Balkongen just nu

Sista dokumentationen för i år av min balkong. September är snart slut och än har det inte varit nattfrost hos mig. Snart dags att plocka in pelargonerna. Två gånger kånkade jag in dem inför befarad frost. Men det stannade på plus fyra båda nätterna. Välkommen ut... om ni orkar?

De tacksamma pelargonerna blommar vidare...

Har sagt det förut, jag tycker mest om Mårbackans ljusrosa blommor och växtsätt.

Inte alls lika förtjust i dessa kompakta Zonaler. Dem tänker jag inte spara till nästa år.

Vildvinet har börjat ändra färg. Det har verkligen inte varit likt sig i år. Växt såå långsamt och varit dålig med att klättra. Några få slingor i taket bara.

Och några som tagit sig på utsidan kattnätet. Jag ville ju ha det riktigt maffigt... som förra året.

Nu är den dubbla Million Bells tufsig och färdigblommad. Kanske för att jag slarvat med vattningen. Den har verkligen levererat!

Lilla keramikängeln drunknar snart! Svartöga kan jag verkligen rekommendera som insynsskydd. 

Genom köksfönstret ser man hur bra den täcker hela utsidan.

Intrasslad bland Svartögat har äntligen klasarna på den egensådda romanticatomaten börjat rodna. Hög tid. Måste nog ta av dem snart. Undrar hur de smakar?

Tack för titten!

Nästa år tänker jag inreda en annan balkong. Om det nu blir som jag hoppas! 

Nu tar vi ett djupt andetag och dyker rakt in i oktober. En riktig ruskmånad som de flesta vill ta ett stort kliv över. Det är bara att bita ihop och göra det bästa av den. Ta hand om er!

Tillfälligheter?

Har en söt liten fågeltavla som jag satte i vardagsrumsfönstret en dag. Kikade lite närmare och såg att det var en illustrerad koltrast. Jag är urdålig på fågelarter och visst tror jag mig veta hur en koltrast ser ut och att den sjunger vackert. Men det är väl det hela. Som av en händelse...

... ligger Linda Olssons roman I skymningen sjunger koltrasten överst i min läsa-om-hög på sängbordet. Undrar vad detta vill säga mig? Eller är det bara just tillfälligheter... som jag gärna vill lägga in något i? Vad symboliserar en koltrast som kommer i ens väg? Någon som vet?

Sista septemberveckan anländer väl snabbt. Bortsett från min förkylning (eller var det en covid-släng?) så har det varit en fin månad med lagom av både sol och regn här hos mig.

Må gott alla vänner!

Nio år i rad

Jag blev inspirerad av Fröken Gröns Blogg där hon visade vad hon bloggat om samma datum under tio år i rad. Så jag tänkte göra detsamma och visa er vad jag bloggat om runt den 23 september under nio år... eftersom min blogg bara är nio år. Alla färgade länkar är klickbara och leder till inlägget i sin helhet. Vi börjar med förra året...

Den 24 september 2021 var rubriken Med risk för att bli tjatig. Då var jag klar med att ha slipat bort färgen på skivan till slagbordet. Och grymt nöjd! Älskar mitt användbara slagbord.

25 september 2020 var rubriken Hallå där! Och då tog Iris till orda och berättade om sin säng i sovrummet och om sin höga rang. 

25 september 2019 skrev jag om Nu bor kransen här. Hade plockat rönnbär som jag trätt på ståltråd och låtit torka till en krans. Med ett leksandsband runt, såklart.

 

25 september 2018 berättade jag om Torra kvistar och frökapslar. Något som jag är mycket förtjust i. Ser soffklädseln, den ligger som så mycket annat på vinden, kanske dags att byta ut den enfärgade jag har nu?

24 september 2017 tog jag er med på Promenad runt Kålgårn. Snart ska jag göra ett försök att gå runt där igen. Känner mig piggare nu, men som ni vet så spökar fortfarande ischiasen, väntar på magnetröntgen. Tur ändå att jag har blogginlägget att njuta av så länge!

28 september 2016 visade jag Höstkrans. En krans jag gjorde till Kusin Vitamin som fyllde jämna år och som hon hängde upp direkt på ytterdörren när hon fick den. Den finaste jag gjort?

27 september 2015 bloggade jag om Gräskronans färg. Och minns fåtöljen jag klädde om som jag sålde sen. Den var riktigt fin där i sovrummet. Nämner Maja i inlägget, min fina, vita Maja, den döva kattungen som blev så sjuk att hon fick somna in innan hon hann bli ett år ens. 

26 september 2014 skrev jag På lördag loppar vi, döttrarna och jag. Då hade vi rensat ut grejor som vi skulle sälja på Marknaden, där vi hyrt bord. Då bodde jag fortfarande på Tvillingvägen och skulle flytta om ett tag. Gick ganska bra om jag minns rätt. Men den där korgen i snören på bilden kunde jag väl sparat?

25 september 2013 visade jag Mitt dockhus... sängkammare och vindsrum. Hade visat första våningen i inlägget före som hette Mitt dockhus... kök och salong. Ett projekt jag hållit på att inreda och greja med i flera år och som jag sålde innan jag flyttade till min nuvarande lägenhet på Bergmästaregatan. Jag kan se nu hur fint det var! Men det roligaste var att fylla det och jag gillar ju att pilla med det lilla och när det var klart... var jag också nöjd.

