Det finns saker jag tycker mer om i mitt hem än andra. Som de spröda tunna näsorna av lönn, nu nästan genomskinliga, som målade med akvarellfärg på papper. Den gröna ursprungsfärgen är borta sen länge.
Jag trädde upp dem på sytråd för många år sen och de hänger framför draperiet in till sovrummet sen dess. De vajar lojt när jag går förbi och att inte Iris bryr sig är en gåta.
Somliga saker blir så vardagliga att man knappt lägger märke till dem. Just idag fastnade blicken på dem och jag förundras över att de fortfarande hänger kvar där. Och är hela.
Det vardagliga lilla. Som inte kostar nånting men ändå ger glädje. Lojt vajande, i öppningen in till mitt sovrum.
3 kommentarer:
Så skira och vackra.
Det är lätt att man blir hemmablind.
Tur att Iris har låtit bli dem med.
Ha en fortsatt fin måndag.
Kram Carin
De ser verkligen fina ut, där de hänger. Visst blir man hemmablind, men roligt då kan man upptäcka saker på nytt, utan att förändra!
Glad måndag/ Eval8
Så otroligt vackert och enkelt! Tänk att de hållit sej.
Vissa saker får bara vara kvar och man blir så van att man knappt reagerar - kanske lite trygghetskänsla där.
Här gör våren stora framsteg och man ser nästan hur snön smälter minut för minut!
En fortsatt härlig vecka önskar jag dej och Iris!
Kram
Lisa
Skicka en kommentar