Den rätta tiden

Här hälsar vi sommartiden hjärtligt välkommen. Den rätta tiden för både mig och Iris. Hon hade förresten redan tjuvstartat och vaknade tidigare varje morgon sen en tid tillbaka. Så nu är vi i fas igen.

På mitt lördagskalas kom Sofie, mitt äldsta barnbarn, med denna skål med lock. Hon är så duktig att dreja och gör så vackra saker i stengods. Och den vita söta Rosenbräckan som hon satt i passade perfekt. Jag blev så glad!

Den här veckan ska jag få tygprover till danska fåtöljen. Är så sugen att klä om den så den passar mig. Inget större fel på tyget som den har men sitsen har två hål. Kanske tur... jag längtar ju efter ett projekt att sätta tänderna i. Händerna menar jag!

Idag blåser vi nästan bort här. Ingen promenad idag. Det ska vara njutbart tycker jag.

Ha en fin dag.

Vad jag tyckte om Tistelhonung och så ett auktionsfynd

Här ligger den nu i min alltför fulla bokhylla, Tistelhonung, boken jag lovade recensera när jag läst ut den.

En ingalunda ny bok, den kom ut 2020. Den handlar i stora drag om Ebba, journalist och relationscoach, som vilsen flyr till Bjärehalvön efter en offentlig skandal när hennes kärlekshistoria tagit slut. Hon är så gott som utan jobb och har tagit på sig att intervjua och skriva en artikel om Veronica, en åttioårig kvinna, om livslång kärlek. En kvinna som inte alls vill tala om sitt långa äktenskap utan har en helt annan historia att berätta. Om en sommar på femtiotalet och en kärlek som försvann och som hon aldrig glömt. Ebba och Veronicas öden flätas samman och en vänskap växer fram.

Kan varmt rekommendera underhållningsromanen som är skriven av Sara Paborn. Tidigare har hon skrivit fem romaner, av vilka jag inte läst någon. Nu vet jag vilka jag ska leta efter på bibblan nästa gång.

Så kan jag inte låta bli att visa en glimt av mitt nya auktionsfynd. En dansk femtiotalare med behov av nya kläder. Ja, jag veeet vad jag sa senast jag klädde om en fåtölj. Att det var den sista... hahaha, man kan väl ändra sig, eller hur? Fortsättning följer...

Kalas här på lördag och äntligen kan vi tränga ihop oss, ja, för nästan alla familjer kan komma. Det ska bli så roligt!

Hoppas ni också får en rolig helg.

Tankar en söndagskväll

Efter en solig och härlig söndag, tillika vårdagjämningen, så har jag tagit fram min trädgårdsbok. Så kul att läsa tankarna inför denna balkongsäsong... INGET RÖTT NÄSTA ÅR!! står det. Och det tänker jag också hålla. En mer mild färgsättning i år alltså. Jag gillar att drömma och planera. Varje år så bestämmer jag att inte ha så många krukor och lådor att vattna. Haha... det brukar spricka ganska snabbt! Så därför säger jag inget alls om det. Men nåt rött blir det inte!

Nu blir det en kopp te framför tv:n och finalen av Farmen. Varje säsong säger jag att jag INTE ska titta på Farmen för jag gillar inte alla intriger, pakter och allt baktaleri... men så efter ett tag så börjar jag ändå titta och med skräckblandad förtjusning så måste jag ju se vad som händer. Och efter Farmen i kväll börjar första avsnittet av Robinson. Och precis samma gäller där. Vill jag verkligen se hur dåligt de behandlar varandra? Hm... jag får väl se.

Uppdatering och tankar en måndagsmorgon... rätt kvinna vann Farmen, grattis Cissi... och nej, Robinson tror jag att jag klarar mig utan.

Ha en ny fin vecka.

De bästa jag vet...

 Det finns många favoriter men de käraste vårblommorna för mig är pärlhyacinter.

En skål full med de små lökarna känns så förtröstansfullt. Vita blev det denna gång. Blå får det bli nästa.

Och doften, den knappt förnimbara. Har ni känt den? Jag älskar den.

Jag har kommit halvvägs i en bok jag tycker mycket om som jag inhandlade på bokrean häromdagen. Återkommer med en recension när jag läst klart Tistelhonung. Nån mer som läst den?

Annars så har jag faktiskt städat balkongen. Och plockat ner julbelysningen därute. I förrgår satt jag där en stund i solen också. Snart dags för vårfikat där! Och att vårskrika i skogen... om jag nu tar mig dit med min ischias. Inte kul att bli begränsad när man snart kan promenera på bara vägar. Jag får njuta av Tistelhonung och av doften från mina pärlisar. Mmmm.

Må vårsolen skina över oss alla i helgen.

Hjälper lite fjäsk tro?

Ni som hängt med mig här på bloggen minns kanske mitt gamla olivträd? Så här såg det ut för två år sen då det fyllde 24 år. När jag köpte det 1996 var det knappt två decimeter högt. I med och motgångar, åtskilliga flyttar och i olika fönster har det hängt med och alltid varit fint. Så stolt jag varit över det! Men förra året hände nånting. Och i vinter har det för första gången tappat alla sina blad. Och inga nya kan anas. Det ser verkligen stendött ut.

