Mormorshyllan från sovrummet har blivit utvisad till balkongen.
Passar bra här också och nästa säsong ska den få bli blomhylla har jag tänkt. Men varför fick den inte stå kvar i sovrummet kanske ni undrar?
Jo det ska jag berätta.
En morgon, runt femsnåret sådär, vaknade jag av att Iris skulle kräkas. Det händer inte ofta men när det händer kräks hon såklart alltid på en matta. Så på en sekund kastade jag mig upp ur sängen... och tjongade i vänsterfoten i mormorshyllan. Rejält. Behöver jag tala om hur ont det gjorde? Nej, tänkte väl det.
Det är därför den är utvisad.
Ni ser att jag har målat den balkongbrun. Brun har den varit förut en gång också. Alltså innan den blev vit.
Så här såg den ut då. Och som ni ser står den illa till för yrvaken matträddare.
Det märkliga i historien är att jag ändå fick tag på Iris och puttade iväg henne... och räddade mattan.
Ny helg stundar och jag haltar in i den med glatt humör. Det kunde varit värre!