När jag letade efter glasmanchetter häromdagen så hittade jag de här bortglömda körsbären i samma låda. Dags att de får komma fram ett tag efter flera års vila. Jag köpte dem i Nationalmuseums shop en gång för länge sen. De är i glas och så charmiga. Jag googlade och såg att de är gjorda av Gunilla Kihlgren. Tänk att man kan få information om det mesta via Google!
Från ungefär samma tid kommer denna älskade ljuslykta från Indiska. Dock oftare använd än körsbären.
Och hädanefter så vet jag att bröd ska man helst inte ge till änderna. Bättre att ge dem solrosfrön. Men har man gammalt torrt bröd måste det väl ändå vara bättre att smula det åt änderna än att slänga bort det? Men jag förstår problematiken, tack för kommentarerna om detta!
Glad onsdag!
5 kommentarer:
Körsbären är jättefina! Skålen också.
Det är lika konstigt att inte ge änderna bröd som att katter inte ska ha mjölk. Hur har djur klarat sig i alla tider?
Vilka fina små glaskörsbär.
Säger som Eva-Lotta, hur har djur klarat sig i alla tider?
Kram Carin
Väldigt vackra körsbär och kul att också få veta vem som gjort dem. Ja, Google är verkligen hjälpsam och alla uppslagsböckerna i bokhyllan används inte längre.
Lyktor är så användbara i dessa mörkertider och visst är det kul att hitta saker som får komma fram, nästan som att gå på loppis hos sej själv.
Kram
Lisa
Alltid lika trevligt att "titta in" i din fina boning. Visst är det roligt att kunna byta saker hemma - det blir nya stilleben att vila ögonen på. Tavlor behöver verkligen inte bara vara på väggen, här står en på golvet lutandes mot väggen. Mata fåglar eller inte med bröd? Hade köpt ett dyrt olivbröd från ett surdegsbageri - men det var inte gott tyckte varken jag eller livskamraten. En stor bit av brödet följde med ner till havet. Svanarna tyckte som vi men änderna var som galna i brödet.
Oh ces cerises sont belles et très originales. Vous avez des petits trésors dans vos tiroirs.
Skicka en kommentar