Stickar ullkofta i koksgrått

Någon ville veta vad jag tänkte sticka av garnet jag beställt. Inget mer upphetsande än en enkel ullkofta. Men först måste ni titta på den fina buketten jag har på köksbordet. Just dessa färger är de jag mest tycker om. Jag får en ny bukett varje vecka som dotter Lisa plockar i sin trädgård. Gulligt va?

Fastnade för denna nätta modell och beställde garn som passade i stickfasthet. Har många koftmönster tidigare men detta tilltalade mig och var dessutom ett mönster man kunde ladda hem gratis och skriva ut.

Som synes valde jag Drops Karisma i 100% ull. I färgen koksgrå, en närapåsvart som är aningen melerad och mer livfull än plattsvart. Passande nog kom garnet precis lagom till friidrotts-VM. Inte för att jag är särskilt intresserad av idrott. Men i friidrott händer det saker hela tiden så där kan jag titta och samtidigt sticka. Och visst blev det några nervösa varv medan jag väntade på Mondos guld i stavhopp. Såg också Daniel Ståhls sista kast som blev till guld. Vilka talanger vi har!

På fredag börjar sköna september. Jo, jag tycker det!

Ha det gott!

Den osminkade sanningen

Balkongen efter flytten är inte så mycket att hurra för. För det första vattnade jag av gammal vana och det blev på tok för mycket. Svartögat tyckte inte alls om varken vattningen eller placeringen. Bladen gulnade och jag plockade bort jättemycket. Till slut var den så kal nertill så jag satte helt sonika dit en pelargonkruka ovanpå jorden.

Men bakom syns eländet! Så nu blir det inget mer Svartöga på min balkong. För mörkt helt enkelt.

Men några få blommor orkade den med trots allt.

Mårbackorna har mest sett förvånade ut. Långa och taniga är de. Har knipsat av många grenar och satt i vas inne. En kruka klippte jag ner helt och satte på bordet i höganäskrukan. Bordet har jag ärvt från dotter Annas samling. Perfekt med fällskivorna om vi blir fler än två.

De kvarvarande pelargonerna har fått sällskap av en Jordreva som fick ersätta den söta rosa Million Bells som blev full av vita flygare. Den ser i alla fall ut att trivas.

Hädanefter ska jag försöka övervintra Mårbackorna i mitt källarförråd som verkar svalt. Går det så går det. De brukar inte vara särskilt knussliga. Men de är ju solälskare av stora mått och frågan är om de kommer trivas i skuggan bakom mitt äppelträd? Jag har mycket att fundera på till nästa säsong. Men eftersom jag gillar utmaningar så är det bara spännande. Jag funderar redan på en Vildkaprifol som klättrare till nästa år. De tål ju skuggiga lägen. Vad tror ni?

Hjälp! Nejdå... ingen riktig! 

Redan nu har jag använt min balkong så som jag drömde om. Trädet silar solen så fint. Och trots att det mest varit regn och rusk har ju temperaturen varit perfekt för att ha dörren på vid gavel. Känns som ett extra rum.

Nu njuter vi av augustis sista dagar. Kram!

Vår augustiträdgård

Utanför vår entré finns den här krukan som välkomnar oss hem. Men det är trädgården som ligger på baksidan av huset jag tänkte visa. 

Den består till största delen av gräsmatta. 

Men det finns några godbitar. Som pergolan med humle som klättrar längs stolparna där man kan sitta med sin kaffemugg i skuggan.

Och där krasse, luktärter...

... och tagetes i krukor blommar. Kärleksörten slår snart ut.

Nyponrosor längs förrådet som också ger skydd åt...

... några odlingslådor. Jag hoppas få en egen så småningom. Då ska jag så ringblommor!

Ett stort rikbärande körsbärsträd, klarbär tror jag, nu avplockat.

Två äppelträd finns, varav ett är mitt solskydd.

Här står jag nedanför min balkong och tittar upp mot det.

Tycker om tegelmuren som skiljer trädgården från cykelvägen och gatan utanför.

Där rosenspirean blommar just nu.

För övrigt finns en massa buskar och andra träd, en stor hägg och en hög syrenhäck som blommade så ofantligt i juni. En del lökväxter har jag också sett när jag smugit runt i våras innan jag fick min lägenhet.

I morgon ska ett glatt gäng gå till kvarterskrogen och äta tacobuffé tillsammans. Så trevligt att få nya grannar man trivs med.

