Det är Levidestolar jag hittat

Nu är de rena, stolarna jag la bud på och vann hos Dalarnas auktionsbyrå förra helgen. Trodde att det var en variant av Leksandsstolen, från något lokalt snickeri i trakten. De är så fina och rejäla och innan jag hann göra efterforskning om ursprunget så fick jag veta det! 

Tack vare den skurna dekoren på stolens överstycke så var det lätt att se att det utan tvekan var en Gotlandsstol, en Levidestol! Tack Gunilla, Rosor och ruiner, som bor på Gotland och själv är sugen på just såna!

Två av dem har nu plats runt slagbordet...

... en i sovrummet och den fjärde här. Den har fått ett fårskinn, nej jag menar lammskinn på sig. Är man en Gotlandsstol så är man. Och nu ser jag, haha, tavlan ovanför med rosorna är ju också ett signum för ön!

Och ser ni den uppslagna boken där bakom tråget?

Vad skulle inte passa bättre att ligga där än morfars bok Visbybilder från 1944 med fina akvareller av Ferdinand Boberg?

Och man skulle nästan tro att den här krukväxten kommer från Gotland också? Men det gör den inte. En slags Peperomia är det och den finns säkerligen på Gotland också. Men här slutar mina associationer med Gotland, rosornas ö, för denna gång. Ja, jösses vad en Levidestol, eller fyra, kan knyta ihop mycket när man tänker efter.

Jag hoppas att vi alla har en fin helg att se fram emot. Med regn eller sol, glad pingst!

Hittat mina drömmars stolar!

Jag är så glad! I helgen har jag lyckats ropa in fyra gamla stolar av leksandsmodell på auktion! Väntat så länge på rätt stol med rätt känsla.

Idag har jag börjat såpskura dem. De är ingrodda av fett och smuts och har nog dessutom stått i nån bod väldigt länge. Bara väntat på mig... som jag väntat på dem. Jag ska behålla dem precis som de är. Fast rena.

Fortsättning följer...

Ämnade att stanna hos mig?

Jag berättade ju för ett tag sen att jag hjälpt döttrarna att sälja saker efter sin pappa. En hel del har sålts på Tradera. Den här speceriservisen var det dock ingen som ville köpa och glad blev jag. 

Den fanns i sommarstugan jag köpte en gång och som flickornas pappa övertog när vi separerade. Den har legat nerpackad hos honom i alla år och bidat sin tid. Det är en helt komplett kryddservis med sex stora speceriburkar med lock, sex små kryddlådor, och så en stor för mjöl och en för salt. Det enda som saknas är själva hyllan som en gång hörde till.

Utifrån mina efterforskningar har jag kommit fram till att den är närmare 100 år. Några småskador har den, som vissa nagg och ett par knappt synliga sprickor. Men annars är den i mycket gott skick. Visst är den fin!

Tror jag ska flirta med ena svärsonen som är en fena på att snickra. Kanske han kan göra en hylla åt mig? Jag vet hur den sett ut en gång, det har efterforskningarna visat.

Så glad att ingen ville buda på den, kanske den var ämnad att stanna hos mig?

Ha en fortsatt fin långhelg.

Betraktelse över några apelsiner

Inte vet jag hur ni tänker när ni plockar apelsiner från fruktdisken i affären. Jag tar de som har tunnast skal och verkar lagom mogna. Ibland har de ett blad kvar och då blir jag glad för då inbillar jag mig att de är nyplockade.

När jag plockade ur påsen med apelsiner jag köpt häromdagen så upptäckte jag att skaftet på dem var avklippta med sekatör. Nyklippta såg de ut! Och jag funderade vem som gjort det. Vem som gått där i soliga apelsinlunden och valt ut just dem. Med varsam hand valt och klippt. Kvinna eller man? Kanske i Israel... Marocko eller Italien? Eller vilket varmt land de nu kommer ifrån. Undrade vad arbetarna tänkte på när de arbetade. Lyssnade de på musik i hörlurar? Eller fågelkvitter, insektssurr... vindens sus? Kanske funderade på vad de skulle äta till middag? Såg framför mig hur den som valt just mina apelsiner varsamt tömde sin korg i stora trälårar. För inte går det väl att maskinplocka apelsiner? Nej. Det vill jag inte tro.

Nu är de uppätna. Och inte har jag fått nåt svar. Men funderat lite har jag gjort över hur det går till där i apelsinlunden. 

Ja, det är vad jag tänkte på. Brukar ni också fundera och fantisera över oväsentliga saker?

Ha en fin dag alla!

Iris fyller sex år

Finaste Iris fyller år idag. Vad skulle jag gjort utan min vän under denna pandemitid? Lättsammare sambo finns inte på denna jord. 

