Matta på gång

Jag har börjat virka trasmattan till badrummet. Det går fort bara man har gjort grovjobbet. Eller grovjobb och grovjobb. Nej, men det tråkigaste jobbet...

... att riva trasor. Hade inte hjärta att offra ett av mina egna påslakan, men efter ett besök på Röda korset second hand hittade jag ett för dubbelsäng, kostnad 30 kronor. Helt och rent, åtminstone luktade det nytvättat. Annars kör jag alltid loppad textil i maskin innan jag använder det.

Jag river lakanet i ca 15 mm breda remsor efter att jag klippt bort alla sömmar och fått så stort helt stycke som möjligt. Sen klipper jag ett snitt i början på varje remsvarv och river längder. Men ca en cm innan tyget tar slut vänder jag, klipper ett nytt snitt och river så det sitter ihop och blir till en enda lång remsa att göra ett nystan av. Fattar ni?

Jag gör ökningarna efter hand, följer inget direkt mönster. Kollar bara så mattan håller sig plan under arbetets gång. Flera beskrivningar finns på nätet har jag sett om man vill följa en precis beskrivning.

Nu när jag kommit en bit på mattan så tycker jag den ser väl tam ut. Två gamla örngott offrar jag som får bidra till en eller kanske två ränder. Har inte bestämt mig än. Visar när mattan är klar.

Här är en annan matta jag virkat. Och här ytterligare en.

Men jag hade i alla fall tre söta penséer med hem från Torsångs Handelsträdgård i lördags. Vi hade såklart missat att de inte öppnar upp alla växthus förrän 1 maj. Men det gjorde inget för bästa kusinen bjöd hem oss på förmiddagsfika och vi fick prata av oss lite. Konstigt att vi har hur mycket som helst att prata om. Tack än en gång kusin Vitamin.

Igår var jag på bio och såg Stormskärsmaja. Rekommenderas varmt. Jag blev så tagen av hennes liv.

Önskar er alla en fin vecka.

Att ivrigt se framåt

 

Äppelträdet utanför mitt köksfönster är vackert även helt kalt. Perfekt insynsskydd mot kontorsfönstren mittemot. Jag kan studera fåglarna på nära håll och duvan som låg på ägg och fick ungar förra året har varit där flera gånger och inspekterat. Bilden tog jag medan jag väntade att fönsterputsaren skulle komma och nu när jag skriver det här så har jag rena fönster! Oj, vilken lyx att slippa det som jag hela livet tyckt vara det tråkigaste som finns. Det var bara att skriva upp sig på listan i entrén tillsammans med ytterligare 22 lägenheter så kom han och hans medhjälpare och tog alla på samma dag. För närapå ingen peng alls. Hurra!

En liten murgrönsviol fick jag för ett tag sen och den tänker jag flytta ut på balkongen... när nu den tiden kommer. Har haft en sån en gång och den trivdes och växte med långa rankor ute på balkongen men fick löss till slut och trots såpvattenspray gick den inte att rädda. Men nu har jag en annan balkong och hoppas den här inte ska drabbas.

Ikväll ska vi, jag och ett gäng glada grannar, ha tacokväll på vår kvarterskrog och i morgon ska jag till Torsångs Handelsträdgård med två av döttrarna och lockas av allt fint. Lite tidigt med precis vad man behöver nu.

Ha en fin helg och nog kommer den nu... våren alltså. Visst?

Att tänka tillbaka

Nu när jag är äldre så är det oundvikligt att tänka tillbaka. Minnas och blir nostalgisk. Och känna tacksamhet över allt jag fått vara med om.

Minnas goda år. Allt roligt. Men också det ledsamma. För livet är en ständig resa där man hela tiden måste välja. Gjorde jag rätt den gången? Hur hade det blivit om jag gjort annorlunda? Många tankar.

Eftersom jag känner mig lite nostalgisk idag så ger jag er en av mina små dikter jag skrev en gång. Varsågod. Några rader... om just allt.

Alltid du

För mina ögon
du

långt ifrån mig
nu

Du kom
med stegen, leendet, kärleken

jag gick
med tårarna, sorgen, saknaden

För mina ögon
nu

alltid du 

Jag är så tacksam för allt jag fått. Och över allt jag har.

Mormorsfilten klar

Nu är mormorsfilten färdig. Igår sydde jag fast tofsarna i hörnen. Den här filten virkade jag i mjuka jordfärger och den blev som jag tänkt. Just nu får den ligga i korgstolen. Jag har fler ställen den kan få bo på eftersom färgerna passar överallt hos mig.

Den gamla i gröna nyanser ligger nu på Tradera. För mer än en har jag inte användning av.

Garnet räckte precis till de fyra tofsarna. Pricken över i tycker jag. Jaha. Vad ska jag nu hitta på. Nånting att sätta i händerna vill jag allt ha. En stickad tröja till? Nej tror inte det. En badrumsmatta i trasmattevirkning kanske? Jag har minsann material att riva trasor av. Ju mer jag tänker på det, desto mer lockande låter det.

