En bit på väg

Jag har så svårt nu för tiden att inte ha nåt för händer när jag sitter framför tv:n på kvällarna. Blev inspirerad av en blogg (nu minns jag inte ens vilken) där en filt av mormorsrutor låg på sängen, den var så fin. Så jag beställde ett tunt ullgarn i färger som jag gillar.

Nu har jag hunnit en bit och har 120 rutor. Tror jag behöver minst lika många till. För att få lite struktur över färgkombinationerna virkar jag 90 likadana rutor. Sen återstår det att virka ihop alla. Det har jag aldrig gjort tidigare så det blir spännande. 

Och att fästa trådar. Men jag har ju hela vintern på mig...

Vad håller ni på med?

Små lätta moln

Nu ni ska ni få ett superduperbra recept på gluten- och lactosfritt frukostbröd som är så poröst så det är som att bita i ett moln! Ofta tycker jag att glutenfritt bröd blir väldigt kompakt och tråkigt. Men de här bröden är lätta och väldigt goda och älskas av alla som har smakat dem.

Superenkla att göra också. Receptet ger fem bröd, jag gör oftast dubbel sats och fryser ner några. Jag hittade det i boken Åses kök, och där heter de Tekakor. Men mina blir alltid bulligare än tekakor så hos mig kallas de Små lätta moln. Håll tillgodo!

Små lätta moln (5 bröd)

3 ägg, 100 g keso (lactosfri), 1 dl mandelmjöl, 1 msk pofiber, 1 msk fiberhusk, 1 tsk bakpulver, 2 krm salt. Sesam eller vallmofrö som topping.

Mixa ägg och keso med mixerstav. Blanda alla torra ingredienser och rör ner och mixa. Låt svälla 5 minuter. Klicka ut på plåt och strö över fröna. Grädda i mitten av ugnen i 200 grader i ca 20 minuter. 

Så goda!

Ha en skön söndag och en fin ny vecka.

Hallå där...

 ... får man vara med på ett hörn?

 Min tur nu, va? Ett tag sen sist, om man säger så.

Egentligen har jag inte mycket att säga. Ord är överflödiga.

Jag äger en stor säng som jag låter min undersåte använda en del av på natten, under dagen är den bara min. Behöver min skönhetssömn... ja, ni fattar.

Som ni redan fattat har jag den viktigaste positionen i det här hemmet. Min höga rang gör att det är jag som bestämmer. Behöver väl inte påminna om att jag är prinsessa? Prinsessan Iris... S*Grand Chantez Gwen for Famana´s... jodå, så är det.

Ja. Det var väl det jag ville säga. Det räcker så. Over and out.

Mjau.

Hej hösten!

Det infinner sig ett lugn nu när hösten gör sitt intåg. Jag njuter verkligen av promenaderna den här tiden. Visst kan det blåsa snålt ibland men det gör det ju övriga årstider också. En tillåtande årstid... man kan sitta inne och läsa en hel dag utan att få dåligt samvete. Påbörja roliga projekt, möblera om, köpa en ny varm halsduk... börja virka mormorsrutor till en ullpläd. Soliga dagar går det fortfarande att dricka en kopp kaffe på balkongen. Cykla till svampskogen. Sa jag att jag njuter?

Hoppas ni gillar hösten lika mycket som jag. Kram!

Höst på kökshyllan

Blev sugen på att hösta till det på lilla hyllan i köket. Har sparat alla min kopparsaker och nu är det väl dags för dem att få komma ut ur garderoben.

För mig är den oputsade kopparn vackrast med sin patina. 

Några av sakerna har sin historia som skopan som min morfar druckit vatten ur när han var liten. Alla får inte plats, de får bida sin tid.

Men idag har sommaren kommit tillbaka, 20 grader och strålande sol. En härlig dag med kaffe på balkongen. Men hösten nafsar oss i hälarna och för min del är den såå välkommen.

Önskar er alla en fin helg.

Septemberbalkongen

Nu följer en radda bilder från min septemberbalkong. En dokumentation av hur växtligheten ser ut just nu. 

Vildvinet klänger nu under hela taket och ger den där djungelkänslan som jag älskar. Inga bär i år, den måste kanske ha ett par år på sig?

 Vita verbenan har börjat sin andra blomning, som brukar hålla i sig ända tills frosten kommer.

Svartögat är som alltid en vinnare. I år valde jag att dra upp 'African Sunset' från frö, en vaniljgul och aprikos variant. Men de aprikosa blommorna har varit väldigt få. Ska nog försöka mig på en rosa sort nästa år.

Pelargonerna fortsätter oförtröttligt att blomma. De är finast utifrån även om kattnätet håller emot dem från att välla ut som jag egentligen vill. Ingen bild på det tyvärr.

 De röda har enorma blommor. Alla ska sparas i dotter Lisas källare till nästa år. 

Traditionell spegelbild.

 Iris njuter nu när det blivit svalare. Jag också.

