Som mörk blockchoklad

Nu har jag fått mitt målningslystmäte tillfredsställt för ett tag. Som ni vet så fick jag ju lov att blanda min egen färg för att bli nöjd. Helst ville jag ha ett svart skåp. Men det blir för hårt hos mig. Min färg är som mörk, len blockchoklad och jag är så nöjd med den. Men vi tar det från början...

Egentligen alls inget fel på det vita vitrinskåpet i köket. Jag köpte det på Blocket 2010. Då var det i lackad furu och hade fula klumpiga runda kulfötter. Min dåvarande man tillverkade istället en sockel som skåpet fick vila på och jag målade det vitt. Nu har det sett lika ut i 13 år. Gulligt och romantiskt. Men. Nu skulle det få byta skepnad eftersom det är tänkt att det ska flytta till ett vardagsrum... så småningom. 

Jag tog bort de lodräta spröjsen för jag ville ha rektangulära rutor. Det gick förvånansvärt lätt. Jag var noggrann med det trista förarbetet. Slipade och tvättade. Rutorna skrapades noga med rakblad, rengjordes sen med aceton, så målartvätt och sist fönsterputs. Sen målade jag hela rasket!

Nu fick det attityd! En piedestal åkte med i farten. Jag är riktigt nöjd. Jag vet att det inte är hållbart att måla på fönsterglas. Men hos mig blir det inget slitage och förresten...

Sidorna på skåpet som också är i glas målade jag vita, då för 13 år sen. Och de var fortfarande, efter två flyttar, perfekta. Så man kan måla glasrutor med vanlig målarfärg. Om man tar bort allt fett först.

Och samtidigt blev skåpet städat, sorterat och därmed blev det mer plats. Nu återstår det bara att vänta in rätt vardagsrum. På den fronten intet nytt.

Samtliga färger jag blandade var Fluggers Interior, helmatt.

Om några dagar börjar februari och ljusare blir det för varje dag. Hurra!

Måleriprojekt

Jag tycker om att hitta på små projekt som inte tar så lång tid. Behöver ingen lång startsträcka när jag får en idé. Och det var längesen jag målade. Men förarbetet är tråkigt. Och att välja rätt nyans på färgen var nästan omöjligt. Till slut fick jag blanda tre olika kulörer för att få den rätta nyansen. Men nu är jag nöjd.

Fortsättning följer....

Vecka fyra

Klockorna på den sista amaryllisen klipptes kort och fick hamna i vas. Och med det så är amaryllistiden över. Nu stundar andra tider.

Visst längtar man efter att få en kruka pärlhyacinter på bordet som de på bilden? Har sett att de börjar dyka upp i butikerna men än har jag bara köpt tulpaner. Idag vill jag helst inte gå ut när det är minus femton. Ändå har jag en del ärenden på agendan. Men inga blommor blir köpta idag. De får vänta tills temperaturen stiger.

I januari vill man förnya sig och sitt... det är sen gammalt! En idé som gäller mitt vita vitrinskåp i köket har utformats i mitt huvud och genast gick jag igång med kniv och rakblad. Mer får ni se när jag kommit en bit på väg.

Ha en fin vecka, den fjärde i januari. Kram!

Äntligen hittade jag Ringo!

Jag går här och njuter av mitt senaste auktionsfynd. Är så glad!

Drar handen över de skrovliga ränderna på keramikvasen Ringo av Mari Simmulson. En vas som jag länge suktat efter och trodde väl aldrig... för det är sällan just den med orange prickar dyker upp. Oftare hittar man de med vita prickar.

Nu bor det äntligen en hos mig. Vasen, som finns i flera storlekar, är tillverkad hos Uppsala Ekeby under 60-talet och passar fint tillsammans med både satsbord och fåtölj från samma årtionde. Och grenarna jag satt i ser ut att komma från samma tid, hihi. Men jag hittade inga andra när jag halkade runt och letade. De får duga så länge tills det är gåvänligt här igen. Jag kan tänka mig spretigt alris... och så småningom ett fång solrosor... eller en bukett pioner!

Hoppas Ringo ska trivas hos mig. Nu ska jag fortsätta hålla ögonen öppna efter ett stort fat i samma serie. Och med orange prickar! Det finns nog inte så många kvar utan skavanker. 

Hur kan det komma sig att det är fredag igen?? Nån som fattar?

Önskar oss alla en solig helg.

Blickfång

Har vårat till det lite i vardagsrummet. Ljus i färg har jag lite svårt för annars men nu känns det som de milda pastellfärgerna piggar upp. Och allt som piggar upp är väl det vi bäst behöver just nu, eller hur? Fast precis när jag fotar det här så spricker molnen upp och en solstrimma letar sig in. Äntligen!

Tänk att fyra centimeter lägre bord kan göra så mycket. Mitt slagbord har varit för högt hela tiden. Inte förrän nu har jag, eller ett barnbarn rättare sagt, gjort nånting åt det. Han sågade av benen och vips blev det perfekt i höjd! Så mycket mer bekvämt att äta vid. Det tog tid och jag undrar som så många gånger varför man inte kommer till skott?

Ibland väljer jag att lägga en favoritbok såhär på bordet med ett uppslag jag tycker om. I detta fall sidor med bilder som berättar om formgivaren Josef Frank. Gillar hans brokiga färgglada mönster även om det inte passar hemma hos mig. Har provat... och det känns för bråkigt. Men så snyggt hos andra!

Visst är det skönt att kunna få välja hur man vill ha det runt sig? Med små medel kan man ändra om och göra blickfång som känns nytt. Som min ommöblering i sovrummet i förra inslaget. 

