Härlig helg i Grövelsjön

Tidig fredagsmorgon hämtade vi upp den helt ovetande femtioåringen i pimpad bil och ställde kosan mot Grövelsjön.

En helt nybyggd stuga hade vi till förfogande och lördagen bjöd på riktigt önskeväder med klarblå himmel och minus sju... och faktiskt ingen blåst alls.

Utsikt över vita vidder och norska fjäll genom fönstren...

... i storstugan. Nästan lika orörd som de vita vidderna utanför. Stugan blev nämligen klar förra vintern och den ligger ostört, nästan helt utan grannar.

Gott om plats fanns det och gissa om vi trivdes?

Önskade att mitt dumma knä varit som förr! Nu promenerade jag i solskenet, de andra åkte på tur. Suck.

En härlig helg hade jag tillsammans med mina bästa! Det var dotter Anna som vi överraskade. Och hon var lika glad och lika nöjd som vi!

Nu är jag hemma igen och ikväll ska jag hämta Iris!

På väg framåt

                                                                                                                                                                  Tack Ninni!

Tack alla raringar för gratulationerna! Ett av alla fina kort jag fått är detta och det får representera både våren och vart jag är på väg.

Att fylla jämna år är alltid ett extrasteg. För första gången i livet har jag haft viss ångest inför den stundande födelsedagen. Den var mer definitiv på annat sätt än alla de andra har jag tyckt. Efter ett år av viss vånda har jag återigen kommit till insikt att den enda som kan göra nånting åt det och göra tillvaron så bra som möjligt är jag själv. Inte enkelt... men ju mer jag tänker på det så inser jag att det är precis så! Så... de här tio åren till nästa gräns ska jag fylla livet med ännu mer trevligheter. Bara välja sånt som jag verkligen vill och njuta i det lilla. I går kväll blev jag utbjuden på middag... det började bra!

Ta vara på dagen vare sig ni är på gränsen eller mitt i! Och glad april!

Hemma igen...

En härlig semester är slut. Det ljuva livet i Puerto Pollensa är ett minne blott. Trots att vädret inte alls var det mallorcanska vi är vana vid så kom det till slut några dagar med sol... och värme!

En av de allra trevligaste restaurangerna var den lilla charmiga längs strandpromenaden. Stolarna hade gärna fått följa med hem!

Maten var mycket smakrik och vällagad och så hade vi ett hundraårigt fikonträd som tak! Här åt vi flera gånger för maten är minsann inte allra bäst på de tjusigaste ställena!

Men, som sagt, sköna värmen på kvällen fattades och det var ofta kofta på.

Och tänk, det fanns en bit av den långa vita stranden som var utan kommersiella parasoller och solstolar. Puerto Pollensa är en liten pärla på norra ön som inte känns så våldsamt turistig. Inget för den partysugne, här var mest barnfamiljer och pensionärer... perfekt för oss alltså!

Sista dagarna hade vi den här utsikten. Inte dum alls! Och nu är resan slut och hemma är ju som bekant, trots allt härligt, bäst...

Vi ses snart...

Efter en härlig tripp till Kristinehamn, med besök hos fantastiska Lev Vackert och den ståtliga Picassostatyn, så är jag hemma bara för att packa om väskan till Puerto Pollensa, Mallorca. Nu har det ju varit rena medelhavsvärmen här hemma så inte är det den jag längtar efter i första hand. Nej, nu är det mest stranden, havet, dofterna, språket, apelsinträden och svårigheten att välja restaurang för kvällens middag som jag längtar efter. Det helt kravlösa livet med andra ord!

Vi ses om ett tag... ha det gott ni med!