Jag har alltid eftersträvat att vara personlig här på bloggen. Personlig, men inte privat. Många av er uppfattar mig nog som en lättsam kvinna, positiv och initiativrik. Så vill jag tänka på mig själv också, för mig är glaset oftast halvfullt. Och om nån skulle fråga vilka mina ledord är så skulle jag säga... lagom, nöjd och snäll.
Men ändå. Jag kan också deppa ihop ibland även om det är sällsynt. Däremot så berättar jag inte om de stunderna, kanske bortsett nu under pandemin när det är lätt att gnälla. Förundras över dem som vill blotta sig, berätta det privata och ha behov av att lufta allt och låta sig beskådas av alla. Skillnaden mellan att vara personlig och privat kan jag tycka är solklar. Några har sina bloggar som dagböcker, där kan jag förstå att de blir mer privata. Tur att vi kan välja! Att dela med sig av en solstrimma som letar sig in genom gardinen är för mig mer tillfredsställande än att låta alla åsikter och dörrar stå vidöppna. Men... det innebär inte att jag har åsikter om både det ena och det andra. Privata. Såna jag delar med mina närmaste.
Vad tycker ni?
8 kommentarer:
Inte alltför privat, men personlig. Det måste väl vara det bästa. Vissa är så hemliga att det bara blir ytligt, tänker jag ibland. Sen fläker andra ut alla detaljer. Tur vi är olika och får vara det!
Fina tulpaner. Ha en fin torsdag!
Jag har min blogg som en dagbok, men ändå skriver jag inte om sådant som känns alltför privat där. Det räcker gott med de personligheter som jag delar med mig, tycker jag.
Kram Carin
Jag håller med dej och håller mej lite på min kant också. Mina privata saker håller jag utanför bloggen. Min blogg är mera som en dagbok för mej själv, men blir såklart glad om någon uppmärksammar. Mina privata tankar och åsikter håller jag för mej själv, eller med nära vänner irl. Jag läser också en del bloggar och förundras över hur en del viker ut sej och yppar sina innersta tankar, i alla fall verkar det så.
Jag är inte alls ute efter att sticka ut eller på något sätt visa upp ALLT! Valda delar räcker för mej.
Intressanta tankar!
Kramar
Lisa
Det är verkligen en balansgång det där med att vara personlig men inte privat. Funderar precis just nu på att starta en helt ny blogg där jag kommer att vara tvungen att vara mycket mer privat än på" Vit Hortensia" eftersom mina egna erfarenheter kommer att bli grunden för den bloggen. Jag kommer att kliva utanför min "comfort zone", men har länge haft en önskan om att dela med mig av annat än inredning och renovering så jag försöker nu hitta ramarna för att kunna göra det på ett bra sätt.
Du är personlig i din blogg på ett sätt som gör det behagligt att "umgås" med dig. Jag tycker om att kika in här :-)
Varma kramar till dig!
Birgitta
Alla är vi olika. . .en del vill berätta och visa allt medan andra är mer återhållsamma! Det är en balansgång för var och en att ta ställning till!
Din blogg berättar "lagom" tycker jag därför kikar jag in här och dina böcker har jag verkligen tyckt om!
Ha fina dagar!
Kram
Jag känner igen mig i dig. Är nog också en sån där lagom, nöjd och snäll person... ;) Och jag tror jag också framstår som en rätt så kreativ person, men har ju förstås dagar då jag är väldigt låg och inte får ifrån mig nåt... Men det vill man ju helst inte skriva om, vill ju skriva om det jag faktiskt gör och det som är positivt! Även om jag ibland skriver om lite sentimentala minnen och sånt som hör livet till.
Ja, det är tur vi är olika vi människor, tråkigt vore det annars!
Trevlig helg vännen!
Kram Gunilla
Helt min åsikt. Skulle aldrig hänga ut mig offentligt. Blir bara ytligt och narcissistigt. Privat är för nära vänner. Ska nu ut i skidspåret för första gången i år.⛷ kram och trevlig helg i kylan!❄🌷
Oj nu kände jag mig träffad. Jag kan nog vara både och ibland. Jag bloggar för att jag tycker det är kul, för att det är en typ av dagbok som jag delar med mig av. Även om en blogg inte verkar vara privat så går det att läsa mellan raderna tycker jag. Tänker just på mina kollegor. Vissa berättar allt minsta detalj tom. toabesök och vilka dagar m.m. Andra är som musslor som bara öppnar munnen för att svara på tilltal eller äta. Jag tycker om alla ändå. Precis som med bloggar. De jag inte tycker om, ja dom läser jag inte. Jag är en öppen person kommer alltid att vara. Kraaam Pia
Skicka en kommentar