat... eller så bra som den kunde bli såhär i tider med restriktioner. Hade en trivsam och god julafton med alla de mina hos dotter Lisa, hennes tur i år. Mina tre döttrar turas om att ha julafton och vi har alltid knytkalas. Så mycket gott även om vi som så många dragit ner på utbudet. Jag berättar för dem om min mormors julbord som hon ensam lagade från grunden åt sina barn med familjer långt upp i ålder. Vi trängde ihop oss alla i hennes lilla stuga och på den tiden fanns det inget som hette knytis. I alla fall inte när det gällde julmaten.

Jag tänker ofta på henne. Liten, älskvärd, lite böjd men pigg och klar i huvudet trots sin höga ålder. Hon blev 97 år. Är det en gen jag hoppats få ärva så är det hennes. Därför så intalar jag mig att det var det som dotter Åsa menade när hon en dag i veckan såg mig komma gående på håll. Åh, lilla mamma vad du är lik Torsångsmormor! Sa hon och log stort. Mina, och även min brors barn, kallade inte mormor gammelmormor, nej, hon hette Torsångsmormor för dem, hon bodde ju i Torsång. 

Hur som helst så är jag tvehågsen till att liknas utseendemässigt vid min mormor. Jag tänkte på det efteråt. Dotter Åsa menade i första hand inte piggheten direkt... snarare utseendet. Och visst har jag sett likheten när jag ser mig i spegeln... men vem vill påminnas om det egentligen? Jag förstår inte heller att jag är 75. Inuti är jag fortfarande 37. Eller möjligen 58. Fast lite klokare och mycket mer tillfreds.

Nu valde jag att ta likheten som en komplimang... för alla tyckte mycket om Torsångsmormor. Men för mig var hon ju en liten gumma! Hm. 

Jag har ju en porträttbild i högerkanten som nu har några år på nacken. Den ligger där enbart för att ni ska se hur den där Solstrimmor-människan ser ut. Tycker att det är trevligt att ha ett ansikte på den som bloggar. Och inte konstig alls. Alla som har det ser så trevliga och normala ut. Ändå har nog de flesta haft samma vånda som jag att blotta sig. För vem gillar att se sig själv på bild? Inte jag iallafall...

Ändå har jag nu lagt in en nytagen bild i stället för den gamla. Tagen på julafton. Håll tillgodo med en som mer och mer liknar sin mormor. Och jag väljer, suck, att tycka om det jag ser. Tydligen är det ju jag...

Önskar er fina mellandagar med snö, några minusgrader och sol. Kram!

10 kommentarer:

Villa Ryttarängen sa...

Vilken underbar reflektion. Jag brukar också tänka på om jag är lik någon släkting. Får höra ibland att jag är som min farmor men jag är som jag är tänker jag sedan. Min farmor blev också 97 år. Kraaam Pia

Eva-Lotta sa...

Den bilden kan jag inte se, läser i mobilen. Måste försöka få igång datorn och kolla.
Det var säkert menar som en fin komplimang, vad kan vara finare än att liknas med en kär gammal släkting?
God fortsättning!
Fick du mitt mejl med adressen? http://livetssnarigastig2.wordpress.com

Mamma C sa...

Nej, jag gillar inte att vara med på bild. Men ibland händer det på bloggen.
Två av våra barnbarn har sin gammelmormor kvar i livet. De kallar henne för gammis istället för namn eller gammelmormor.
God fortsättning på julen.
Kram Carin

HWIT BLOGG sa...

Härligt inlägg! Näe det är just det där att inte vilja vara på bild...och sådär ser jag väl inte ut?? Hm...och även om man snart är 60 så är man 35 i huvudet (fast lite glömskare, virrigare och tröttare)
I min ålder hade min härliga mormor städklänning, tjock mage och stödstrumpor. Ja det är väl dags snart :)
GOD fortsättning på julen och alltid lika kul att kika in till dig!
Kram Titti

Vit Hortensia sa...

Känner igen mig i det du skriver....både att vara lik mormor och att inte riktigt vilja kännas vid det man ser....och att ha ett lite för smickrande foto i marginalen :-) Jag är nog inte riktigt lik min mormor än som hon såg ut på äldre dagar (hon blev 93 år om jag inte minns helt fel), men jag är väldigt lik min mamma som i sin tur är väldigt lik sin mamma, så jag kan ana vad åren har i beredskap åt mig :-) Det är mycket roligare att tro att jag fortfarande ser ut som typ 40 än 62, och har jag ingen spegel i närheten kan jag låtsas att det är så ända tills någon råkar fånga mig på bild och illusionen går i kras :-D Du ska bära dina år med stolthet Eva-Mari för du är så fin på den nya bilden med pigga nyfikna ögon! Ha en fin annandagskväll. Varma kramar till dig från Birgitta

Hélène sa...

Hi Eva,
I believe we are all the same : when we age we do not like to make "selfies" because of our wrinkles, we do not see ourselves as we really are because in our head we are younger.
I like your photo. You are photogenic when I am not at all.

Have a good week. All the best from France.

Helene.
ps : I see you have an Instagram account. I sent you an invitation (Heyllaine).

Rosor och ruiner sa...

Du är så fin! Och jag håller med om att det är roligt att se personen bakom bloggen. Själv gillar jag inte att vara framför kameran även om jag nån gång råkat vara det… ;)
Önskar dig en god fortsättning!!
Kram Gunilla

lisashus sa...

Lite samma julkänsla har väl jag här också, minus pusslet då. Annars är det sej likt här också. Man tar det lugnt. Det låter så härligt med knytis hos din dotter och så klokt och vettigt med knytis när det är jul. Ja, tänk så de äldre höll på och frambringade hela julbord, ofta med knappa marginaler och helt andra förutsättningar. Förstår om du beundrar din gamla mormor. Vilken kvinna! Heder åt dej som liknar henne då.
Det känns märkligt när man tittar sej i spegeln och känner sej som 37, men som ser ut om 70+! Märkligt är det verkligen! Du är jättesöt på bilden här! Kanske hittar även jag modet att lägga ut en bild.
Önskar dej en fin fortsättning på julen!
Kramar
Lisa

Anonym sa...

Du är en mycket tjusig och klok kvinna!
Kram från Skåne

Agneta Tellander sa...

Ja, det blir onekligen en del reflektioner på årets näst sista dag.
Mycket tillbakablickar på de år som passerats från barndom till dags dato.
Jag får också ofta höra att jag påminner om min mormor Ella.
Energisk, drivande, kreativ och stark, med stor integritet, så det är helt klart en komplimang från de mina.
Önskar dig ett gott slut och en God början på det nya, som än så länge ligger förborgat.
Spännande🌟
Kram💖