Glad torsdag önskar jag er!

Lönnemossabukett

Jag plockade en bukett med allt jag tycker är fint i dotter Lisas Lönnemossaträdgård häromdagen. Stjärnflocka, vit isop och några rankor sommarsnö...

... tillsammans med en dahlia i knopp, blodtopp och så blågull. Blågullet doftar ljuvligt, och härstammar från frön norpade på Carl Larssongården för säkert 20 år sen. De växte villigt i min lämnade trädgård och döttrarna fick plantor av mig... eller var det frön? Nu växer det blågull också i deras trädgårdar. 

Upptäckte efter en dag att blodörten luktade vidrigt. Fint tillsammans men nu är de kvistarna förpassade till balkongen.

Tänk att det är måndag igen. Tiden rusar. Idag ska jag fortsätta skrapa färgen av en stol som inte längre ska vara vit. Och så hoppas jag att garnet kommer jag beställt till en kofta. Tänk att vi inte har en garnaffär här i Falun. Så trist att inte kunna se färgen på riktigt och känna på garnet innan man köper.  

Jag är så glad för gulliga kommentarerna om mitt vardagsrum. Tack!

Må gott!

Rundtur i vardagsrummet

God morgon på er.

Sitter i soffan med kaffet efter frukosten och slökikar på Nyhetsmorgon. Ni minns att jag placerat tv:n inuti skåpet, eller hur? Mitt bästa knep. Stänger igen när jag tittat klart så jag slipper se den.

Idag kommer persiennkillen och ska byta ut persiennerna från 1982 till nya fräscha. Ska strax flytta undan allt i fönstren men tänkte först visa bilderna jag tog igår från mitt vardagsrum. Välkommen in!

Samma vy men med stängda dörrar.

Nya ullmattan gör inte stort väsen av sig. Det gillar jag. En sak som är mycket märklig...

... är att den flikiga bladkaktusen verkar trivas i mörkret. Den är faktiskt ännu finare i bladen nu än tidigare. För det är ett avsevärt mörkare vardagsrum jag har nu. Jämfört med mitt gamla. Jag trivs med det.

 

Alla mina böcker på plats. Tycker om varenda en och många är omlästa både en och två gånger. Min sköna nätta tvåmanssoffa har många år på nacken och flera gånger har jag tänkt byta ut den mot en större. Men varför då egentligen? Det är ju jag som ska sitta i den. Och Iris ibland. Runda soffbordet och satsbordet har fått byta plats. Känns bättre utan att jag kan förklara. Och som ni ser så är placeringen av möblerna i rummet samma som i gamla lägenheten. Känns bra och hemma.

Läshörnan som är flitigt använd har ni redan sett en glimt av i ett tidigare inlägg. Rölakanmattan av Ingerd Silow ropade jag in på auktion för fyra år sen. Tidlös. Älskar den!

Från hallen ser det ut såhär. Balkongen är min verkliga vinst i bostaden. Med äppelträdet som solskydd utanför. Ska visa hur det ser ut därute snart men jag kan meddela att jag har närapå vattnat ihjäl alla växter för vanan att vattna ofta sitter tydligen i ryggmärgen efter åtta år med ständig vattning.

En nackdel är att fönsterbrädorna är alldeles för smala, bara 14 cm, och jag har bestämt i samråd med min bästa svärson (jag har tre, varav två är snickare, och alla tre är min bästa, hihi) att byta ut dem mot bredare. Men det är ingen brådska.

Ja, nu har ni befunnit er en stund i mitt vardagsrum. Synd att ni inte hann stanna och få en kopp kaffe. Men nu måste jag sätta fart för persiennkillen kommer strax.

Tack för att ni kom och ha det bra.

Var är alla mina kuddfodral?

Jag har letat överallt. Vart har de tagit vägen, mina kuddfodral? Har flera som jag tycker om och byter till med jämna mellanrum. Men, nu är alla puts väck.

Den här kudden däremot är ny, köpt på Jysk, som jag tycker har mycket bra grejor nuförtiden. Just nu ligger kudden på en stol och är fin. Den kommer hamna i soffan sen. När jag tittat klart på den.

Kan det vara så att alla kuddfodral av misstag hamnat med textilierna jag sorterade ur linneskåpet och skänkte till secondhand när jag flyttade? Hm. Ledsamt men synnerligen ett världsligt problem.

