Jag blev blixtförälskad och bestämde mig på stört när jag såg det här tyget hos Kol & Rosor. Stolsdynor skulle nämligen sys.
Med volang hade jag tänkt. Men det blev lite väl mycket så jag tänkte om och sydde dem utan finesser.
Nu får dynorna vänta tills (när) jag får ett annat boende för då ska både slagbordet och stolarna bo i köket... är det tänkt. För här i vardagsrummet passar ugglorna inte riktigt in. Bra att vara förberedd. Eller hur?
Ha en fin helg.
Men.
Full i skratt knölade jag ihop och slängde lappen... innan jag kom på att dokumentera den. Stackars tant!
Oftast finns det skäl för alla ilskan tvättstugelappar. Men inte i vår tvättstuga. Jag har tvättat i dåligt skötta så jag har att jämföra med. Hej och hå vilka ilandsproblem det finns.
Nu ska jag gå ner och hänga in min rena tvätt i torkskåpet. Och sen städa noggrant efter mig!
Här snöar det massor just nu. Perfekt till sportlovet tycker jag. Det ska vara snö på vintern och faktiskt är det februari än. Hoppas det får ligga kvar ett tag.
Kram på er!
Ni vet ju redan att jag tycker mycket om min bokhylla och när jag en gång ska flytta så ska den utökas med ännu en sektion. Fastän jag nyss köpt till en del så börjar den redan kännas för trång.
Viss anledning därtill är att jag tycker om att göra rum för saker mellan böckerna. Saker som jag flyttar runt lite efter tycke och humör. Lilla stolen står oftast i köket. Nu hamnade den här på Nordens Flora. Och svarta keramikskålen på fot har mesta tiden i sitt liv befunnit sig i ett köksskåp och inte hittat sin plats... förrän nu.
Statyetten Påskliljan har stått på de flesta platser genom åren, även befunnit sig på balkongen emellanåt. Här har hon sällskap av en liten koltrasttavla som döljer borrade ventilationshål från väggen bakom.
Högst upp finns delar av min konstglassamling av Åsa Brandt. Största delen trängs i ett köksskåp. För många på samma ställe blir för mycket. Nåja...
... här står några av andra formgivare också. De smäckra glasen på hög fot är av Helena Gibson. Runda vasen har Bengt Orup formgivit. Jag har samlat konstglas länge. Mitt första, av Åsa Brandt, köpte jag redan 1968. Nu har jag börjat sälja vissa glas. Inser att samlingen måste krympas. För någonstans måste man dra en gräns. Jag ska behålla bara det som ligger mig absolut närmast hjärtat.
Små saker i min bokhylla. Som för mig gör den levande.
Samlar ni på något?
Idag vill jag ge ett hjärta till er alla. Och en kram! Tack för att ni finns med mig i min vardag och vill följa min blogg. Det ger mig så mycket!
För övrigt så ska vi fira lite ikväll, jag och mitt nya knä. Det fyller nämligen fyra år prick idag, och vi trivs så bra ihop. Grattis till oss!
Och hjärtekramar till er!
Tack för alla peppande ord om att ha tålamod... och vänta in. Jag doftar på pärlhyacinterna och längtar tills det blir min tur. Snart så.
Ha det gott.
Tänk utanför boxen, vidga vyerna, se dig om, kliv ur din bekvämlighetszon... tänk nytt! Ja, det finns många uttryck när man fastnat i något och redan bestämt sig och inte låter något annat komma in. Ibland blir det en positiv överraskning när man ser sig om. Ibland inte. Det kan också utmynna i att det man redan bestämt sig för blir ännu mer tydligt.
Så. Nu tog jag mig för att tänka utanför boxen och igår var jag på visning av en toppenlägenhet i ett annat 65+boende än det jag bestämt mig för. Som sagt, lägenheten hade en bra planlösning och var så fin, helt nyrenoverad... men balkongen var bara lite större än min nuvarande. Det är ju det där med balkongen jag hakar upp mig på.
Min tydliga målbild som jag haft i snart tre år är att jag sitter i skuggan i en av mina korgstolar på den stora, djupa balkongen och sippar på ett glas rosé. Behöver bara blunda så ser jag.
Så jag tackade nej till den superbra lägenheten och bereder mig på att vänta lite till. Ännu mer stärkt i min övertygelse om att målbilden en dag blir verklighet.
Tålamod, tålamod... tålamod.
