Farbror Claes byrå

I ett hörn av sovrummet står farbror Claes byrå. Den har följt oss, först min mor och sen mig, i många år nu. Ibland har den varit farligt nära målarpenseln... men jag har besinnat mig varje gång. Byrån har sin historia och är en del av upphovet till en av mina förverkligade drömmar. Den som vill veta kan läsa mer på min gamla blogg genom att klicka här.

Nu får dvärgpelargonen Honeywood Suzanne avsluta sin säsong här innan övervintringen i källaren.

Varje gång jag öppnar dörrarna eller drar ut en låda kan jag se de slitna avtrycken från farbror Claes. Och känna historiens vingslag...

Min vecka har hittills varit så trevlig med bland annat ännu ett besök i väninnan Birgittas vackra trädgård. Jag tror veckan kommer att fortsätta vara lika bra för i morgon ser jag fram emot både den spännande träffen med en bloggvän och att på kvällen få äta kräftor med hela stora familjen... och några till!

Hoppas ni också får en fin helg.

Fägring på enkelt sätt

 

Även om jag inte vill låtsas om att hösten närmar sig så börjar naturen förbereda sig. Nu kommer tiden när man kan plocka in grenar och kvistar som börjar visa vacker höstfärg. Och det gör jag gärna!

 

Kunde inte motstå att ta in en kvist av gullrips, eller om det är doftrips? Vi har två stora buskar och det är i skuggan av dem som jag suttit och läst i trädgården i sommar. De blommar på våren/försommaren med gula små blommor och jag minns inte om de doftade denna min första tid här. Bären är ätliga och smakar lite vinbär... de är ju släkt.

Flaskan som förr innehöll svagdricka är mitt senaste loppisfynd. Den är perfekt för fina kvistar.

Jag är så glad över alla besökare jag har och alla gulliga kommentarer jag får! Tack alla vänner, både kända och okända, ni förgyller verkligen min dag. Utan er vore Solstrimmor inte värd ett dugg!

Ha det så bra i vardagen och må så gott i den vackra sensommaren.

Min saliga röra

På köksön har jag ett stort fat. Där hamnar det lite olika saker... Idag är där en salig röra. Tomater, citron, en avocado och några krikon får samsas med det som redan fanns på fatet, en rund porslinskula och en pelargon. Kanske hälsovådligt rent av att låta grönsaker och frukt ligga tillsammans med en pelargonkruka utan fat? Ni vet, jorden... äsch, det struntar jag i! Jag tycker om att se allt tillsammans. Förresten är det snart uppätet alltihop.

Löken har fått en egen bur. Praktiskt, luftigt och fint tycker jag.

Köksö ja... jo, jag vill kalla det lilla bordet med förhängen för min köksö. Fast en mycket liten och låg köksö. Bra avställningsyta är det hur som helst och den delar av köket bra.

En hylla och två lådor för allehanda grejor gör den ännu mer praktisk. Att den är halt bryr jag mig inte om!  Visst är min lilla köksö söt?

En fin fredag och en skön helg önskar jag er.

En av de bästa...

Tack för alla boktips i förra inlägget. Det är inte bara jag som tycker om att läsa ser jag, härligt!

Av alla mina växter inomhus så är det här min absoluta favorit. En porslinsblomma, en Hoya av okänt slag. Förmodligen en av de vanligaste. Kanske nån som vet?

Hursomhelst så växer den så det syns, den är ständigt grön, den behöver inte mycket vatten. Och den kan stå både ljust och längre in i rummet utan att bråka.

Här är gamla mamman med åtskilliga år på nacken. Numer är hon mormor och gammelmormor flera gånger om. Många sticklingar har tagits från henne.

De här till exempel, som nu väntar på sin tur. Behöver inte stå i vatten före heller, bara att peta ner i lite jord. Bättre krukväxt kan man inte ha. Det är bara ett fel. Den har aldrig blommat! Nu gör det inte så mycket för den är så tacksam och vacker ändå. Men det skulle vara kul att se en blomma någon gång...

Nu hoppar jag på cykeln och trampar iväg i det vackra sensommarvädret! Ha det gott.

Min läshörna

Jag läser väldigt mycket. Nu under sommaren har jag läst på balkongen, på stranden och i skuggan av höga buskarna i min nästan egna trädgård.

