Nu när jag är äldre så är det oundvikligt att tänka tillbaka. Minnas och blir nostalgisk. Och känna tacksamhet över allt jag fått vara med om.
Minnas goda år. Allt roligt. Men också det ledsamma. För livet är en ständig resa där man hela tiden måste välja. Gjorde jag rätt den gången? Hur hade det blivit om jag gjort annorlunda? Många tankar.
Eftersom jag känner mig lite nostalgisk idag så ger jag er en av mina små dikter jag skrev en gång. Varsågod. Några rader... om just allt.
Alltid du
För mina
ögon
du
långt ifrån mig
nu
Du kom
med
stegen, leendet, kärleken
jag gick
med tårarna, sorgen,
saknaden
För mina ögon
nu
alltid du
Jag är så tacksam för allt jag fått. Och över allt jag har.
4 kommentarer:
Så vacker och fin dikt som du skrivit.
Och visst är det så att man gärna tänker tillbaka på tiden som har varit. Hade det blivit annorlunda om man gjort si eller så.
Ha en fin tisdag.
Kram Carin
Vilken fin dikt och visst blir man nostalgisk och tacksam över alla man fått uppleva.
Jag minns så väl ert rara röda hus och jag har ju följt dej så länge.
Visst är det så att en del har varit både glatt och även sorgligt och svårt ibland.
Tack för fin dikt och för att du delar med dej!
Kram
Lisa
Vilken fin dikt. Det är inte lätt att veta vad som är rätt och vad som är fel. Inte heller hur allt sett ut om man gjort ett annat val.
God tisdag! Eval8
En väldigt berörande dikt! Ja, tänk alla dessa val man gjort i sitt liv. Val som fört med sig stora förändringar, små förändringar, skratt ibland och tårar ibland.
Tänker på alla människor jag träffat i mitt liv som lämnat avtryck genom minnen som lever med värme i mitt inre. Där finns också minnen som en gång gjort så ont, men som numera bara är minnen utan några egentliga känslor. Livets väg, en spännande resa :-)
Allt gott till dig du fina Eva-Mari! Kram
Birgitta
Skicka en kommentar