Glad midsommar!

Önskar er alla en fin midsommarhelg. Jag är helt slutkörd efter den intensivt snabba flytten så det ska bli himmelskt att följa med stora familjen till Smögen en hel vecka. Jag behöver verkligen sitta på en klippa och inte göra ett dugg. Vi ska fira min äldsta dotter som fyller 60 år... hur nu det har gått till? Och tur att jag har ett barnbarn som stannar hemma på grund av sitt jobb och kan ta hand om Iris.

Ha det nu så gott... det ska jag ha.

Kram!

Nu är jag på plats!

 

Ett snabbt hej från mig som har lite att ta itu med. Men vi har sovit bra första natten, både jag och Iris. Känns så bra och balkongen är ljuuuvlig!

Kram!

Återkommer snart igen.

Kartonger, kartonger...

Jag gillar att packa i stadiga banankartonger. Nu är det kartonger överallt. Den uppmärksamme ser att jag verkar ha väldigt mycket kryddor... en hel kartong full! Nejdå. Bara en hint om var just de ligger.

Tar en paus ett tag för jag har inget i huvudet mer än flytten. Det är så roligt!

Må gott och ta vara på och njut av den här tiden.

Vitmåran

Den har börjat blomma nu, den skira vitmåran. Jag kände doften när jag gjorde paus i flyttkaoset och tog en promenad. Och varje gång så kommer barndomsminnen tillbaka och jag tänker på Andy, den kraken. Jag skrev en dikt om just detta för några år sen och har publicerat den två gånger tidigare här på bloggen. Men jag tycker att den sammanfattar min barndoms somrar då vi hyrde övervåningen på ett hus vid stranden av Ösjön, en del av Runn. Så varsågod, här kommer den igen. 

 

Vitmåran i juni

Vitmåran i juni minner mig om barndomens lyckliga somrar

Längs dikeskanten bland klöverblom och smultronkart växte hon

När jag känner doften påminns jag om sommaren då far hyrde huset vid sjön

Vågskvalp, tjärdoft, skratt

Far ror, mor är rar

Saft och bullar

Vitmåran doftade och solen sken varje dag

Minns också de stillsamma lekarna med Andy,

fosterbarn i granngården

Skygg och blyg och mager

Långa ben med skrapsår på knäna,

ögon som nog sett för mycket

Han talade inte, vi förstod varandra ändå

Inget jag tänkte på då

Men nu

När vitmåran blommar då tänker jag på Andy

Hur har han det nu?

 

Ha det gott alla vänner och känn naturens alla dofter. Kram!

Så mycket att tänka på

Sista bilden från mitt hem innan villervallan bröt ut. Dubbla tulpaner köpta från liten hemodling. Som pioner ser de ut. Magnifika och doftande har de stått i nästan två veckor innan de torkade och blev flortunna. Nu är de ett minne blott.

Juni innehåller en massa roligheter. Skolavslutningar, studentexamen, födelsedagskalas, besök hos bästa gävleväninnan... och allt innan jag får nycklarna till min nya lägenhet den 15 juni. Så det gäller att börja sortera och packa redan nu.

Eftersom den här flytten sker med vindens fart så har jag redan börjat och allmänt kaos råder. Men ett strukturerat kaos. Jag är bra på att planera... har ju flyttat ett antal gånger i livet. Och fastän det bara är sju minuters promenadavstånd mellan lägenheterna så ska ju närapå allt ner i kartonger. Men jag älskar varje sekund även om både rygg och ischiasben bråkar. Men jag tänker mig för, det gör jag! Före midsommar sover vi i nya lägenheten, Iris och jag.

Men så mycket måste ske på direkten... adress- och flyttanmälan till berörda myndigheter, abonnemang, diverse sociala medier... hade glömt att det är så mycket att tänka på. Tur ändå att jag flyttar inom samma bostadsbolag, Kopparstaden. Åtta och ett halvt år har jag bott här och trivts superbra. Förutom, ja ni vet ju. Sommarhettan!

Välkommen juni. Livet ler och jag njuter. Hurra!

Mors dag med planering

I söndags var det Mors dag och vid mors ungdomsporträtt satte jag några kvistar hagtorn som just skulle slå ut. Blommorna är så söta med sina röda ståndare.