Ändå är det skönast att sitta i läshörnan. Tyst och i ro läser jag där. Lånar mycket från biblioteket bland annat den jag läser just nu, Häxans tid, spänningsroman av en isländsk författare. Efter halva känns den... lite trög.

Morgan Allings biografi väntar på sin tur. Man måste varva.

Efter en intensiv men rolig heldagsvecka med barnbarnen slöar jag mest just nu. Och i det lite lågmälda men varma vädret ska jag nog sätta mig i sköna läsfåtöljen tror jag, i alla fall nu!

Hoppas ni läst många bra böcker i sommar. Ha det gott alla vänner!

I luktärtens tid

Jag tycker om att sätta små buketter vid min säng. Några kvistar luktärt står här just nu...

... här på mjölbyrån från Dalvik som är mig så kär och som fungerar utmärkt som sängbord. Varianten av Strindbergs-lampan har tidigare stått i mitt rum på jobbet. Den följde helt sonika med mig hem när jag blev passionär. Och flickan på fotot är... jag!

Nu är det luktärtens tid på min balkong. Doften är nästan bedövande och jag har ännu mindre utrymme att röra mig på.

Balkongen har varit en fantastisk oas för mig denna sommar. Men... regnet som äntligen kommit har inte varit snällt mot mina balkonglådor, särskilt för petuniorna som nu är sladdriga, kletiga och ynkliga. Suck. Jag hade tänkt visa överdådet. Nu är det försent. För de kan aldrig repa sig tillräckligt igen... eller?

Tack för alla fina kommentarer om mina lönnäsor på tråd, jag hoppas ni letar på några klasar och trär er en egen rad! Ett alldeles lagom pyssel för barn är det också.

En härlig helg önskar jag er alla. Hoppas ni har några luktärter att dofta på!

Lönnäsor i långa rader

Jag har fått näsor på hjärnan!

Näsor på tråd hänger i köket...

... och i hallen. I kvällslampans sken blir effekten av näsornas skugga så vacker. Här har jag bytt liljekonvaljekronan till en skomakarlampa. Den lilla bordslampa jag hade gav inte tillräckligt med ljus. Dessutom har en spegel kommit upp på väggen.

Visst är de vackra?

Virginia Wolf och Oscar Wilde... hemma hos mig!

Jag har lätt att bli förtjust i vissa saker men oftast kan jag hejda mig i tid. Men ibland går det inte att värja sig! Och nu har jag drabbats av två hundar och blivit så kär!

Får jag lov att presentera...

Virginia Wolf...

... och Oscar Wilde. Tuffa, ruffa och för mig otroligt själfulla!

Hittade dem hos webbutiken Oscar & Clothilde. Kikade på alla vackra saker, suckade och kom till deras outlet. Där fanns de... och bara väntade att få flytta hem till mig. Vad de kostade... håll i er! Oscar Wilde har kostat 499:- och Virginia Wolf 609:-. Nu kostade de 50:- styck! Och så fraktfritt på det. Jag är så glad... ibland har man tur!

 Ha en fin dag!

En egen liten badvik

Efter dagar av badliv på barnbarnens badstrand i sällskap med många barnfamiljer beslöt jag mig för att leta reda på en mindre intensiv plats att sola på. Och jag hittade den!

I den här lugna viken längs stranden på stora sjön var jag helt ensam och kunde njuta av vågornas kluckande under sommarens hittills varmaste dag. Lite stenig botten kanske men vattnet var alldeles ljummet och eftersom jag, som tur var, hade en tall som skuggade behagligt kunde jag stannade hela dagen.

Båtlivet i sjön är livligt... den här båten skred fram och var den vackraste av alla. Hit ska jag åka fler gånger men det gäller att komma tidigt... har sett att det legat andra här när jag tidigare cyklat förbi.

Tänk vilken härlig sommar vi fått!

Mitt nya fönster

I ena köksväggen, den ovanför soffan, har jag satt in ett nytt fönster...

... nejdå, jag skojar bara... det är ett litet gulligt fönster med spegelglas, hittat på loppis förra veckan! Målat och klart, bara att sätta upp. Visst är det trevligt med den extra dimensionen, lite spännande liksom!

