Lön för mödan.
Tycker det blev så vackert. Skulle gärna vilja veta vem som ägt bordet före mig. Det är riktigt gammalt har jag förstått.
Det framkom att det varit omålat många år och fått ganska hård behandling innan det blev målat. Först blågrått... sen smutsvitt... så helspacklat innan det till slut målades vitt. Alla spår finns kvar. Det är hackat, skrapat och ristat i. Har ringar efter burkar och mörka fläckar efter tjära. Jag tycker om vartenda märke!
Nu måste bordsskivan få stabilisera sig lite eftersom den är inoljad och innan jag ställer saker på den. Men ett gammalt tråg och tre mässingsljusstakar kunde jag inte låta bli att ställa dit.
Så roligt när slit lönar sig.
8 kommentarer:
Så vackert med gamla ting som liksom berättar en historia. Oj vad du måste ha slitit med att få det trärent. Kraaam Pia
Wow så vackert det blev! Så duktig du varit!
Trevlig helg!
Så snyggt det blev.
Och tänk om det kunde tala och berätta var det har varit med om också.
Ha en skön lördag.
Kram Carin
Jag har också ett gammal slagbord som jag bara älskar :) Många minnen sitter i de där gamla brädorna...
Fin lördag önskar jag dig!
Kram Titti
Så vackert! Känner också linoljedoften :-) Kram till dig!
Birgitta
MEN så fint det blev! Grattis!
Du har så många fina och passande prydnader att placera på bordet .. så småningom!
Jag är också nöjd med 'min helg' ;)
Kramar!
Åh, så fint du lyckades! Säkert ett väldigt slit med alla lager färg! Otroligt vackert blev det! Så snyggt med de trärena Leksandsstolarna till också. Ibland önskar jag att jag inte målade ett och annat. Att slit lönar sej syns ju tydligt här!
All heder åt dej för ditt idoga arbete!
Kramar
Lisa
Ett riktigt slitgöra. Jag minns att jag som ung gjorde detsamma som du gjort nu och att en av mina mostrar och jag funderade över hur folk ens ville måla över fina trämöbler 😀 Nu har jag också målat en del möbler i mina dagar men tycker att mixen är fin.
Skicka en kommentar