Mina fina döttrar kom och tillsammans med lite mat så planerade vi min kommande flytt. De är så glada för min skull. Tack för att ni också vill följa med på resan. Jag är så peppad!

Min nya bostad är en tvåa en våning upp. Med hiss. Helt nyrenoverad och med dubbelt så stor balkong. Den kommer att vara mörkare, den är något mindre, men alla fönster ligger åt ost/sydost och som jag redan berättat, med ett äppelträd som skuggar balkongen.

Här kan jag se mig sitta... hela sommaren! Jag vet att jag kommer sakna min nuvarande ljusa lägenhet med utsikt över hustaken, den vackra gymnasieskolan bredvid och stora lummiga Kristineparken. Men jag kommer inte sakna hettan häruppe under takåsen med solen som steker alla mina fönster så jag måste leva bakom nedfällda persienner från morgon till kväll under hela sommaren.

Det kommer att bli en hektisk tid och idag ska jag hämta mina flyttkartonger och papperskassar som jag sparat på vinden. Men jag har längtat i snart tre år och nu är jag i högsta grad beredd. Och flytthjälp har jag, hela familjen ställer upp. 

Så tacksam. Och förväntansfull. Äntligen händer det!

Att få bo i skuggan av ett äppelträd...

Äntligen kan jag berätta. Nu är det klart. Jag ska äntligen få mitt längtans boende. I tre år har jag suktat efter en lägenhet i just detta hus. Fattar inte att det är sant! 

Ni som varit med här under åren har hållit tummarna flertal gånger när jag sökt en lägenhet som blivit ledig. Alltid har det varit någon annan som haft högre poäng än jag. Och varje gång har jag blivit så besviken och ledsen. Björken, som det längtiga huset heter är ett 65+boende i fem våningar, lika centralt beläget som där jag bor nu. Attraktivt på alla sätt man kan tänka sig.

Och vet ni? Utanför balkongen växer ett stort gammalt äppelträd. Det kommer att skugga bra soliga och heta dagar.

Tack för alla hållna tummar genom åren. Nu kan ni släppa taget.

Jag är så glad!

Ett hem

Jag, som har besökt Carl Larssongården så många gånger genom åren och har så många böcker om både Karin och Carl, tänkte verkligen inte köpa en till. Men jag kunde inte motstå! För den här boken är en helt annorlunda presentation av det kända konstnärshemmet Lilla Hyttnäs i Sundborn.

Elsa Billgren har fått fria händer att presentera gården från sitt perspektiv. Och hon gör det med att visa vardagen i bilder som om familjen Larsson levde kvar och precis hade rest sig från matbordet, eller just skulle sätta sig ner ute i trädgården.

En levande skildring med originalrekvisita från tiden, Karins vävnader och broderier, porslin i bruk och bullen som det just bitits en tugga ur. Boken återspeglar livet, inredningen, måltiderna och trädgården.

Här finns också många inspirerande recept. Som den här Rabarberkakan. Den ska jag baka! Eller vad sägs om Solrosgröt, Körsbärskompott, Kantarellpaj med cheddar och salvia...

En utmärkt present att ge till den som tycker om vårt mest kända konstnärshem och nu får se det levande. Eller varför inte till dig själv?

Som allt jag tipsar om är det mina egna tankar och värderingar jag vill förmedla. Inga samarbeten finns i min blogg. Bara så ni vet.

Ha en fin dag!

En försommardag på Mjölbergsåsen

Igår följde jag med upp till Mjölbergsåsen. Dotter Annas familj har ett gammalt fäbodställe där. Högt beläget och med milsvid utsikt över bergen. 

 Många stugor och uthus finns här som förr varit sommarviste åt både folk och fä.

Målet för dagen för vissa av oss, dvs svärsonen, var att kapa upp björkved.

Vi andra tog det betydligt lugnare.

Fina Java önskade att hon fått sträcka ut och jaga i skogen. Men det fick hon inte.

 Här har växtligheten inte hunnit lika långt som hemma...

... men druvflädern hade blomklasar på gång...

... och vitsipporna hade slagit ut.

