Blickfång

Har vårat till det lite i vardagsrummet. Ljus i färg har jag lite svårt för annars men nu känns det som de milda pastellfärgerna piggar upp. Och allt som piggar upp är väl det vi bäst behöver just nu, eller hur? Fast precis när jag fotar det här så spricker molnen upp och en solstrimma letar sig in. Äntligen!

Tänk att fyra centimeter lägre bord kan göra så mycket. Mitt slagbord har varit för högt hela tiden. Inte förrän nu har jag, eller ett barnbarn rättare sagt, gjort nånting åt det. Han sågade av benen och vips blev det perfekt i höjd! Så mycket mer bekvämt att äta vid. Det tog tid och jag undrar som så många gånger varför man inte kommer till skott?

Ibland väljer jag att lägga en favoritbok såhär på bordet med ett uppslag jag tycker om. I detta fall sidor med bilder som berättar om formgivaren Josef Frank. Gillar hans brokiga färgglada mönster även om det inte passar hemma hos mig. Har provat... och det känns för bråkigt. Men så snyggt hos andra!

Visst är det skönt att kunna få välja hur man vill ha det runt sig? Med små medel kan man ändra om och göra blickfång som känns nytt. Som min ommöblering i sovrummet i förra inslaget. 

Säg den glädje som varar för evigt. Nu har solen gömt sig igen. Men varje solglimt mottages med tacksamhet. Nu tar jag på mig mina Icebug och går ut och letar lite vackra grenar. För jag har nämligen hittat en vas på auktion, en vas jag letat efter länge och plötsligt fanns den där! Mer om den kommer inom en snar framtid.

Kram på er!