Anette och jag styrde kosan mot Gävle och till Mona. Vilken fantastisk trädgård hon har, vår vän. En radhusträdgård utan minsta lilla gräsmatta!
Här växer det så det knakar, både högt och lågt. Vi hade en så himla trevlig dag, inte bara god mat och mycket prat och skratt utan vi vandrade också nästan sju km på slingrande vandringsleder längs med havet ut mot Bönan. Vilken natur... och vilka fantastiska hus vi sett.
Tänk vad det är skönt att kunna få träffas och se varandra i ögonen igen. Även om kramarna uteblir.
Tack Mona och Anette för en särdeles trivsam dag. Snart ses vi igen!
Idag har jag varit ute på ett helt annat äventyr. Mer om det lägre fram. Ha det gott ni också.
5 kommentarer:
Så härligt det låter med en sån utflykt!....och vilken vacker klematis! Vill haaaa säger det inom mig :-)
Vad kan det vara som du varit ute på idag? Spännande att få höra!
Kram till dig! Birgitta
Så glad jag blir å dina vägnar, att du har träffat vänner och gjort utflykt! Jag vet ju också att det är så berikande i dessa tider. Bara att få prata och dryfta tankar med andra och kanske även få skratta lite, äta god mat etc. Åh, så härligt!
Vilken ljuvlig trädgård! Vet du, att det är min dröm att någon gång få äga ett litet radhus med en liten plätt med trädgårdsfavoriter i liten skala. Åh, så fint det skulle vara och jag tittar på dina bilder här och insuper varje växt!
Undrar just vart nästa utflykt går! Spännande!
Kramar
Lisa
Låter härligt att fått göra en utflykt med sina vänner även om nu kramar uteblev.
Kram Carin
Man behöver lite variation och att träffas på avstånd i fina miljöer är så energigivande tycker jag. Kram Pia
Visst har ni varit där något annat år? Kan bara säga WOW! Vilken trädgård. Finns det inte koloniområden där du bor? Det hade väl passat dig perfekt? En liten stuga och en tomt?
Skicka en kommentar