Sovrumstitt

Jag har flyttat runt på några möbler i sovrummet och plötsligt kändes det mycket rymligare. Ställt skrivbordet lite snett i hörnet och mormorshyllan där skrivbordet stod tidigare.

Knuffat sängen lite närmare fönstret och ställt lilla byrån i hörnet där mormorshyllan tidigare stod.

Pinnstolen hade jag i hallen tidigare och spegeln har funnits på en hel del väggar, bland annat på balkongen.

Inte lätt att få till en översiktsbild. Det behövs inte så mycket för att det ska kännas nytt. Städat blev det på köpet. Om nån undrar varför det står en pinne lutad där i hörnet...

... så är det en gammal barnkratta. Varför då? Jo, Iris har fått för sig att just det där hörnet är så skönt att vässa klorna i. Inte lätt att överlista en katt. Men nu törs hon inte göra det.

Den lilla oskyldiga skruttan. Som snart har födelsedag. Men det tar vi då.

Trevlig Valborgshelg önskar jag er alla.

Det jag inte kan motstå

Jag är ingen samlare i egentlig mening. Det vill säga en sån som sparar på en massa olika saker. Men en svaghet har jag. Konstglas. De flesta föremålen har Åsa Brandt och Helena Gibson gjort.

Började samla på Åsa Brandts glas redan 1968, när hon var ung och innan hon öppnade sin glashytta i Torshälla.

Någon kommer från en semesterresa till Venedig och Murano, andra har jag ingen aning om vem som formgivit, de bara tilltalar mig. Inga investeringar, jag köper bara dem jag tycker om. Som den stora gula vasen, hittad på loppis.

Och den lilla gröna, från en oansenlig glashytta på Kreta.

De finns högt...

... och lågt. Älskar det operfekt fria formspråket. Numer köper jag inga fler. Men om jag skulle hitta nåt jag inte kan motstå, så är det... en in, en ut som gäller. 

Vilka svagheter har ni?

Det jag längtar efter

 

Alla har vi väl saker vi längtar efter. Just nu har jag några som jag ser framför mig om jag blundar. Fred på jorden förstås, står ju som alltid först. Men här menar jag mina mer personliga små längtor.

Så här ser listan ut, just idag... utan inbördes ordning.

Kunna sätta upp håret bak med nypa.

Bli av med min ischias.

En vitsippsbukett.

Få den där lägenheten jag så gärna flyttar till.

Att sommaren blir lagom varm.

Grillad korv över öppen eld, närapå bränd.

Håkan Nessers nästa roman.

Första nypotatisen med matjessill och gräslök.

Vissa av dem är drömmar förstås. De andra mer uppnåeliga. Nog är det viktigt att längta. Men viktigast är ändå att glädjas åt det man har. Som skålen med minipenséerna på balkongen, som var ljusblå när jag köpte dem men som bestämde sig för att ändra färg när nya blommor slog ut. Skönt att naturen fortfarande bestämmer!

Vad längtar ni efter?

Att känna sig duktig

Varje gång jag kokar min tomatsoppa känner jag mig så duktig. Som gamla tidens husmor liksom. När jag lagar mat gillar jag att göra storkok när jag ändå håller på. Fryser sen ner i portioner lagom för en.

Sen är det bara att sträcka in en hand i frysen och ta fram en soppa, värma den och späda med lite mjölk. Tillsammans med en knut med ost är det den bästa lunch man kan äta. Om man frågar mig, alltså.

Tänkt så länge på att så ärtskott. Äntligen kom jag mig för. Lätt som en plätt... lite jord, gula ärtor och en plastpåse över efter vattning. Tar bara ett par dagar att gro. Ni ska få se.

Något som inte grott, eller rättare sagt inte fått några blad alls, är mitt gamla olivträd. Har skrapat på stammen, det är stendött. Det hjälpte inte med fina-band-fjäsket. Nu har det åkt iväg till de sälla olivträdsmarkerna. Tack för alla 25 åren, kära träd. 

Önskar er alla en fin dag.

Recept på tomatsoppan här och knutarna här.

En vit ballerina

Jag fick en vacker vit Kornettblomma i present för ett tag sen. Eller en Streptocarpus, som den heter. Den blommar så fint med skyar av vita blommor.  En bit in i rummet kan den stå, är ju ingen växt man ställer i ett soligt fönster. Nej, finast är de i svalt norr/västerfönster utan sol. Jag hade ett helt fönster fullt när jag bodde i Vårt röda hus.

Om jag får ett norrfönster nån mer gång så ska jag ha det fullt av vita ballerinor igen. De är mycket lätta att föröka också... om man har lust och ork. Se ett inlägg jag gjorde här.

Vilket påskväder vi haft! Men jag hinner inte med när det går från -3 till +18 på samma dag! Och redan fasar jag för att sommaren kommer bli lika het som de senaste. Som jag gnällt om tidigare blir min lägenhet bastulik och jag känner mig instängd bakom nerdragna persienner. Och den där drömlägenheten jag suktar efter verkar vara en ouppnåelig dröm. Hm.

God fortsättning och ha det gott!

Önskar er en skön påskhelg

Med några små ägg i en korg vill jag önska er alla en solig, god och glad påsk. Hoppas ni har en riktigt bra bok på lut. Och tack för alla fina kommentarer ni ger mig och jag blir så glad att ni också tycker om min omklädda fåtölj. Den är inläst nu och mycket skön för ryggen!

Ta hand om er och ha det gott. Kram! 

Val av tyg till fåtöljen

Nu är den omklädd, fåtöljen jag ropade in på auktion för ett tag sen. Kunde inte hejda mig, (som vanligt när nånting är roligt), och satte igång direkt när tyget jag beställt kom. Men vi tar det från början...