 Ha en trevlig fredag och en god helg... det vankas ju finväder igen. Härligt!

Vemod, ilska men också förtröstan

I en vilstol i skuggan av de höga buskarna i trädgården har jag nu läst boken. Den som jag länge stått i kö för på biblioteket. Jag har gråtit och snyftat. Svurit över orättvisor och maktlöshet. Förfasats. Men också smålett igenkännande... känt ödmjukheten och kärleken till livet.

Jag är lika tagen som efter hans sommarprat i P1 tidigare i sommar. Den som läser hans blogg vet vad jag talar om. Han har en otrolig fingertoppskänsla att kunna berätta utan att det känns sentimentalt. Ledsamt, skrämmande och ofattbart, javisst. Men också tröstande och glädjerikt. Han är en sann människa.

Läs Kristian Gidlunds bok, I kroppen min. Resan mot livets slut och alltings början.

Ljuvliga sommar!

Ett snabbt inlägg... inte vill jag sitta vid datorn dessa ljuvliga sommardagar... för att inte tala om de magiska kvällarna! De här bilderna tog jag igår kväll efter nio. Solen hade precis försvunnit bakom stora björken i parken utanför och det var sådär fantastiskt som man vill att en sommarkväll ska vara.

Det doftade så otroligt gott av de blå petuniorna! Balkonglådorna dignar, jag får vattna både morgon och kväll nu.

Den rosa Torsångspelargonen har blommat så rikligt hela tiden och är ständigt full i knopp.

Likaså mina Mårbackor som återhämtat sig efter att ha brakat ner på golvet av tyngden från blommorna varav flera grenar gick av... jag har fortfarande avbrutna blommor i vaser överallt. Nu ska jag binda fast dem!

Solkramar till er alla! Hoppas ni har det lika skönt som jag. I dag blir det stranden igen...

Sundborn

Jag besökte vackra Sundborn i veckan tillsammans med en av döttrarna och mitt äldsta barnbarn. En av anledningarna var att se utställningen...

 

... De mina, familjen - på och utanför tavlan. Den handlar om Carl och Karin Larsson och framförallt om deras kärlek till sina barn och sorgen över att förlora två av dem. Men också om deras konstnärliga arbete, ett titthål i vardagen och festen hos familjen. En klart sevärd utställning.

Konsthallen Kvarnen där utställningen är, har också tidigare haft många fina utställningar sommartid och ligger nära Carl Larssongården.

 

Som alltid när man besöker Sundborn under semestertider är där vansinnigt mycket folk och därför svårt att ta bilder utan en massa människor. Jag tog inte så många bilder, synd nog.

Bara denna från Carl Larssongården, lilla Hyttnäs... Karins rabatt längs Sundbornsån. Planer finns på att utöka trädgårdens rabatter så som det såg ut när familjen bodde där. Besöker man gården ska man absolut gå med på en guidad visning men som sagt, i semestertider är väntetiden lång. Vi gick bara runt i trädgården innan vi vandrade vidare till granngården Stora Hyttnäs, en sevärd grosshandlarvilla från samma tid där familjen Linderdahl bott, nu museum med en vacker besöksträdgård.

Den här rabatten består av en hög ljusgul vädd, okänd för mig. Även här kryllade det av människor så det blev bara en bild till, av den vackra maffiga rabatten framför huset.

Har ni aldrig besökt Sundborn så försök att åka dit när det inte är semestertider! Jag återvänder till hösten för jag vill sitta i lugn och ro på den gröna bänken framför Carl och Karins ingång där det står skrivet ovanför dörren, de nu så kända orden "War välkommen kära du till Carl Larsson och hans fru!"

Må gott i sommaren!

De tummade flingsaltskålarna jag vann!

I början på veckan låg det ett stort fint paket i min brevlåda.

Jag visste vad det var...

... för jag har haft turen att vinna två handtummade flingsaltskålar hos duktiga Åsa med bloggen Bakom berget.  Hon håller inte bara på med keramik, nu har hon fastnat för betonggjutning också!

Nu står de på mormorshyllan bland torkad chili, trattkantareller och apelsinskivor när de inte används. Visst är de söta?

Igår var jag på en härlig utflykt till Sundborn. Mer om det kommer!

Sommarkram till alla!