18 januari 2020

Att bejaka sitt skapande

Efter att min femte roman Harriet och Olle blivit klar och utgiven, har det känts tomt och ganska fattigt i min skaparsjäl. Först ganska skönt, lite segersötmigt faktiskt, men när jag hunnit ifatt veckorna av den försummelse skrivandet bidragit till så börjar jag tänka igen.


Innan jag gick och la mig i går kväll skrev jag ner några ord jag hade i huvudet. Som legat där och bara väntat. För just då var det viktigt att skriva ner känslorna och tankarna. Jag borde bejaka min poetiska ådra mer. För min egen skull. Inte för andras. I morse läste jag det skrivna. Nu bjuder jag på det oredigerat nakna...

För mina ögon
du

långt ifrån mig
nu

Du kom
med stegen, leendet, kärleken

jag gick
med tårarna, sorgen, saknaden

För mina ögon
nu 

alltid du

Så... bejaka ditt inre i vilken form det än finns där. Önskar er en fin helg.

7 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Vad roligt att du är på gång igen! Jag är så sugen att läsa om Harriet och Olle, sälj inte alla, för jag ska beställa!!!!
Ha en fin lördag!

Vform sa...

Först vill jag säga .. vilken fin bild!!
Det där är du också så bra på .. att sammanställa en skön bild/stilleben!
Ett tips: Gör en diktbok med massor av dina vackra bilder!
Alltid ser jag något hos dem som rör vid min målarkänsla!
Ha en skön helg!
Kram ♥

Isas Trädgård sa...

Så vackert skrivet !
Det är så viktigt att få uttrycka sig, för sin egen skull - för att må bra. Håller med ovanstående kommentar - en diktbok med dina texter och vackra foton skulle bli toppen !
Jag har alldeles, alldeles nyss tagit steget och anmält mig till en skrivarkurs på Österlen i sommar för Anita Goldman. Har inga ambitioner att skriva romaner utan mer krönikor och inspirationsböcker med avstamp i bloggen. Vi får se vad det leder till !
Ha det så gott !
Kram/Isa

lisashus sa...

Jag tror också att det är viktigt att bejaka sitt skapande, i vilken form det än må vara. Att skriva en hel roman kräver säkert sitt och annat får försakas och jag tror att allt går i vågor, eller kanske cirklar, som hakar i varandra när det gäller skapandet. Hittar jag "något" är jag bra på att fokusera, bara jag finner en öppning, och nu är det mest musiken som jag fokuserar på.

Vilken fin dikt du fick fatt i här!
Den känns och jag gillar det sparsmakade där pauserna säjer mer än själva orden!
Kram och ha en fortsatt skön helg!
Lisa

Mamma C sa...

Klart man ska bejaka sitt skapande, det tycker jag med.
En vacker och fin dikt av dina ord blev det.
Ha en fortsatt fin lördag.
Kram Carin.

Anonym sa...

Hej Eva-Mari
Jag har läst din blogg länge nu men är dålig på att kommentera.
Du inspirerar till mycket och dina ord i detta inlägg är så fina.
Känner att jag vill läsa allt du skriver hädanefter.

Solig hälsning från
Monica i Skåne

HWIT BLOGG sa...

Fina ord...fina tankar :)
Kram från Titti