Jag tycker att den bästa lunchrätten är soppa. Min godaste har hittills varit Tomatsoppa. Nu har jag en ny favorit. Linssoppa! Vill ni ha det enkla receptet? Här kommer det.
Linssoppa
1 röd lök
3 vitlöksklyftor
1 tsk spiskummin
1 tsk koriander... kan uteslutas
8 dl vatten
2 grönsaksbuljongtärningar
1 burk krossade tomater
2 dl röda linser
Hacka löken fint och stek den sakta mjuk. Låt kryddorna steka med de sista minuterna. Tillsätt allt det övriga. Koka upp och sjud under lock tills linserna är mjuka, ca 10 minuter. Om man vill ha den slät... mixa.Toppa gärna soppan med en nypa persilja.
Fryser ner den i lagom portioner. Så smidigt att alltid ha soppa att ta fram.
Nu ska jag på födelsedagskalas. Ha det gott ni också!
Eftersom jag vet att många av er är bokläsare måste jag tipsa om en fantastisk roman... Älskade Ester, av Kent Lundholm. Det är en biografi om en kvinna som föddes av fattiga föräldrar sent 1800-tal i Öretorp utanför Lycksele och som var... eljest. Eller annars, som man också kan säga. En varsamt berättad bok om en kvinna som hasar sig fram genom livet, hon kan inte lyfta på fötterna... Jag kunn int lyft... på föttren. Dem sitt... fast... i jola. Blev så tagen när jag läste om hennes öde, tårarna rann. Hon levde sitt sära liv i 89 år.
Bered er på en tjock, tung bok på 578 sidor. Ändå ville jag inte att den skulle ta slut. Älskade Ester. Jag lånade boken på bibblan och är nu nyfiken och vill läsa mer av Norrlandsförfattaren Kent Lundholm.
Tack för fina ord om mitt vita romantiska vitrinskåp som nu är ett kaxigt mörkbrunt högskåp. Roligt att ni också tycker det blev bra.
Önskar att ni fått en fin start på februari. Kram på er!
Nu har jag fått mitt målningslystmäte tillfredsställt för ett tag. Som ni vet så fick jag ju lov att blanda min egen färg för att bli nöjd. Helst ville jag ha ett svart skåp. Men det blir för hårt hos mig. Min färg är som mörk, len blockchoklad och jag är så nöjd med den. Men vi tar det från början...
Egentligen alls inget fel på det vita vitrinskåpet i köket. Jag köpte det på Blocket 2010. Då var det i lackad furu och hade fula klumpiga runda kulfötter. Min dåvarande man tillverkade istället en sockel som skåpet fick vila på och jag målade det vitt. Nu har det sett lika ut i 13 år. Gulligt och romantiskt. Men. Nu skulle det få byta skepnad eftersom det är tänkt att det ska flytta till ett vardagsrum... så småningom.
Jag tog bort de lodräta spröjsen för jag ville ha rektangulära rutor. Det gick förvånansvärt lätt. Jag var noggrann med det trista förarbetet. Slipade och tvättade. Rutorna skrapades noga med rakblad, rengjordes sen med aceton, så målartvätt och sist fönsterputs. Sen målade jag hela rasket!
Nu fick det attityd! En piedestal åkte med i farten. Jag är riktigt nöjd. Jag vet att det inte är hållbart att måla på fönsterglas. Men hos mig blir det inget slitage och förresten...
Sidorna på skåpet som också är i glas målade jag vita, då för 13 år sen. Och de var fortfarande, efter två flyttar, perfekta. Så man kan måla glasrutor med vanlig målarfärg. Om man tar bort allt fett först.
Och samtidigt blev skåpet städat, sorterat och därmed blev det mer plats. Nu återstår det bara att vänta in rätt vardagsrum. På den fronten intet nytt.
Samtliga färger jag blandade var Fluggers Interior, helmatt.
Om några dagar börjar februari och ljusare blir det för varje dag. Hurra!
Jag tycker om att hitta på små projekt som inte tar så lång tid. Behöver ingen lång startsträcka när jag får en idé. Och det var längesen jag målade. Men förarbetet är tråkigt. Och att välja rätt nyans på färgen var nästan omöjligt. Till slut fick jag blanda tre olika kulörer för att få den rätta nyansen. Men nu är jag nöjd.
Fortsättning följer....
Klockorna på den sista amaryllisen klipptes kort och fick hamna i vas. Och med det så är amaryllistiden över. Nu stundar andra tider.
