Färdigvirkad pläd av mormorsrutor

När jag väl tog tag i högarna med mormorsrutor, jo jag har tittat snett på dem ett bra tag, så gick det fortare än jag trott att sy ihop dem. Försökte mig på att virka ihop dem men gav upp och sydde istället.

Började med att lägga ut dem så att det inte blev alltför många tvillingrutor i rad. Sen sydde jag ihop nio små till en stor ruta. Mer hanterbart än att sy hela pläden på en gång. Men gissa om det blev mycket rutvridande hit och dit innan jag sydde ihop allt till en hel pläd?

Jamen, jag är faktiskt nöjd. Färgvalet blev så bra till min blommiga tapet. Är ju lite kräsen med att blanda ihop för mycket mönster. Och om du frågar mig...

... så är nog tofsarna i hörnen pricken över i. Det kommer säkert Iris också tycka. Här är ett inlägg när jag börjat virka och kommit en bit på väg.

Njut nu av sista januarihelgen. På måndag är det februari, hurra!

Skatvinter

Från och till har jag fått frågor om tavlan med husen som sitter ovanför soffan. Därför vill jag presentera Skatvinter, som den heter, för er. Förlåt de usla bilderna, det blänker från glaset men ni får i alla fall ett hum om motivet.

Konstnären heter Birgitta Mångsén. Hon finns tyvärr inte kvar i livet. Jag köpte tavlan av henne när jag besökte hennes ateljé i Mora 2005. Hon är mest känd för sina fina bilder av får. Jag skulle köpa en fårtavla hade jag tänkt. Men när jag såg Skatvinter blev jag omedelbart kär.

Är så förtjust över det enkla naivistiska maneret med människorna...

... de röda husen...

... och framförallt... alla skatorna! När jag nu räknar dem kommer jag till 32 stycken! Men jag har en fårtavla också, inköpt senare. 

Den heter Vila. Jag blir så glad när jag ser den, ser ni tänderna? Glada får! Det finns en tavla med många får i hage i snöväder som jag mer än gärna skulle vilja ha. Kollar på auktioner och Tradera men de kostar alltid för mycket för mig. Vill du veta mer om Birgitta Mångsén och hennes tavlor klicka här och här.

Sista veckan i januari inledd. Ett steg närmare våren, vaccinet... och förhoppning om ett friare liv.

Ha det gott.

En god fredagskväll

Helgen inleds med ett glas vin, lite nötter och en god bok. Lyckan var total när jag hittade en box rödvin från julen längst inne i brödskåpet, en oöppnad box som jag glömt att jag hade! Så lite behövs för att ge fredagen lite extra skimmer när snöblandat regn piskar mot rutan. Hoppas ni också kan sätta guldkant på tillvaron.

Glad helg på er!

Favorit i repris

När jag sitter i soffan så har jag den här utsikten och jag kan inte se mig mätt på de torkade fröställningarna av lokorna. De tilltalar mig med sitt spretiga men samtidigt skira uttryck.

Jag vet att björnlokan är giftig och stjälkarnas saft kan ge brännskador. Jag har aldrig märkt av något när jag plockat dem men jag tar dem inte förrän de gått i frö. Jättelokan däremot ger jag mig aldrig på. Men var försiktig, man vet aldrig! Mer info här.

Vasen är gammal och kommer från morfars hem. Älskar den. Också.

Ha det gott och ta hand om er.

En strimma solsken

För ganska så precis ett år sen så virkade jag denna löpare av ett lingarn jag köpte på en utflykt till Dala Floda och Wåhlstedts nerlagda textilfabrik. Löparen hamnade i linneskåpet där den har legat sen dess. Bara fransen fattades och den har jag satt dit nu.

Precis när jag hade tänt ljuset för att fota bilden...

... letade sig en solstrimma in och visst är det precis vad vi behöver... just nu, i dessa mörka tider. Fastän det finns snö och är minusgrader på många håll i landet så känns det mörkt, långsamt och trist. Pusslet är färdiglagt och ligger i sin kartong igen. Inga projekt att ta tag i. De dagliga promenaderna, somliga i strålande sol, räcker inte riktigt för att hålla humöret på topp. Jag ser verkligen fram emot vaccineringen!

Oj, vilket trist inlägg det här blev! Jag tänkte bara visa min löpare som nu fått sin frans.

Hoppas på solsken i helgen... till oss alla!

Det kliar i fingrarna

Så fort det har gått några dagar in i januari så börjar jag längta efter att ta mig an krukväxterna. Jag tillhör dem som älskar att plantera om blommorna. Jag ser ju hur de jämrar sig! Men lite till får de vänta och nu har ju den riktiga vintern äntligen anlänt. Det kanske inte syns på bilden men det snöar. Jag tycker att är det vinter ska det vara både snö och minusgrader.

Så än får vi tåla oss, både krukväxterna och jag. Kan ju pussla under tiden. Ser ni där, under klockan?

I höstas plockade jag med mig ett par kvistar av sparrissalladens blomstänglar som gått i frö. Jag har ju förmånen att ha en fin örtagård i parken utanför knuten och har plockat och smakat bladen som är goda. Visst är de vackra? Älskar torkade växter av alla de slag. Vilket ni säkert vet.

Önskar er en fortsatt vacker vintervecka.

Pusselmani

Tänk så lätt det är att fastna i ett pussel. Och än en gång är jag himla glad över mitt stora slagbord. Har tappat räkningen på alla pussel jag lagt under pandemin. Pusslar ni? I alla fall är julklappspusslet en perfekt januarisyssla. Tycker jag.

Ha det gott i snön!

Vemodigt bedagade vackra

Årets första första tulpanbukett har snart gjort sitt. För mig är det bedagade så vackert.

 

Vackrare nu, i sitt förfall, än helt knoppiga... tycker jag. De har glatt mig sen före nyår och gläder mig än. Om än med ett visst vemod. Jag behåller dem tills kronbladen faller av.

Må gott alla vänner.

Spegel spegel...

Före jul så möblerade jag om i sovrummet... igen. Egentligen är det bara ett byte mellan säng och skåp. Alltid när jag skiftar plats tycker jag att det är så här det ska vara. Jag sover lika bra med huvudet åt vilket håll som helst. Jag kan sova stående om det skulle vara så... ja, jag vet! Stackars alla ni med sömnsvårigheter. 

Det enda nya som skiftet förde med sig var att jag satte upp en spegel ovanför morfars mjölbyrå. Spegeln är den som har suttit på balkongen under sommaren. Det är nåt visst med speglar. De ger ett djup och bidrar till en spänning i rummet. Om jag haft mer plats hade jag letat efter en riktigt stor och hög gammal spegel till vardagsrummet. Men det finns ingen ledig vägg. Så jag nöjer mig med den här.

Lilla ikonen är en av flera som flyttas runt i mitt hem. De är minnen från resor jag gjort eller loppisfynd, och jag är väldigt förtjust i dem. De har säkert skymtat i mina tidigare inlägg. 

Härligt med nya årets oskrivna blad. Nu ska vi se till att det här året blir så bra som vi trodde att förra året skulle bli. Jag har skrivit ner mina förväntningar och önskningar och adresserat till mig själv som jag gör varje nyårsafton. Så roligt att öppna kuvertet och läsa föregående årets förväntan. Somligt har faktiskt slagit in, annat har inte inträffat, som tur är kan jag nu tycka! Nyårslöften har jag slutat med för länge sen.

Må gott och förverkliga era önskningar under det här året. Allt går... om man vill. Och det är aldrig försent!