Förnyade lådan där vildvinet bor med några perenner som jag tror ska trivas. En alunrot 'Silver Gumdrop' och en stäppsalvia 'Mainacht'. I framkant två ljust rosa minipetunia som såldes ut för en tia styck. 

Ljusbollarna lyser så fint på kvällen. Redan har jag fått ändra timern två gånger. Det mörknar på! Men jag älskar den här tiden. Inte så mycket vattning behövs längre och det känns befriande. Lika roligt som vårens igångsättning, så är den här tiden kravlöst skön. Tänk så bra vi har det med våra olika årstider.

Jaha, det var septemberbalkongen. Undrar om allt hänger med till nästa månads dokumentation eller om frosten hinner före?

Just det...

... höll på att glömma dokumentera spireakvistarna. Jag beskar dem och gjorde som några av er föreslog, planterade dem i kruka. Får se om de klarar vintern och hur stora de blir på balkongen. Vet ju inte ens hur blommorna, eller plymerna rättare sagt, kommer att se ut. Livet är spännande!

Ta hand om er och njut av den ljuva september.

Förälskelse

Jag förälskade mig i en duk häromdagen. Nej, förmanade min inre röst... du har dukar så det räcker och blir över. Jag suckade och tänkte... jovisst, så är det. Men just den här skulle passa bra på slagbordet, lagom lång, och framförallt bred nog, försökte jag övertyga den där rösten. Och titta bara på färgerna, och... den har f r a n s!

Gissa vad?

Haha! Den följde med hem och jag är så glad att jag struntade i den där inre rösten den här gången.

Förälskad i en duk, nog kan man bli det. I alla fall jag.

Glad ny vecka önskar jag er alla!

Gräskronan nu i september

Gräskronan jag gjorde i juni hänger sen en tid tillbaka över min säng.

 Som ett kvardröjande minne av sommaren fångar den kanske mina drömmar?

Smörblommorna behåller sin färg så bra och jag tycker kronan är ännu vackrare nu. Som en spröd sammanfattning av försommargrönskan. Så här såg den ut nybunden i juni.

På mitt sängbord ligger De ensamma, fjärde delen om Gunnar Barbarotti av Håkan Nesser. Läser serien för tredje gången och gillar den lika mycket nu, nästan mer faktiskt. Förresten har jag läst alla Nessers böcker mer än en gång. Det säger en del om vad jag tycker om hans författarskap. 

Ha en fin dag och njut av dofterna, färgerna och friskheten i sköna september. Kram på er!

Småfjuttar

Det har varit dåligt med kantarellplockning i år. Bara en gång tidigare har jag varit till mitt bästa ställe och då var de närapå borttorkade. Igår gick jag dit igen... och gissa? Svamptjyvarna hade varit framme! Grr! Bara några småfjuttar hade de lämnat kvar åt mig.

Räckte med nöd och näppe till en lunchomelett. Gott var det hursomhelst. Jag gillar att använda färsk timjan som extra krydda. Med både blad och blommor blir det pricken över i.

Plockade några kvistar på hemvägen längs genvägen. Rymlingar från närliggande trädgårdar förmodligen. Dem har jag nallat av varje år jag gått där. 

Nu ska jag hålla bättre koll framöver för det är nya gulingar på gång. Jag ska vara först!

Får ni ha era svampställen i fred?

Långlivad grönska

Den här gröna buketten av spireakvistar satte jag i vas för fyra veckor sen. Den har stått sig fin sen dess. Förmodligen för att...

 ... alla kvistarna bildat så fina rötter.

Iris har tuggat på några blad men det har den inte brytt sig om. Undrar om jag ska ta och smygplantera den nånstans? För inte har jag hjärta att slänga denna livskraftiga bukett. Hm.

September har anlänt. En härlig månad tycker jag. Både sensommar och förhöst. Solvarmt och regnrusk. Perfekt!

Må gott!

Fler lokor...

 

Äsch, jag fortsätter väl på temat lokor medan jag håller på. En av sommarens roligheter med döttrarna...

 ... var en dag i Livia & Leran keramikverkstad! Dotter Åsa har gått kurs hos Livia och hade möjlighet att hyra in oss alla fyra en förmiddag. Hur kul som helst! Jag gjorde tallrikar i stengods.

Det är rena meditationen att syssla med lera. Som synes, Lisa är helt uppslukad.

 Likaså Anna och Åsa vid drejskivan.

Nu är mina sex tallrikar brända och klara. Alla olika stora, skeva, lite råa och... busiga liksom. Men jag som tycker om det operfekta gillar dem.

Imorgon ska de bli ordentligt invigda av bästa väninnan med make. Hoppas de tycker maten smakar extra gott... 

Härligt var det att återigen känna på leran. Somliga av er vet kanske att jag har ägnat mig åt keramik under tidigare delar av mitt liv. Och jag har älskat det. Men jag inser tydligt, speciellt efter den här dagen, att mina fingrar och händer inte vill vara med längre. Min keramikkarriär är över. Men roligt har jag haft medan den pågick!

Kul att ni också blev glada åt min tapet i förra inlägget. Tack!

Ta hand om er och ha en trevlig första septemberhelg.