16 februari 2020
Små vita blommor och en gömd hälsning
De kvistar jag satte i vas tidigare bildade gröna blad och gracila knoppar som nu börjat slå ut.
Små söta vita blommor! Jag knipsade av dem och lät dem få en mer framträdande roll genom att sätt dem i ett vinglas.
När jag sorterade i bokhyllan hittade jag ett par av mina sparade sagoböcker. De är så vackra så de förtjänar att ligga framme ett tag. I den ena har min far skrivit med sin fina handstil...
... så här fint! En gömd hälsning från förr som gjorde mig tårögd... mer värd än något annat!
Strax ny vecka igen, en vecka som är fulltecknad med roliga saker. Ibland blir det väl mycket på en gång!
Ha det gott!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag förstår att du blev tårögd. Från och med nu ska jag skriva i alla böcker jag ger till mina barnbarn. Fint med de små vita blommorna också. Kraaam Pia
Så fint...vilket kärt minne :)
Kram från Titti
Så gjorde de förr, har också böcker från min mormor och farmor som skrivit på första sidan i dem. Ett fint minne att ha.
Kram Carin
Tänk, att det var blommande kvistar du hittade. Spännande att inte veta, men roligt när det knoppas.
Så fina sagoböcker och de pryder verkligen sin plats och hälsningen - som att bli förflyttad kan jag tänka mej. Åh, vilket fint minne!
Skrev inte Enid Blyton Fem-böckerna? Dem läste jag ivrigt minns jag.
Kramar
Lisa
Jag har också sett många böcker med sådan hälsning. Verkligen roligt att ha kvar!
Det var fina kvistar du fick tag i! Ha en fin måndag!
Å det skjønner jeg godt ,at det betyr mye med hilsningen fra pappaen din i boken. Jeg har nylig mistet min mamma og jeg synes det er så vondt og kommer aldri til å bli glad igjen ,kjennes det som. Klem <3
Skicka en kommentar