Nu har jag beskurit det radikalt, låtit det dra i vattenbad och planterat om det. Roten var så grov att den inte gick att beskära med sekatör utan jag blev tvungen att använda såg för att få bort bitar!

Nu står det bakom gardinen och skäms. Jag fjäskade och knöt ett band runt stammen för jag tyckte så synd om det. Men jag befarar att dess tid är förbi. Det har glatt mig under så många år och jag trodde faktiskt att det skulle bli riktigt, riktigt gammalt.

Det var en gång ett olivträd... Suck. 

En god ny vecka önskar jag er.

Den lille mannen

Han har flyttat till rakspegeln i hallen, den lille mannen. Ett loppisfynd för en tjuga som bott i bokhyllan de senaste åren.

I keps och overall och med en självgod uppsyn är han oemotståndlig. 

Till och med bakifrån har han attityd. Så nöjd med sig själv!

Att storleken inte har betydelse vet vi ju. Han tar ändå den plats han förtjänar. Tycker jag!

Ha det gott.

Nu är våren är på väg!

Nu när jag åkt Vasaloppet (framför tv:n alltså) så känns det tillåtet att få börja längta efter våren. Fortfarande har vi snö kvar och isiga, superknaggliga promenadvägar. Än är det broddar på!

Men nu har fars täljda småskator kommit fram och jag har satt dem i alriset jag plockade för ett tag sen och som legat på vänt på balkongen.

Skatorna har några år på nacken nu och de flesta av dem behöver få nya nålar. Far täljde dem för länge sen, säkert är de 40 år. Ett fint minne som är ett riktigt vårtecken.

 

Har ni märkt att det är svårt, ibland omöjligt, att kommentera hos vissa bloggar? Och att väldigt mycket hamnar i skräpposten? Vissa kommentarer och mejl som absolut inte är skräp har hamnat där. Jag efterlyste ju Annelie, en av vinnarna av min bok Harriet och Olle för ett tag sen... hon hade hamnat där. Och när jag kollade så låg flera kommentarer där också. Aldrig hänt tidigare. Mystiskt. Så nu kollar jag skräpposten varje dag.

För övrigt så tycker jag att jag tappat sugen. Allt känns så tröstlöst. Men samtidigt så måste vi ju försöka leta efter glädjen i vardagen och låta livet pågå som vanligt. Trots allt. Så skönt att vi vädermässigt går mot ljusare tider och att de flesta fått ett soligt sportlov. Måtte vädret fortsätta så.

Kram på er!

En soppa att bli lycklig av

Eftersom jag bjöd två tredjedelar av döttrarna på sopplunch (en tredjedel är på sportlov i Grövelsjön) så skyndade jag mig att ta bilder innan vi satte oss till bords. Min tomatsoppa blev det. En soppa att bli lycklig av! I havrefrallor som tröst nämnde jag den, fortare än jag trodde blev det ett inlägg.

Så varsågoda, här är receptet. 

Min goda tomatsoppa, som räcker till 8 hungriga

2 gula lökar

1 vitlöksklyfta

1 chili, färsk eller torkad

1 röd paprika

2 burkar körsbärstomater

1 l vatten

1 grönsaksbuljongtärning

0,5 dl torkade trattkantareller

5 dl mjölk (eller 4 dl mjölk + 1 dl grädde för extra lyx)

Salt och en nypa socker

Basilika och timjan efter smak, färsk eller torkad

Hacka lök, paprika och chili, fräs dem mjuka i olja eller smör i stor kastrull. Tillsätt vatten, buljongtärning, den mortlade svampen, tomaterna. Krydda efter smak. En nypa socker höjer smakerna. Koka upp och låt småkoka 20 minuter. Ta av från plattan och mixa soppan slät. Smaka av. Tillsätt mjölken och ge den ett snabbt uppkok innan servering.

Servera den gärna med en klick creme fraiche, ett gott bröd och en smakrik ost. Resten fryses in med gott resultat... om det blir nåt kvar.

Smaklig måltid.
 

Nu har de gått hem och jag ska ta en promenad i det vackra vädret. Önskar er alla en solig helg.

Bocken Kåre

Hår står han... Kårebocken. Tog bilden när jag promenerade vid Falu gruva häromdagen. Den gamla bocken i trä brann ner 1 april för två år sen. Nu är den nya gjord i stål. Nåt för Gävle att fundera på?

Jag sörjde den gamla i trä men nu har det gått ett tag och jag ser hur stolt den nya sträcker sig mot himlen. Ett fint landmärke som välkomnar när man kommer söderifrån och kör utför Gruvrisbacken ner mot stan.

Kårebockens historia kan du läsa mer om här.

Ta hand om dig och njut av det du kan. Naturen är läkande, det kommer man aldrig ifrån.