 

Så här såg den ut på bilden från Dalarnas Auktionsbyrå, inget fel på färgen direkt, nja, kanske inte hos mig, tyget var smutsigt men också trasigt på vissa ställen. Jag föll som en fura för modellen eftersom jag visste att den var ritad av Ole Wanscher, dansk möbelformgivare och tillverkad 1951. Ett fantastiskt hantverk. Jag lade ett bud... fick slåss lite, men fick den. Dynorna åkte ut på balkongen i sopsäckar och skålar med ättika några dar för att få bort den unkna källarlukten. Fungerar förvånansvärt bra. Under tiden började jag leta tyg.

 

 

Bestämde mig för ett enfärgat linnetyg. Snuddade vid tanken på stormönstrat, typ Josef Frank, men det passar inte hos mig. Snyggt... hemma hos andra. Jag beställde hem prover från tre ställen. Var noga med tillräckligt kraftig kvalité, det ska ju hålla ett tag. En aspekt till, det måste vara såpass slätt att det inte drar åt sig för mycket katthår. En del att tänka på alltså.

Till slut föll valet på det här från LinneHem. Ett melerat linnetyg i fiskbensmönster. Dessutom samma färg som min soffa!

Fåtöljen naken...

... och med ny klädsel. Gamla knappkudden som vilat i garderob ett tag fick hedersplatsen.

 

 

Inte svårt att klä om dynorna om man använder gamla tyget som mönster och är noga med passformen. Jag provar alltid med avigsidan ut, då är det lätt att justera. Tvättade tyget innan för att det inte skulle krympa och använde dragkedjorna som satt på de gamla dynorna för att kunna ta av och tvätta vid behov.

Men just nu ligger fårskinnet där. Och en bok, såklart. Om ni undrar var 60-talsfåtöljen jag nyss klädde om tagit vägen så ska den flytta ner till Göteborg. Passade inte min rygg så bra vilket jag tror den här kommer göra.

Här kommer ni till LinneHem.  

Så har jag fått veta, (tack, Fru Jensen från Bornholm), att en höna minsann ligger på ägg i 21 dar och inte 12 som min tavla visade. Hm, tyckte väl det lät väl kort... Så lita aldrig på en gammal påsktavla, hihi!

Nu går vi in i stilla veckan och jag hoppas all snö smälter bort till påsk. Vill Ha Vår Nu!

Ha det gott.

En bortglömd påsktavla

Jag hittade en gammal påsktavla i botten på en kartong när jag letade på vinden efter en annan sak. Ett vanligt fenomen nu för tiden. Det jag letade efter är fortfarande spårlöst borta. Men tavlan tog jag med ner och hängde på lilla hyllan i köket eftersom jag inte har nån annan ledig spik. Visst är den söt?

Passande nog är det den åttonde april idag och ifall en höna beslutar sig att lägga sig på ägg just idag... 

... så kläcks äggen och kycklingarna tittar ut den tjugonde. Häftigt, eller hur? Nya liv på bara tolv dagar!

Här får den hänga över påsk. Inte mycket annat påskpynt finns hos mig. Om ni tycker att kopparbunken behöver putsas så håller jag inte med. Gillar koppar med patina.

Nu har tyget till fåtöljen kommit! Ser rätt ut.

Ha en fin helg.

Vackert förfall

Inte kan jag slänga utblommade tulpaner direkt heller! Om man tittar ser man skönheten i förfallet.

De flesta har nog inte samma ögon som jag. Ser bara skräpet. 

Nästan papperstunna blir de. Så vackra! Tänk att vi i ett demokratiskt samhälle kan välja hur vi vill se på tillvaron. Och berätta om vad vi tycker i både stort och smått. Inte alla har ju möjlighet till det.

Önskar er en fin ny aprilvecka.

Lermakeriet i Valbo

Igår följde jag med dotter Åsa till Lermakeriet i Valbo. Inte bara mitt barnbarn Sofie (som drejat den fina skålen i tidigare inlägg) håller på med lera, det gör Åsa också. Hon skulle köpa stengodsglasyrer och jag hängde med. Vilken överraskning det blev!

Ett lermakeri trodde jag var ett rörigt och smutsigt ställe, med glasyrsäckar, lerförpackningar, verktyg och allehanda grejor högt och lågt. Så fel jag hade. Mer ordningsamt ställe finns knappt! Dessutom ett stort rum fyllt med vacker keramik, drejade skålar, kannor, fat, krukor, burkar, ljusstakar... 

Titta på ljusstakarna! Oj, så sugen jag var.

Men jag höll hårt i plånboken.

Men det var svårt.

Några bilder från själva lermakeriet. Här miretter i olika storlekar

Färgprover.

Prover på hur glasyrena blir när de blir brända på olika leror.

Färgpigment.

Inspirerande böcker.

Även om ni inte håller på med lera eller är keramiker så är det en upplevelse att besöka Lermakeriet. Ett tips om ni har vägarna förbi Gävle.

Har fått en del tygprover till fåtöljen nu och har nästan bestämt mig. Väntar ytterligare på två. Så himla bra att man kan beställa prover för tyget måste ses i verkligheten. Och det som man trodde mest på kanske inte alls är bra. Både färg och kvalitet är ju avgörande. Roligt är det hursomhelst.

På söndag bjuder Ella, ett av barnbarnen, oss alla på brunch. Ser jag fram emot. Hon fyller 18 år den lilla stumpan. Hjälp så stora de börjar bli!

Hoppas solen lyser över oss alla hela helgen. Kram!