O gör oss varsamma om varandra.
Aktsamma om livet och varandra.
O lär oss vördnad inför livet!
Om och om igen: Lär oss vördnad!
Berna Svensson
En kär väninna har somnat in efter en kort tids sjukdom. Hon hann bara med att njuta av pensionärslivet ett år. Jag tänker på hennes familj, på vännerna, på kolonistugan hon köpte förra våren, på fröna som hon handlade när vi var på Blomsterlandet alldeles nyss. De kommer aldrig i jorden. Jag har så svårt att ta in det här och dagarna känns grå.
Sov i ro kära Ann-Christine.
18 kommentarer:
Ohh vad jobbigt. man vet aldrig vad som kommer i morgon( det är nog tur det)Förstår att det är tungt. livet blir inte alltid som man tänkt sig. Det kanske är den stugan som väntar på dig att du ska ta hand om.Du kanske ska gå dit och peta ner fröna som ett minne från henne, denna sommaren
Tänker på dig och väninnans familj
Kramar Meta
Jag beklagar sorgen..
Styrkekram till dig!
/ Jonna
Känner med dig...det är svårt att mista en vän, svårt och sorgligt..
Varm kram!
Gunilla
Stor kram till dig!
Kram
Ja,livet är så skört.Det är verkligen av stor vikt att leva idag och ta vara på varandra. Vi vet inget om morgondagen.
Stor kram till dig!♥♥
Margareta
Förstår att sorgens dagar tynger dej.
Kramar till dej!
Finas mammis
Åh, så tragiskt.
KRAM!
Lena
Åå neimen er det ikke henne du skrev et innlegg om i fjor , om kolonistuen og planleggingen rundt det ?! Nei så trist og vondt . Det er jo nå hun skulle virkelig nyte livet , stakkars jente . Det er så vondt når noen går bort ! God klem til deg <3
Så oerhört sorgesamt och chockartat, och allt som skulle bli...!
Jag beklagar verkligen och önskar dej all värme i detta svåra!
Kramar
LIsa
Det känns så orättvist, att bli så lurad på de där lugna, sköna åren man jobbat för hela livet... Kram till dig!
Såå ledsamt...jaa jag har nära i min omgivning som har cancer, min mamma och min väninna tex....min väninna har haft sjukdomen i 12 år, men nu är hon deppig, chocken kom sent för henne...mamma har nyss avslutat sin cellgiftsbehandling och mår inte så bra...men det tar ju tid att komma igen ;)...man vet aldrig när livet tar slut...lev här och nu !!!
Kram till dej !!
Bia
Så tungt, sorgset och kan tyckas orättvist. Men vi kan bara följa med i livets vindar vart de än bär oss. Men mitt i din sorg är det ju precis som i din bloggs namn; några solstrimmor når också dig.
Kram / RosMarie
Vännen, det går inte att förstå att det är slut, att det är definitivt, man kan inte ringa och berätta eller stämma träff eller ... Det tar lång tid att vänja sig vid att någon är borta för alltid. Din vän hade säkert en stor livsglädje, jag minns när du skrev om hennes kolonistuga och att du skulle hjälpa henne. Varför kommer döden när den inte ska ... det kommer vi aldrig att förstå.
Eva-Mari, ge dig ut på en cykeltur och du kanske kan känna tacksamhet för att du varit hennes vän. Jag förstår dig till fullo.
Kramar Eva
Kram!
Hej!
Livet är så skört. Allt kan ändras så fort och det är så svårt att förstå när någon bara är borta. Sorgligt, tomt och hemskt.
Min mamma gick bort i januari och jag har inte riktigt tagit in det ännu.
Tänker fortfarande dagligen att, det måste jag berätta, det måste jag ringa och säga...
Hon blev 77 år, men det är ju inte gammalt nu för tiden.
Tänker på dig
Kramar Anncathrine
Kära vännen - jag beklagar den saknad och sorg som hänt i ditt liv - man får många tankar när ett dödsfall inträffar.
Kramar om
Men så ledsamt...och du har mist en vän. Jag förstår att det är svårt att ta in och att saknaden är stor.
Det blir så påtagligt när du skriver om fröna, att livet tog en annan vändning. Det är sorgligt.
Varma tankar och kram till dig.
/Cia
Skicka en kommentar