Visst är det irriterande är när getingar bestämmer sig att bygga sitt bo i närheten där vi helst vill vara? Här kommer ett tips som kan avskräcka dem. Virkade bon som ska lura dem att bygga nån annanstans. De vill inte gärna ha konkurrens om plats.
Jag fick en beskrivning ur tidningen FIXA skickad till mig med önskan om några virkade bon. Det såg lockande ut. Garn hade jag i gömmorna, jag valde ett grått i bomull som liknar getingarnas bofärg och använde virknål nr 3,5. Det är helt okej att virka lite på frihand, de behöver inte vara helt symmetriska bollar.
Virkade getingbon (lite modifierat av mig)
8 luftmaskor virkas ihop till en ring.
Virka fasta maskor, öka en maska i varannan maska i ca fyra varv. (Det är här du bestämmer hur stort bo det ska bli, fler varv ger större bo).
Därefter två varv med ökning i var tredje maska.
När virkningen börjar bilda en kurva virkas några varv utan ökning.
Börja sen minskningsvarven genom att virka två maskor och hoppa över den tredje.
Fyll bollen med hopknycklat tidningspapper.
Fortsätt minskningen med att virka en maska och hoppa över nästa.
Lägg till mer papper så boet blir runt.
I slutet kan du minska tätare.
När boet är klart sparar man en bit av garnet till upphängning.
Knyt dem tätt mot taket, vid fönstret eller där getingarna brukar bygga. Se till att de inte rör sig i vinden.
Ha det så gott ni kan.
5 kommentarer:
Kan bara hålla med om att det känns jättemärkligt att inte få kramas. Virkade getingbon har jag aldrig hört talas om. Kul och intressant om det fungerar. Kram Pia
Så roligt det ser ut att virka getingbon! Inte för att jag har hört om det förut, men ett virkat getingbo i ett hörn kan ju vara dekorativt även om det inte fungerar som tänkt :-)
Håller med dig om att den där beröringen som i att krama om barn och vänner blir en så påtaglig brist i coronans spår! Jag har min make att krama om så ofta jag vill och vi tillhör ingen riskgrupp, ändå vill man inte vara för nära andra av rädsla för att vara "symtomfri smittbärare", eller av rädsla för att själv bli smittad och jättesjuk.
Vi träffade våra söner med respektive och hundar i lördags, gav dem en "luftkram" och gick en långpromenad längst en etapp av bruksleden. Alla hade med sig eget fika och vi höll lite avstånd under promenaden. Äldsta sonen har vi inte träffat alls sen vi kom hem från vår resa eftersom han utbildar sig till sjuksköterska och har gjort praktik på akuten på Skövde lasarett. Han uttryckte det vi hört på tv, att det inte finns skydd till all personal att tillgå. Han hade direktiv från skolan att inte hantera covid 19 smittade personer, men de som kom till akuten med andra symtom än just corona kunde mycket väl vara smittade även av covid 19. Han var själv inte sjuk nu, men ville hålla avstånd till oss eftersom ingen inom vården normalt testas om de inte har symtom.
Idag ska jag träffa en av mina närmsta vänner. Vi väljer också att gå en promenad med lite avstånd. Vi har haft kontakt via sms och telefon, men det är ändå aldrig detsamma som att kunna träffas personligen.
Vi är ju tvungna att gilla läget i det som är, men jag håller med dig om att det i längden blir frustrerande att inte fritt kunna göra det man vill och längtar efter!!!
Ha en bra dag och så hoppas jag att du snart kan börja vara på din fina balkong i sol och värme <3
Kram Birgitta
Det är så himla tråkigt! Idag fyller B6 2 år. Bara vi, mormor och morfar, ska dit. Alla andra missar vi. Igen. Det har varit den tråkigaste påsken någonsin. Alla dagar har varit lika långa som långfredagen var förr.
Jag brukar inte deppa ihop, men just det här, att han inte får ha ett riktigt kalas, det gör mig ledsen!
Kul med getingbona! Svärsonen gjorde ett av pappersmassa kanske? häromåret, det funkade inte, hoppas dina får önskad effekt! Om inte annat så har du sysselsättning ;)
Håller med dig att man börjar att bli lite frustrerad på karatentiden. På onsdag är det en hel månad för oss här, och förlängt har det också blivit.
Vilka söta små getingbon du virkar, ska bli kul att höra om det fungerar.
Ha en bra måndag.
Kram Carin
Vilka fina getingbon du virkar och vilka bra presenter. Jag tror att jag såg att de gjorde dessa i nån repris på Strömsö härom dagen. Så fyndigt. Ja, mycket tv-tittande har det blivit här också. Jag plöjde dessutom igenom hela Matteuspassionen här, som de sände från Berwaldhallen. Jag hade ju noterna och kunde följa med. Så många gånger man sjungit den. Det är ju påskmusik för mej.
Jag förstår att det måste kännas svårt och trist att du inte får träffa dina barn och barnbarn och så snälla de är mot dej som fixar med allt!
En mycket märklig tid är det!
Blåser som attan här också, och man har inge lust att gå ut alls, trots solen.
Ha en fin avslutning på påsken.
Kramar
Lisa
Skicka en kommentar