Glad måndag, alla!

En förklaring

Här bor jag! Fast åt trädgårdssidan och bakom "mitt" äppelträd.

Känner att en förklaring är på sin plats efter mitt gnäll om den dumma placeringen av proppskåpet som jag nu gömt bakom en tavla. Eller två rättare sagt.

Min lägenhet är ett Senior 65+boende, huset har 40 lägenheter i fem våningar och tillhör kategori Bas. Det innebär att man bor helt självständigt, alltså ingen hjälp har man att tillgå. Såhär har vi det i mitt hus...

Vi har tvättstuga på alla plan som åtta hushåll delar på.

Hiss såklart.

En samlingslokal med 50 platser och en trivselhörna med soffa och fåtöljer med tillhörande litet bibliotek (under uppbyggnad).

Alla boende får boka lokalen gratis, fullt utrustat kök finns, vid sammankomster och födelsekalas där man blir många.

Därutöver har vi en trivsam träff för den som vill varje onsdag och söndag där vi dricker kaffe, pratar strunt och var och en har med sin egen bulle. Eller bjuder på nåt nybakt om man har lust.

Trädgård med uteplats under tak för många.

Minigym på vinden. Som jag inte kollat in än, hm.

Bovärd.

Nu till förklaringen. Det våningsplan jag bor på är helt nyrenoverat och lägenheterna är handikappanpassade. Alla eluttag sitter också mitt på väggen för att alla lätt ska kunna få i och ur sina kontakter. Fult men bra.

Och många finns det, jag räknar till 12 dubbeluttag i min tvåa! Knappt en enda skarvsladd behövs.

Köket är utrustat med ytterligare eluttag ovanför bänkarna, med plats för sex köksmaskiner samtidigt, om man nu skulle vilja ha en så stor arsenal. Såklart ugn i rätt höjd. Och...

... spisvakt. Som larmar om man glömmer stänga av eller kokar torrt.

Jag har minsann inte ett dugg att klaga på. Ni fattar varför det är lång väntetid och höga köpoäng för att få en lägenhet här? Jag stod i kö i nästan nio år och sökte aktivt i över fyra för att äntligen få mitt drömboende.

Så att gnälla över placeringen av elskåpet mitt på väggen var så korkat. Ingen ska behöva klättra i mörker om strömmen skulle gå. Såklart!

Och ikväll har vi bokat samlingslokalen för att ha ett gemensamt kräftkalas där alla tar med sitt eget. Ska bli roligt att se hur det avlöper!

Ha en trevlig helg ni också. Kram.

Ps. Du som undrade om inte järnvägen som går på andra sidan gatan stör. Den är inte i bruk utom kanske två gånger om året då det är ånglokets dag eller nåt liknande och som då tuffar med passagerare i gamla vagnar sträckan mellan Falun och Grycksbo.

Stabergs bergsmansgård

Dotter Anna och jag tog en tur till Stabergs bergsmansgård i förra veckan. Den ligger en mil öster om Falun på väg 69 mot Hedemora. Regnet hängde i luften men ändå var det mycket folk så jag fick snabba mig med kameran. Följ med på en runda i den fina och välskötta trädgården.

Den stora trädgården är restaurerad efter en originalritning från 1758 och kallas Barockträdgården.

I ett rutnät med raka rabatter med gångar emellan, blandas blommor och grönsaker. Kål, morot och ringblomma samsas här.

En fin blandning av sallat och kål.

Veronika, timjan och rader av...

... andra kryddväxter och mangold.

En stor äppelträdgård finns också med många 1700- och 1800-talssorter som varit vanliga i Mellansverige. Men också ett antal dalasorter av varierande ålder. 

Jag smög runt och fotade de fina husen för i några av dem... 

... är det faktiskt privat boende. 

Syns kanske inte här men oändligt många olika sorters dahlia skulle till att blomma.

Och flera vandringsleder utgår härifrån.

Stabergs krog och konferens med café såklart. Här kan du läsa mer. Vi avslutade med fika utomhus bland humlestörarna och hann precis klart innan regnet kom. 

Tack för den här gången Staberg. 

Här finns det mer att läsa om kulturreservatet Stabergs bergsmansgård med barockträdgården.

Roligt att ni hängde med på rundturen. Men ni ska veta att det finns mycket, mycket mer att se!