Balkongen i slutet av juli

Dags igen för en titt på min balkong. Inte klokt att det gått en månad sen sist! Stackars keramikfågeln skäms att få stå på en så dammig hylla!

 

Här kommer dokumentationen från den 26 juli.

Börjar med funkian som står i skydd bakom balkongdörren, som ju oftast står öppen. Den har växt till sig sen den fick sin skuggiga plats.

Glad att växterna överhuvudtaget klarade extremvärmen. Kan bara tänka mig hur hett det var för dem i solen när vi hade 34 grader i skuggan. Svartögat har hämtat sig, såg lite stackars ut för bara några dagar sen.

Mårbackan bryr sig inte ett dugg om värmen, har massor av blommor. Fler Mårbackor nästa år tack!

Men det som gläder mig mest är Japanska lönnen som kommer med nya skott, framväxta ur de torkade bladens fästen. Ska bli spännande att se hur stor den hinner bli i år.

Popcornsgräset trodde jag skulle ge upp... men har hämtat sig bra. Dock lever det nu på lånad tid.

Framför vildvinet, som inte alls vill växa i år, står en pelargon som jag har haft några år nu. Kan det vara en Violino, tro? Så tacksam, just nu ståtar den med 18 blommor. Den kommer jag att fortsätta övervintra. Medan den här...

... inte kommer att sparas. Liten, ynklig och skräpig, fastän den just i detta nu har en fin blomma och får därför stå på bordet. Har en stor kruka med ytterligare tre av samma sort som har slutat blomma helt. Fastän den står bra till, bredvid den magnifika Mårbackan. De åker också all världens väg i höst... om de inte skärper till sig! Ser ni tomatplantan där bakom? En lång och spjånglig sak framdriven av mig. Skar itu en körsbärstomat och planterade direkt i jord som ett experiment och fick mängder av skott. Sparade ett för skojs skull. Jodå, den har faktisk en klase som ska till att blomma. Om det hinner bli några tomater... haha, det återstår att se!

Den här däremot! En dubbel Million Bells i två rosa nyanser, jag bara tackar och tar emot. Blomvillig så det står härliga till!

Så har spegeln fått komma upp på väggen igen. Gör att den trånga balkongen verkar lite bredare.

Sist... en fådd Dahlia på gamla mjölkpallen. Min första Dahlia någonsin. Undrar om den kommer trivas?

 

 

Det var julis balkong 2022. Trångt har det blivit trots att jag inte skulle ha så mycket att vattna i år. Inget ovanligt. Så brukar det bli. 

Önskar er alla en fin sista-juli-helg.

Renfana... och ett tack

Man har ju sina favoriter bland vägrenarnas örter. Renfanan är en av dem. Just nu är de som finast att plocka... om man vill torka en bukett.

Luktar ju så illa, säger några. Äsch, ett par dagar står man väl ut? Det är en gammal läkeväxt och visste ni att en bukett på bordet håller blodsugande insekter och getingar på avstånd? 

Borde plocka flera och förnya min gamla renfanekrans från 2017 som just nu befinner sig ovanpå vitrinskåpet. Kanske. Än finns tid om lusten faller på. 

Urblekt och dammig men ändå fin. 

Så vill jag tacka alla gamla bloggvänner som ständigt kommenterar inläggen jag gör. Ni är så gulliga och uthålliga... så glad att ni orkar att ständigt kika in här och lämna en hälsning. Nästan alla gamla bloggare har övergått till Instagram och gör bara sporadiska inlägg, eller har slutat blogga helt. Så synd tycker jag. För mig är bloggen en slags enkel dagbok över min vardag. Det ger mig mycket att ha kontakt med omvärlden på detta sätt. 

Och att få oväntade hälsningar och kommentarer är ännu roligare! Tack för att ni läser och tar er tid att göra er hörda. Både ni med namn och ni anonyma, utan namn. Jag läser alla med glädje.

Juli har raskat på och tänk att vi går in i sista veckan! Vad håller ni på med såhär på sluttampen?

Fryksås fäbodar, Orsa

I tisdags, när extremvärmen ännu inte slagit till, följde jag med på utflykt till Fryksås fäbodar utanför Orsa. Ett litet stycke paradis... med gamla timmerstugor, grusvägar, gärdesgårdar...  Fryksås ligger högt och fäbostället har troligen anlagts redan under sen medeltid. Utsikten över Orsasjön är magisk. Hela stället är en upplevelse. Ett ställe man minns. Överallt blommar rallarrosen ymnigt, eller mjölkört som den egentligen heter. En ört jag tycker mycket om.

Här kommer några bilder från dagen.

Det finn ju skorstenar... och så finns det skorstenar!

Avslutar med en bild från Strandbadet, Orsa. Långgrunt hur långt ut som helst. Måste vara ett himmelrike för en badkruka, vattnet är säkert jättevarmt. Synd nog hade vi inga badkläder med. En härlig dagsutflykt tillsammans med delar av de mina.

Hoppas ni klarat de varma dagarna. Nu välkomnar jag med öppna armar de betydligt svalare dagarna som väntas.

Må så gott!

Downton Abbey

Igår såg jag den, den nya filmen om Downton Abbey. Rekommenderas varmt! Framför allt var det roligt att träffa alla karaktärerna igen och se att en del hade åldrats, med värdighet, många var sig precis lika, några vackrare än nånsin. Och kläderna, ja dem ska vi bara inte tala om... de måste ses.

