En kratta i köket

 

Jag fortsätter i köket...
Kan man ha en stol på väggen kan man väl ha en kratta där också! Efter att hörnskåpet flyttat in så blev det omflyttning av tavlor och det var då som krattan fick flytta hit. Den har tidigare hängt på ena sovrumsväggen, men där, i sovrummet alltså, är det andra saker på gång. Den här tiden på året blir jag så sugen på lite förändring... som synes. Fortsättning följer!

Pappersstjärnorna från i julas får hänga med ett tag till. Än är det vinter kvar...

Tack för alla fina kommentarer om mitt hörnskåpsfynd. Ha nu en fortsatt bra vecka!

Mitt fyndade hörnskåp

Jag har letat efter ett hörnskåp ganska länge och visste precis hur det skulle se ut. I fredags var jag på loppis med dotter Å och... där stod det!

Då var det i fulfuru och jättetrist. Men med lite färg och kärlek blev det precis som jag ville! Med andra ord, ett fynd för 200 kronor!

 

Nu kan jag plocka om i köksskåpen, ett välkommet tillskott till förvaring av stora fat och höga vaser. Förlåt de gryniga bilderna men idag är det obefintligt ljus både ute och inne. Det ligger ett grått lock över oss och det kommer nog snö närsomhelst. Innan dess ska jag och Nisse skynda oss att ta vår förmiddagspromenad.

Hoppas ni får en fin dag.

En stol på väggen?

Kan man ha det?

Javisst! På tomma spiken där adventstavlan suttit hängde jag lilla trästolen. Allt behöver inte vara så självklart. Ibland är det kul med saker som sticker ut lite!

Må gott i vinterkylan!

Solstrimmor... äntligen!

Det märks att ljuset återvänder, speciellt idag när solen skiner in i köket igen. Visserligen lite silande solstrimmor... men nu känns det så välkommet!

Men vad gör jag med Julstjärnorna som står lika fina som när jag köpte dem? De känns inte roliga längre, men slänga dem... nej, det kan jag inte. De får väl hänga med tills jag behöver fönsterbrädan till andra vita skönheter. För Streptocarpusarna, som är gömda bakom gardinerna i sovrummet, bara väntar på delning, omplantering och ett nytt liv.

Så vill jag tacka för fina kommentarer över min tavla i förra inlägget. Så glad jag blir att ni också tycker om den! Hoppas er vecka blir fin. Jag ska hämta mina nya brillor på torsdag... det blir spännande!

"Frostbeströdda bleka...

Frostbeströdda bleka

rosorna från länge sen

vemod under vintertid

  

 blomma de igen?

Som den hopplösa romantiker jag är, och vemodig ibland, har jag gjort en symboltavla. En tavla full med symbolik som bara jag kan tyda. Kanske...

Inte kunde jag låta bli att stämpeltrycka de första raderna i dikten ovan heller... 

 

I glaset speglas rummet i den frusna rosenbilden. Den säger hur jag känner just nu...

 

Lite vemodig bara...

De första blev blekrosa

Vintern har kommit med nästan två dm snö, äntligen. Allt blev så ljust och vackert! Nisse far runt som ett torrt skinn i nysnön. Och för första gången denna vinter har täckbyxorna och fårskinnsmössan kommit till användning. Minus tolv just nu... precis som det ska vara när det är vinter!

Årets första tulpanbukett blev blekrosa. Just blekrosa är jag så svag för. Kanske jag ska blanda in lite mer sånt i inredningen till våren? Kanske...

I morgon måndag ska jag till optikern och kolla synen och kika på nya bågar. Mina gamla osynliga har jag burit länge. Kanske dags för, om inte rosa, så lite mer attityd? Hmm... 

Gammal trotjänare

Jag har ju berättat flera gånger tidigare om mitt gamla olivträd men jag tycker det tål att visas ännu en gång. Så här vackert är det i dagsläget efter att ha bott inomhus i mitt sovrum hela vintern. Har det fällt några blad? Kanske tio. Trädet är 18 år gammalt och köptes som mycket liten planta. Alla år har det trivts hos mig men eftersom det står inne hela vintrarna och inte blir utsatt för någon köldknäpp så har det aldrig blommat. Men det gör inget. Jag är så glad över min gamla trotjänare.

Jag brukar få frågor hur jag sköter det. Jag vattnar när det känns torrt. I slutet av februari när jag brukar plantera om mina blommor kommer jag att beskära olivträdet. Hårt. Likaså beskär jag rötterna... lika hårt. Så får det ny jord uppblandat med lite grus. Jag visar sen hur det kommer att se ut.

Idag har det äntligen blivit lite vitt på marken! Och tänk så ljust det blir genast. Idag är det också första dagen på länge som inte Nisse behöver sköljas efter långa promenaden. Vädret har inte varit det bästa för en liten hund med mycket korta ben!

Sköt om er och må gott!

Nu är det bara resten kvar...

Efter en trettondagsmiddag för 17 så är diskbänken full! Det är så roligt att alla barnen med familjer vill komma... särskilt de nu vuxna barnbarnen. Och jodå, jag fick erbjudande om diskhjälp, men vadå, jag har ju hela kvällen på mig... Nisse, han har kurat ihop sig och snarkar i sin korg, det tar på krafterna med kalas!

Nu välkomnar jag vardagen som jag, trots mysig samvaro, ändå tycker bäst om. Julen har jag tagit bort och det är lika skönt det! I morgon ska jag köpa mig en bukett tulpaner och känna att nu är det nedförsbacke mot våren. Än får vi nog vänta och däremellan kanske vintern kommer också, men nu går det ändå åt rätt håll!

Tack för fina nyårshälsningar och snälla kommentarer om mitt pågående skriveri... men hallå, jag vet ju inte om det blir något av det hela! Men skriver, det gör jag...

Ha det gott i vardagen!

Nu fyller vi det oskrivna bladet...

Åren blir nya så fort nuförtiden. Som man säger... tiden går. Och då är det väl läge att fylla den med så bra saker som möjligt, eller hur? Sånt som man funderat på men inte riktigt haft ork eller mod att genomföra. Jag säger bara... förverkliga dina drömmar! Gör det som du funderat på. Om du tar sats och kavlar upp ärmarna så har du provat... oftast går det bra. Och med ett nytt år så finns det oskrivna bladet framför dig. Nu. Du kan!

Jag har vågat. Flera gånger. Jag har aldrig ångrat att jag vågat. Nu startar jag upp ett nytt projekt igen som jag hoppas leder till något bra. Några av er vet att jag skriver. Tidigare har jag gett ut Café Trädgårdslyckan på eget förlag... en feel-goodroman om Berit och Martin. Den är nu slutsåld i handeln. Som sagt... nu är jag igång igen. Om det blir något av det hela vet ingen. Men jag vågar...

God fortsättning på 2014. Nu kör vi... eller hur?