Säg den glädje som varar för evigt. Nu har solen gömt sig igen. Men varje solglimt mottages med tacksamhet. Nu tar jag på mig mina Icebug och går ut och letar lite vackra grenar. För jag har nämligen hittat en vas på auktion, en vas jag letat efter länge och plötsligt fanns den där! Mer om den kommer inom en snar framtid.

Kram på er!

Jag har möblat...

Som Lotta på Bråkmakargatan säger så har jag möblat lite. Eller möblat om rättare sagt. Trots det dåliga ljuset tog jag några bilder.

 

För i fredags morse när jag vaknade fick jag för mig att ändra om lite. Inte så ovanligt. Sagt och gjort. På linneskåpets plats finns nu mitt skrivbord. Och där skrivbordet stod...

... finns numera sängbyrån. Sängen knuffades lite men är kvar på samma ställe och linneskåpet fick ta...

... lilla bokhyllans plats. Jag snodde runt på allt kan man säga. Blev det bättre? Tja... ombyte förnöjer.

Inget nytt, bara lite omflytt på befintliga grejor. Och så dammat överallt.

En älskad ängel på linneskåpet...

 ... och en i sängen.

Och härmed meddelas att jag inte är nedstämd över nånting alls utan bara allmänt januariless! Men idag känns det piggt igen och alla som oroligt hört av sig kan känna sig lugna. Det behövs bara en liten ommöblering för att få mig på rätt köl igen! Att jag är ledbruten idag över att ha skuffat runt alltihop är följder man får ta.

Tack för omtanken. Och fortsatt trevlig helg!

Tråkig torsdag

En så tråkig torsdag det är! Sörjigt, vått och halt ute. Det går inte att gå ut om man inte vill bryta ben eller armar av sig. Det småregnar och snön är snart borta. Allt är smutsigt. Inte är det roligare inne. Jag stickar, dricker kaffe och tittar på... skidskytte. Som jag är noll intresserad av. Suck.

Tur det är en ny dag i morgon!

Underbara Clara

Jag läste ett inlägg som Underbara Clara skrev häromdagen. Hon skrev om Det perfekta är helt ointressant för mig. Jag har precis samma åsikt! Underbara Clara är en kvinna med båda fötterna på jorden som står för sina åsikter och har en vettig syn på tillvaron. Klok. Har du inte koll på henne eller hennes blogg så kan du göra hennes bekantskap här. Och inlägget jag pratar om kommer du till här. 

Jag blir helt upplyft av att följa henne. Hon är en sann influenser, en inspirationskälla i ordets rätta bemärkelse. Vardagslivet med familjen är det viktigaste för henne. Hennes härliga hus med mysig mormorsinredning har hög igenkänning. Sen att det ibland är mycket vintagekläder med en för mig omöjlig kombination är en annan sak. Men det är rakt och helt fritt från måsten. En vitamininjektion. Så skönt befriande!

Denna vecka kommer en ny novell av mig publiceras i Allas veckotidning nr 2. Att hitta varandra. Det ni!

Må gott!

Pepparrotsost, päron och portvin

Jag fick en flaska portvin till jul och jag kan säga att om det vinet hade jag ingen kunskap. Tror aldrig jag smakat det ens. För mig signalerade det äldre herre med cigarr.

Men hej vad jag bedrog mig! Öppnade flaskan på trettondagsafton och smakade det tillsammans med pepparrotsost, kex och päron. Det var såå gott tillsammans, allt gifte sig verkligen! Tänk vilka dolda smaksensationer det finns. Och snacka om förutfattade meningar... nu passar äldre dam med katt bättre!

De vita tulpanerna, årets första, är en sort som slår ut. Alltså riktiga tulpaner... om du frågar den äldre damen.

Ha en fortsatt fin trettonhelg!

Svagheter och annat

Jag har plockat undan alla julsaker, de få som jag haft framme, och då passade jag på att flytta om lite på hyllan som sitter i gången mellan vardagsrum och kök. Nu blev den dammad också, något som inte blev gjort till jul, hrm. Praktiskt att den sitter så högt så inte dammet syns. Men andra ser nog, jag mäter bara 157 cm i strumplästen... nuförtiden.

Tände ljusen men det blev inte ljusare för det trots att en solstrimma letade sig in. 

Förutom korgen med ljus som ni ser på första bilden så ligger här tre granatäpplen som har börjat torka. Jag tog dem från fatet med kottar och apelsinskivor som stått på slagbordet under julen. Rönnbärskransen får vara kvar tillsammans med boken om Vintermat. Tycker om att låta kokböcker bli ett blickfång och följa säsongen.

Och vad har hon i det bruna skrinet då, undrar ni.

Jo, där förvara jag en del av min stensamling. Förutom kottar så har jag dille på stenar och den här samlingen kommer ursprungligen från Kretas stränder där jag alltid går, eller gick, rättare sagt, med näsan i sanden på jakt efter fina stenar. Nu har reslusten avtagit... men jag har ju stenarna kvar att känna på och att minnas med.

I några gamla glasflaskor står en annan av mina svagheter kvar. I det här fallet dillkronor, kvar sen augustis kräftskiva. Tycker de är så skira och vackra. Och så den älskade runda vasen, loppad en gång för länge sen. Bakom sista flaskan skymtar...

... en ikonbild. Också en svaghet jag har. Speciellt denna, också ett loppisfynd.

Ja, jag har många svaghetssamlingar. Torkade växter, strån och frökapslar, grenar, kottar, bär, stenar och annat från naturen. Inte kan man ha för många svagheter... eller?

Mer om hyllan kan du få veta här. Och här.

God fortsättning och ha det gott!