Så... se den maffiga filmen och njut.

Ha en fin dag!

War välkommen kära du...

... till Carl Larsson och hans fru. Ja så står det skrivet ovanför entrédörren till hemmet på Lilla Hyttnäs i Sundborn.

Här kommer några bilder från vårt besök i går. Den här tiden alldeles för mycket folk för att man ska kunna fota utan att någon är i vägen. Men några bilder lyckades jag ta och de får tala...

Bilderna gör inte upplevelsen rättvisa alls. Där är en atmosfär, en känsla och ett lugn, som måste upplevas på plats. Jag har varit där fler gånger än jag kan minnas och varje gång åker jag uppfylld därifrån. Vissa platser är mer besjälade än andra. Nu deltog vi inte i någon guidad tur denna gång utan strosade länge i trädgården och beundrade Karins återskapade rabatter, såg ut över Sundbornsån och klappade på de stora pilarna varav en hänger ut över vattnet.

Sen promenerade vi till den intilliggande Galleri Kvarnen och tittade på utställningen "Låt handen synas" där Karins många broderier, vävnader och kläder visas. En del av dem är original från början av 1900-talet. Namnet på utställning härrör från en berättelse om när en av kvinnorna i Sundborn som höll på att väva mattorna till familjen Larssons hem råkade väva fel. Karin svarade, ”-fortsätt du…handen ska synas”. En kommentar som visar hennes inställning till hantverket och skapandet.

Bäst är att besöka gården när det inte är semestertider då köerna ringlar långa inför de bokade guidade visningarna av hemmet. Kanske jag hinner dit en gång till i höst? Vill du veta mer om Carl Larsson-gården, klicka här.

Må så gott i sommaren!

Det blev... en kudde!

 Helt plötsligt har jag en ny kudde i soffan! En mjuk och lurvig historia. Det gick till så här...

I fredags for jag iväg på utflykt med två av döttrarna. Vi skulle bland annat besöka Växbo lin, linneväveriet utanför Bollnäs, en repris på resan dit vi gjorde förra året. I år köpte jag flera påsar med sniljor. Det vill säga de bortskurna kanterna på linnetyget som vävs i vävstolarna. Sniljor köps oftast till mattvävar och används som lurviga inslag i trasmattor. Men eftersom jag inte har nån vävstol så hade jag andra planer för mina.

Jag tänkte virka en badrumsmatta. Men jag hade inte en så grov virknål så jag försökte mig på ett annat sätt. Jag använde fingrarna som virknål. Det gick jättebra och var så roligt, snabbt gick det också.

Nu blev det ingen matta, jag var inte så noga med kanterna, egentligen började jag ju bara på prov men sen gick det inte att sluta! Ser lite ut som en linnerya tycker jag.

Det fick bli till en kudde istället. Passade precis som nya kläder över en gammal kudde. Så kan det gå!

Ytterligare två påsar med sniljor har jag, bland annat detta med en blå tråd i. Kanske blir det en badrumsmatta ändå?

Så måste jag visa vad jag hittade...

... när jag tog cykeln och kollade mitt svampställe. Mina första för i år... vilken lycka!

Önskar er en fin dag, kanske en tur i svampskogen?

Till er som tycker om vitkål...

Har ni testat att istället för pasta använda strimlad kokt vitkål till köttfärssåsen? Så gott! Och nu är ju kålen spröd och behöver bara koka några minuter i saltat vatten. Förresten använder jag vitkål väldigt mycket i min matlagning. Både sommar och vinter.

Men egentligen tänkte jag göra ett inlägg om det här härliga rödvinet. Minns ni att jag ville testa vinet som ursprungligen legat i trälådan jag laserade och har som blombord på balkongen? Just det här var det. Åh, vad det var gott! Ja, jag vet, smaken på vin kan ju diskuteras hur mycket som helst. Men nu visade sig detta passade perfekt till min köttfärs- och vitkålsrätt. Somliga smaker gifter sig, ni vet.

Nu för tiden byter jag ofta ut köttfärsen mot Anammas vegofärs när jag gör köttfärssås. Med bra resultat och precis lika gott... tycker jag.

Roliga utflykter och födelsekalas har det varit i veckan och nu måste jag sitta med fötterna högt ett tag. Hoppas ni har det bra?

Just det... Iris skickar en hälsning och tackar för all uppmärksamhet.

Kram!

Iris... har inget att säga

"Iris! Vakna! Jag tänkte du skulle få ett eget inlägg... det var ju ett tag sen." Va? Mitt under skönaste vilan väckte matte mig.

Okej... får jag väl gå med på då. Jag satte mig bekvämt tillrätta och tänkte på vad jag skulle säga. Nu när jag fick chansen. Hm...

"Du kan väl berätta hur du har det", lockade hon. Vadå, hur jag har det?

Vad ska man säga när man blivit väckt sådär bryskt? Tja, väl varmt har det varit ett tag men då brukar jag lägga mig under soffan. Annars, om jag får vara ifred... har jag det bra. 

Räcker det? Får jag gå och fortsätta min middagsvila nu?

Hörru matte... gå och läs nån bok eller nåt och låt mig vara. Godnatt!

Mjau från Iris. Prinsessa.