Nu när jag gått igenom septemberinläggen under nio år så känns det ofattbart att det gått så lång tid. Vissa av dem känns som högst ett par år sen. Den där tiden går bra fort, visst?

Hoppas ni tyckt det varit lika roligt som jag att titta bakåt i solstrimmetiden?

Kristallkronan

Gammal bild från 2017 där man ser hela kristallkronan men jag hittade ingen mer aktuell. Kristallkronan har tillbringat sin mesta tid på vinden och det är ju synd. Den är ju så vacker! Nu har jag bestämt att den ska få flytta till någon annan som tycker mer om den än jag.

Har kånkat ner den från vinden och hängt den i sovrummet inför fotografering för jag tänker sälja den på Blocket. Du är inte klok! säger några av er. Kanske det, men jag fick den för trettiofem år sen och har aldrig varit riktigt förtjust i den... eller av kristallkronor överhuvudtaget. Så varför ska jag då ha den kvar? Ingen av döttrarna vill heller ha den.

Så nu ligger den på Blocket och är till salu. Om du är intresserad så finns den här.

Min konstiga feber/ledvärk/trötthet-vecka har tuffat på, mest sängliggandes, och nu är det mest bara trötthet kvar. Men någon har lyft av ullmössan och jag har plötsligt blivit klarare i huvudet... och det tackar jag för!

Och tack för era krya-hälsningar!

Nånting är det

Några dagar har jag känt mig skruttig och inte haft riktig lust med nånting alls. Skyller inte på hösten. Den älskar jag!

Känt mig olustig och haft lite feber, ont bakom ögonen och lederna och är frusen till och från. Jag som brukar känna mig så pigg och tillfreds är inte van att vara så trött. Har inget att skylla på. När jag ser bilderna på vasen med pelargonerna tänker jag att det ofräscha grumliga vattnet ser precis ut som jag känner mig. Jag tror jag går och lägger mig en stund igen.

Hoppas ni mår bra. Kram!

Att unna sig oskrivna blad

Även om jag har flera dagar ifyllda i almanackan, varav de flesta är roliga, njuter jag av dagarna som är blanka.

Alltså blanka i den mening att jag kan fylla dem med vad jag vill. Tycker om att inte ha för många åtaganden.

Oskrivna blad. Ibland frågar folk... vad gör du om dagarna? Då får jag tänka efter och det förväntas att jag ska räkna upp en massa saker jag gjort och känner lite dåligt samvete för att jag just den dagen inte gjort ett smack. Förresten minns jag oftast inte vad jag gjort heller! Att kunna unna sig en helt blank dag och tycka om det är för mig lycka.  

Bilderna har inget med texten att göra. Ett oskrivet blad är de definitivt inte. Jag hittade den rofyllda tavlan på PMU i lördags och vyn är från Sundborn och målad av Svärdsjökonstnären Tore Östberg. En akvarell som jag inte kunde låta bli att köpa. Fint inramad i guldram med snedskuren passepartout och certifikat på baksidan. Kostade... 65 kronor. Inte klokt! Har inte plats för den egentligen men den får stå lutad mot väggen i sovrummet ett tag.

Idag ska jag inte göra nånting. Jo, kanske jag skriver en rad, eller två. Läser såklart. Tar en promenad. Bokar tvättstugan och bäddar rent. Sånt där som inte räknas ni vet. Jag vet att jag är lyckligt lottad som sällan har tråkigt. Så nöjd med det mesta. Uppskattar min vardag. Är oändligt tacksam för att jag är frisk (bortsett från den tradiga ischiasen).

Efter några roliga dagar med väninnan från norr är jag uppfylld av den gemenskap vi har. Utan vänner skulle nog livet vara fattigt. Oavsett om de bor långt bort eller nästgårds är de så viktiga.

Önskar att ni, alla mina bloggvänner, får en njutbar septembervecka.

Nääru matte...

 ... nu var jag först! Sätt dig nån annanstans du.

Nu när jag flyttat fårskinnet till fåtöljen så får jag vackert dela den med Iris. Så är det när man bor tillsammans med en prinsessa.

Jag läser en bok av Jojo Moyes just nu. Tror det är den första som utgivits på svenska. Det skyddande regnet heter den och den är riktigt bra. Verkar vara slutsåld i handeln men finns på Bokbörsen. Jag hittade min på loppis för en tia.

Ha en fin helg!

September

 Oj vad jag längtat efter september.

Efter svalare, klarare, skönare väder. Att få sova en hel natt utan att svettas. Kunna cykla iväg till kantarellstället med jackan i cykelkorgen och känna doften av fuktig mossa och bli biten av myror. Och upptäcka att ingen varit här före mig!

Jag har satt en kvist med vackra fröställningar på bordet. Norpad från en stor buske ute på gården. Tänt ljus i ljusstakarna jag fick av mormor 1973. I 40 år var de trärena, sen blev de cabbychic-vita några år, nu är de mörkbruna.

 Tycker om att lägga några stenar i botten på glasvasen.

Naturen känns fortfarande krispig även om man kan ana lite gult här och var. Jag har suttit och läst på balkongen med kofta på! Till och med frusit lite... Kunnat andas djupt. Och jag har öppnat strumplådan.

Välkommen, sköna september!