... talar munnen. Ibland så sant... men jag brukar inte vara alltför meddelsam om mitt privatliv här på bloggen. Nu märker jag att förra inlägget kanske kräver sin förklaring. Några har undrat... vadå, särbo?
Enkelt förklarat är att min förra man och jag har återupptagit kontakten och blivit särbos. Ett alldeles utmärkt sätt att leva, hittills har vi haft det riktigt bra. Jag har alltid haft stort behov av ensamhet, en riktig ensamvarg är jag, och har sen ett år tillbaka boat in mig ordentligt här i hemstaden Falun. Han har nu sålt vårt röda hus och flyttat till Nora, sin hemstad. Vi har gjort det bästa av två världar och planerar en hel del roligheter tillsammans i sommar. Så kan det gå!
Hjärtat med initialen av mitt efternamn, är sydd av en hemvävd handduk från mormors mor, också hon med samma initial. Just nu hängande i krattan på köksväggen.
Måste berätta om gårdagen, en fantastisk upplevelse! Jag fick min födelsedagspresent i förskott av döttrarna och tillsammans med 2.800 såg vi rockmusikalen
Jesus Christ Superstar på Göransson Arena i Sandviken! Ola Salo som Jesus, förväntat magisk men det var ändå Judas, Peter Johansson, som blev den som överraskade mest. Oj oj! Och scenografi och kläder, jag säger bara... grymt bra! Ja, allt var bra utom den lite för kalla arenan... en petitess väl värd att stå ut med. Tack döttrarna för den fina presenten!
Medan jag gjorde det här inlägget gick solen i moln, hmm. Men det blir ändå en promenad runt sjön. Hoppas det inte blåser lika mycket som igår!
En fin söndag och en bra början på veckan önskar jag er.