Nu hoppas jag att helgen ger åtminstone lite solglimtar. Själv ska jag på kombinerat inflyttnings- och födelsedagskalas med korvgrillning. Jag älskar grillad korv! Ha det fint vad ni än ska göra. 

Sådder och vattendelare

Nu har svartögat som jag sådde i mars växt till sig och ska få flytta hemifrån. Jatack, sa döttrarna. Och skönt var det för jag har bara köksfönstret att förodla i. Nu har jag sått andra frön...

... nämligen Linnétagetes. Tänkte sätta ut dem i en rabatt utanför samlingssalen jag tagit mig för att få reson på och så vill jag ha ett gäng i min pallkrage också. Tagetes är ju en riktig vattendelare. Tantblomma tycker somliga. Men hallå... var inte dahlian också en tantblomma för några år sen? Just det. Och se bara hur poppis den är nu. Men jag tror tagetesen är på frammarsch. Jag har i alla fall alltid tyckt om dem, se bara. 

Varsågod, jag bjuder på en gammal bild från min lämnade trädgård. Här har jag också andra tagetessorter, den ena är en kryddtagetes den andra två minns jag inte namnet på. Det är alltså den högre rostorange som är Linnétagetes. Väver sig in så fint bland andra växter.

På tal om vattendelare så måste jag visa vad jag hade på tallriken häromdagen.

Fiskbullar i hummersås med kokt potatis. Så gott! Hittade en övergiven påsköl i kylen som blev pricken över i. Har förstått att fiskbullar, liksom russin och koriander är riktiga vattendelare. Jag gillar dem alla. 

Jaha det är ny vecka igen och som vanligt så hinner jag inte med. Kalasdag för dotter Lisa på tisdag och hon ska bjuda på Italiensk smörgåstårta har jag hört. Låter gott.

Önskar er alla en fin vecka.

Faktiskt nåt nytt hos mig!

Det mesta i mitt hem är gammalt eller återanvänt. Både två och tre gånger. Så för en gångs skull har jag nåt helt nytt att visa. Alltså en nyinköpt sak. Hittade en teakhylla på Bauhaus av alla ställen, som passar perfekt till min 60-talsfåtölj. Förlåt den dova bilden men det är så svårt att fota i motljus. Blev så nöjd med placeringen framför fönstret.

Lilla fiskfatet är dock ett gammalt loppisfynd som vilat sig i skåpet ett tag. Nu har det hittat sin rätta plats tycker jag.

Tänk att det är helg igen. Ha det fint! 

Ruskväderspyssel

Nu har jag äntligen tagit fram lådan där mormorsrutorna vilat sig länge nog. Jag förberedde ihopsyningen för ett halvår sen om ni minns?

Jag brukar börja med att sy ihop dem till större rutor om nio. Har försökt virka ihop dem men tycker det är för krångligt.

När det regnar och blåser småspik går det fint att sitta i soffan, lyssna på radio och sy ihop ett par. En bit på väg. Men många kvar.

Vad gör ni när det regnar... eller rent av snöar?

Poesi kan vara så mycket

                                                                                                                                                                   Bild Pinterest

Tack för era åsikter om att dela med sig eller inte. Det är en balansgång och såklart väljer man helt själv. Jag kommer göra som jag brukar. Skriva om lite av varje. Idag har jag dock inte mycket att komma med. Aprilsnön dalar ner över så gott som hela landet och jag har ullkoftan på. Vi kanske kan behöva en liten tröstedikt? Den här kanske?

Poesi, det kan vara så mycket:
ett paket knäckebröd
på ett köksbord,
lite margarin
och ett glas mjölk,
som man blir bjuden på
när man är hungrig.

Poesi, det kan vara
gråsparvarnas kvitter
under tegelpannorna
en solig vinterdag,
långt innan blåsipporna
hunnit slå ut.

Poesi, det kan vara
mötet med en annan människa,
vars ögon berättar
att livet är värme och värdighet.
                                              Berna Svensson

Nu gör vi det bästa av helgen. Ha det gott.

Att dela med sig... eller inte?

Jag tänker ibland på hur mycket jag ska dela med mig av här på bloggen. Vill ni egentligen veta när jag är sjuk eller har en dålig dag? När jag inte orkar vissa saker för att min ischias sätter käppar i hjulet? När mina kära brottas med trassliga situationer?  Jag går till mig själv och tycker att vi har så mycket elände i världen så själv vill jag verkligen inte bidra genom att berätta om mina ledsna dagar, dagar när allt går på tok. Nu är jag ju en person som för det mesta ser det ljusa i tillvaron så därför väljer jag att visa just det. 

Men om man vänder på det? Att bara visa det bästa i livet, det godaste, finaste, roligaste händelserna är ju inte heller kul att få sig serverat hela tiden. Lite svärta måste det vara annars blir det för enahanda.

Jag märker på min statistik att jag har fler läsare än nånsin. Det talar ju för att min blogg tilltalar många och gör att jag väljer att fortsätta vara personlig. Men också hålla det alltför privata för mig själv. 

Livet är minsann en balansgång.

Vad tycker ni om saken? Att dela med sig... eller inte?