Är så förtjust i gamla dörrar. Titta bara på dassdörren...

... och den spännande låga dörren till jordkällaren.

En härlig dag hade vi på fäboden.

Hoppas ni fick lite av känslan som finns där endast fågelkvitter och vindens sus hörs. Ja, och så ljudet från en ettrig motorsåg förstås.

Tack för denna gång, Mjölbergsåsen. 

Ha en fortsatt fin helg!

Ovanpå och under

Dagarna i den ljuvliga sommarvärmen, lagom i temperatur tycker jag, har jag njutit på balkongen. Läst, virkat rutor och ätit säsongens första vattenmelon. Boken Allt blir bra av Carolina Setterwall, kan jag rekommendera. Lånade den i farten när jag var på bibblan i ett annat ärende och när jag började läsa upptäckte jag att den hade jag läst förut. Ändå läste jag om den och det är ju ett bra betyg, eller hur?

Inte mycket har jag fixat på balkongen än. Men under bordet står en korg med vita minipenséer som efter ha genomlevt en tynande tillvaro äntligen tagit fart. Pelargonkrukorna har kommit ut och hoppas nu att det inte blir snö som jag hörde att vädret kunde slå om till under veckan. Det gäller att kasta ett öga på termometern innan man går och lägger sig.

Ni vet det där jag väntar på? Jag väntar fortfarande...

Önskar er alla en fin vecka.

Doftpelargonens storhetstid

Jag har en doftpelargon som växt sig stor. Efter mycket övervägande har jag bestämt att den haft sin storhetstid.

 

När man tar på bladen doftar de som när morfar Viktor stod vid sitt staffli och målade, terpentin och oljefärg. En god och nostalgisk doft för mig.

 

Men ni ser ju, gles och ful upptill och knappt ingen jord kvar i krukan så... knips, knips.

 

 

En gren behöll jag lång och satte i en flaska ovanpå skåpet.

 

Några skott sparade jag och satte i vatten. Där får de bo tills de får rötter. Först då planterar jag dem i jord. Resten slängde jag.

 

Snipp, snapp, snut. Så var den yviga doftpelargonens saga slut. Ha det gott!

Prinsessa av Lugn och Ro

 Här ligger jag och funderar över tillvaron.

Jag fyller år idag. Åtta! Inte klokt. Jag har avsagt mig all uppvaktning. Ändå sjöng matte Ja må hon leva för mig i morse. Och så satte hon födelsedagsflaggan vid min matskål. Pinsamt.

Har bestämt att jag ska fira i lugn och ro... på okänd ort. Där kanske...

Japp. Här under mattes säng får jag vara ifred för alla eventuella gratulanter och kan fundera vidare över livets alla vindlingar.

Jag bestämmer själv för jag är prinsessa av Lugn och Ro.

Mjau.

Tillvänjning

Älskar de första spröda knopparna på mina övervintrade pelargoner. Ser ni katthåren på knoppen?

Nu har jag låtit dem få komma ut en stund varje dag för att vänja sig. Men ännu är det alldeles för kallt på nätterna, ja på dagarna också, för att de skulle få stanna kvar därute. Jag har inte ens städat balkongen ännu. Så sen har jag aldrig varit med städningen men jag vill ju inte frysa ihjäl. Hoppas det slutar blåsa isvindar och blir lite varmare nu. Men jag bävar för att sommaren ska bli lika gräsligt varm som 2018... som det spås. Hoppas siarna har väldigt mycket fel!

Ännu väntar jag. Men jag måste få förklara att jag inte väntar på nåt sjukbesked! Jag väntar på ett roligt besked. Slut på meddelandet.

Glad helg alla vänner!

Medan jag väntar...

Har letat fram virkningen av mormorsrutor igen. Den har legat nere, förresten kom den inte riktigt igång då när jag köpte garnet. Meningen är att det så småningom ska bli en filt att sova middag under.

Medan jag väntar på det ännu onämnbara, måste jag ha nåt för händer. Kan ju inte bara sitta här och rulla tummarna. 

Ett torn av mormorsrutor har det blivit. Ändå bara en liten del av de som behövs. Så jag virkar på. 

Att vänta är en av mina sämsta egenskaper.

Kram!