Ni som hängt med mig här på bloggen minns kanske mitt gamla olivträd? Så här såg det ut för två år sen då det fyllde 24 år. När jag köpte det 1996 var det knappt två decimeter högt. I med och motgångar, åtskilliga flyttar och i olika fönster har det hängt med och alltid varit fint. Så stolt jag varit över det! Men förra året hände nånting. Och i vinter har det för första gången tappat alla sina blad. Och inga nya kan anas. Det ser verkligen stendött ut.
Nu har jag beskurit det radikalt, låtit det dra i vattenbad och planterat om det. Roten var så grov att den inte gick att beskära med sekatör utan jag blev tvungen att använda såg för att få bort bitar!
Nu står det bakom gardinen och skäms. Jag fjäskade och knöt ett band runt stammen för jag tyckte så synd om det. Men jag befarar att dess tid är förbi. Det har glatt mig under så många år och jag trodde faktiskt att det skulle bli riktigt, riktigt gammalt.
Det var en gång ett olivträd... Suck.
En god ny vecka önskar jag er.