Visst längtar man efter att få en kruka pärlhyacinter på bordet som de på bilden? Har sett att de börjar dyka upp i butikerna men än har jag bara köpt tulpaner. Idag vill jag helst inte gå ut när det är minus femton. Ändå har jag en del ärenden på agendan. Men inga blommor blir köpta idag. De får vänta tills temperaturen stiger.
I januari vill man förnya sig och sitt... det är sen gammalt! En idé som gäller mitt vita vitrinskåp i köket har utformats i mitt huvud och genast gick jag igång med kniv och rakblad. Mer får ni se när jag kommit en bit på väg.
Ha en fin vecka, den fjärde i januari. Kram!
Jag går här och njuter av mitt senaste auktionsfynd. Är så glad!
Drar handen över de skrovliga ränderna på keramikvasen Ringo av Mari Simmulson. En vas som jag länge suktat efter och trodde väl aldrig... för det är sällan just den med orange prickar dyker upp. Oftare hittar man de med vita prickar.
Nu bor det äntligen en hos mig. Vasen, som finns i flera storlekar, är tillverkad hos Uppsala Ekeby under 60-talet och passar fint tillsammans med både satsbord och fåtölj från samma årtionde. Och grenarna jag satt i ser ut att komma från samma tid, hihi. Men jag hittade inga andra när jag halkade runt och letade. De får duga så länge tills det är gåvänligt här igen. Jag kan tänka mig spretigt alris... och så småningom ett fång solrosor... eller en bukett pioner!
Hoppas Ringo ska trivas hos mig. Nu ska jag fortsätta hålla ögonen öppna efter ett stort fat i samma serie. Och med orange prickar! Det finns nog inte så många kvar utan skavanker.
Hur kan det komma sig att det är fredag igen?? Nån som fattar?Önskar oss alla en solig helg.
Har vårat till det lite i vardagsrummet. Ljus i färg har jag lite svårt för annars
men nu känns det som de milda pastellfärgerna piggar upp. Och allt som
piggar upp är väl det vi bäst behöver just nu, eller hur? Fast precis när jag fotar det här så spricker molnen upp och en solstrimma letar
sig in. Äntligen!
Tänk att fyra centimeter lägre bord kan göra så mycket. Mitt slagbord har varit för högt hela tiden. Inte förrän nu har jag, eller ett barnbarn rättare sagt, gjort nånting åt det. Han sågade av benen och vips blev det perfekt i höjd! Så mycket mer bekvämt att äta vid. Det tog tid och jag undrar som så många gånger varför man inte kommer till skott?
Ibland väljer jag att lägga en favoritbok såhär på bordet med ett uppslag jag tycker om. I detta fall sidor med bilder som berättar om formgivaren Josef Frank. Gillar hans brokiga färgglada mönster även om det inte passar hemma hos mig. Har provat... och det känns för bråkigt. Men så snyggt hos andra!
Visst är det skönt att kunna få välja hur man vill ha det runt sig? Med små medel kan man ändra om och göra blickfång som känns nytt. Som min ommöblering i sovrummet i förra inslaget.
Säg den glädje som varar för evigt. Nu har solen gömt sig igen. Men varje solglimt mottages med tacksamhet. Nu tar jag på mig mina Icebug och går ut och letar lite vackra grenar. För jag har nämligen hittat en vas på auktion, en vas jag letat efter länge och plötsligt fanns den där! Mer om den kommer inom en snar framtid.
Kram på er!
Som Lotta på Bråkmakargatan säger så har jag möblat lite. Eller möblat om rättare sagt. Trots det dåliga ljuset tog jag några bilder.
... finns numera sängbyrån. Sängen knuffades lite men är kvar på samma ställe och linneskåpet fick ta...
... lilla bokhyllans plats. Jag snodde runt på allt kan man säga. Blev det bättre? Tja... ombyte förnöjer.
Inget nytt, bara lite omflytt på befintliga grejor. Och så dammat överallt.
En älskad ängel på linneskåpet...
Och härmed meddelas att jag inte är nedstämd över nånting alls utan bara allmänt januariless! Men idag känns det piggt igen och alla som oroligt hört av sig kan känna sig lugna. Det behövs bara en liten ommöblering för att få mig på rätt köl igen! Att jag är ledbruten idag över att ha skuffat runt alltihop är följder man får ta.
Tack för omtanken. Och fortsatt trevlig helg!
