19 december 2020

Vi se i fjärde ljuset en stjärna underbar...

 


Fjärde och sista versen i den lilla juldikten läser jag på söndag. Tänk att tiden går så fort fastän man har så tråkigt! Till och med jag börjar tröttna nu. Alltså på restriktionerna. Så svårt att inte få bjuda in nån i sitt hus, att bara träffas utomhus, inte ens en kram kan man ge. Eller få. Jag har fått krama mig själv sen mars!

Men inte hjälper det att klaga. En dag ska vi väl få vara tillsammans igen, träffas på riktigt. Det är bara att bita ihop och se ljuset i mörkret.

Två paket väntar på att öppnas. Det ena är det sista i adventskalendern som dotter Lisa gjort åt mig och sina systrar. Det får jag öppna på söndag. Det randiga har jag köpt till mig själv! Längtar efter att öppna det på julafton... fastän jag vet vad det innehåller. Eller kanske därför! Köper du julklapp till dig själv?

Ta hand om dig och dina kära och ha en fin fjärde advent.

7 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Nej. Ingen julklapp till mig själv. Fast egentligen förtjänar jag en😂
Jag såg nånstans hur man bäst kramade sig själv. Man skulle inte bara omfamna sig utan även dra armarna upp och ser liksom. Skickar en sådan kram till dig!

Mamma C sa...

Nej jag har inte köpt någon klapp till mig själv. Bara till våra barnbarn som skickats hem till Sverige.
Visst längtar man efter att få kramas ordentligt på riktigt igen med sina nära och kära.
Kram Carin

MirandaMaräng sa...

Jag ser verkligen fram emot det nya året då vaccinet kommer och att bli farmor! Snart är vi där för tiden går så otroligt fort! Då får vi kramas och umgås igen. . .och ta igen allt vi försakat!!! :-)
Alla klappar är sedan länge klara liksom julmaten och jag ser fram emot helgerna fast det blir lite annorlunda i år!
Trevlig Helg & sista Advent!
Kram

Vit Hortensia sa...

Min mamma ger mig alltid en peng så jag får köpa precis det jag vill ha så några av mina paket innehåller alltid saker jag valt själv. I år är det lite större paket där ett är mjukt och ett år hårt :-)
Jag har så många gånger varit tacksam över att jag har min make i allt det här med covid-19......att vi i alla fall är två som kan krama varandra, men jag har haft många dippar då jag bara känt att näääää......fyyyy.....det här är INTE roligt någonstans! Att inte kunna träffa vänner, söner, min mamma, inte kunna röra mig som jag skulle vilja och den här känslan av att ha ett lömskt virus som lurar i alla lägen där andra människor vistas. Vi tillhör ingen riskgrupp, men det spelar ingen roll. Jag vill inte bli smittad med risk för att belasta sjukvården och jag vill definitivt inte vara orsaken till att någon annan blir sjuk! Vill bara se ett slut på den här pandemin!
Nu ska här städas och en liten gran ska få komma in i sovrummet. Den större granen får vänta ute i en hink med vatten några dagar till.....men sen inleder vi julen :-)
Varma kramar till dig!
Birgitta

HWIT BLOGG sa...

Ja allt är så märkligt...men nödvändigt. Trots allt. Men många får fira julen HELT ensamma i år...sorgligt.
Må nästa år komma med en massa bra nyheter och att detta virus har sitt slut!!!! Hoppas...
Varm kram från Titti

Bettys beundran sa...

Så fint att du ger dig själv en julklapp- blir säkert något som är valt med omsorg. Jag väljer oftast att göra som du - amaryllis i vas. Hoppas du och Siri får en fin jul. en vän fick låna hem sin sons katt för att katten blev osams med två andra katter i den familjen och då upptäckte min vän att det var mycket kärt med någon som kröp upp, nära i knät. GOD JUL

Rosor och ruiner sa...

INte så dumt alls, att ge sig själv en julklapp, det kanske man borde göra. Jag kan nog köpa nåt och tänka att det är som en julklapp men jag har aldrig slagit in den åt mig.
Sorry för sent svar om katthår i soffan, men nej, skulle inte säga att just soffan är svår med katthår, den är lite mer åt sämskskinnshållet, typ, och där fastnar inte så mycket. Men det finns ju andra ställen... ;)

Kram
Gunilla