Hon tar födelsedagen med jämnmod. Ingen fyrtioårskris* så långt ögat ser fastän det är just det hon fyller. Om man räknar i människoår alltså.

Nåja, lite betänksamhet finns kanske. Men inget...

... som inte går att sova bort!

Grattis min fina vän. Tack för att just jag får vara din matte.

*kattens två första år är 24 människoår. Efter det är varje år fyra kattår.

Ett guldkorn

I söndags bestämde jag och dotter Anna att vi skulle utforska vandringsstråken i Backa våtmark.

Backa våtmark är ett område som ligger längs vägen mellan Falun och Svärdsjö. På platsen fanns förr tegelbruk, sågverk och hyttor. Nu finns här ett rikt fågelliv. Och fina vandringsstråk i olika längd med flera rastplatser och en slogbod där man kan packa upp sin fikakorg. En frisbeegolfbana finns också. Och flera beteshagar där korna kommer att beta när de släpps ut.

Vi är dåliga på fågelskådning men gäss, knipor och svanar såg vi.

 Här kan man ta sig ett dopp när den tiden kommer.

... eller här.

Och tryggt där uppe på en kulle blickar vackra Backa herrgård ut över sina domäner. 

Efter vår vandring gick vi mot parkeringen och åkte hem. Ett riktigt guldkorn enades vi om att vi upptäckt. Och bestämde att vi snart skulle göra om vårt besök här. Nästa gång tar vi med fågelbok, kikare och fikakorg.

Litet pizzagnäll

Egentligen är jag ingen vidare pizzarepresentant, varken av köpta eller hemgjorda pizzor. Men ibland, som i lördags, kände jag mig sugen på en hemgjord pizza och eftersom jag så lägligt och för första gången köpt mig en rulle färdig pizzadeg (ICA) när jag veckohandlade, så skred jag till verket.

Jag knåpade ihop en pizza Bianco, använde alltså creme fraiche i stället för tomatsås. Så toppade jag med det som just då fanns i kylskåpet. Penslade kanterna med lite uppvispat ägg och så... skjuts in i ugnen. 

Men... var fanns de bubbliga kanterna? Platt som en pannkaka var den. När jag gör egen deg så blir kanterna alltid sådär knöliga och goda som jag gillar. De är ju nästan det godaste på hela pizzan!

Nu var den ju god ändå som tur var men nästa gång jag blir pizzasugen så gör jag egen deg! Man lär så länge man lever. Gör ni egen deg?

Alldeles ny vecka, den första i sköna maj. Nu kommer väl värmen snart? Ha det gott medan vi väntar.

I väntans tider

Lilla söta nejlikan som är köpt för balkongen får vara inne i värmen ett tag till. Hoppas verkligen maj ger oss vår och varmare vindar.

För nu har väl vintern rasat ut kan man tycka?

Hur som helst önskar jag er en fin Valborg och första maj. Med eller utan mössa.

Kram!

Skuggspel

Om man tittar, verkligen ser på saker som finns i sitt hem, kan man upptäcka att det sker skådespel mitt framför ögonen på en.

Som just nu. Solen skiner in genom persiennen och helt plötsligt blir det magiska skuggor.

Visst är det vackert? Om man nu lyfter blicken och verkligen ser. Det är de små sakerna som ger vardagen skimmer. 

För övrigt har jag än en gång torkat tårarna efter att ha sett Såsom i Himmelen, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Synd bara att den slutar så tragiskt. En av mina favoritfilmer jag kan se hur många gånger som helst. Och Mikael Nyqvist... suck.

Glad måndag!

Anledning till glädje

Gårdagens promenad, i sol med iskalla vindar, gick till Plantagen. Där har jag inte varit sen coronan slog till. Tänkte få tag på en, eller två, Pensépelargoner. Men jag var tydligen för tidigt ute. Nåja, ingen brådska. Det dröjer nog innan jag kan få ut nåt på min balkong. Men jag hittade en annan för mig helt ny växt. Nämligen en Isopskufea! Har ni hört talas om den tidigare? Isop har jag haft i mina tidigare trädgårdar men den här sötingen är ny för mig. Ska tydligen tåla en hel del sol också, ett stort plus på min balkong.

Ser ut så här på nära håll. Så glad att jag hittade den. Jag köpte två. De får stå i köksfönstret tills det är utplanteringsdags. 

En annan anledning till glädje är att se de första knopparna slå ut på de övervintrade pelargonerna. Den där rosa färgen är precis vad iallafall jag behöver i mitt köksfönster nu. Det tar udden av de bitska vindar som gör att man måste ta på sig vinterjacka, mössa och vantar igen fastän solen skiner så inbjudande från en blå himmel.

Önskar er en skön helg, vänner!

Liten men naggande god

Äntligen kom jag iväg till en trädgård Som jag längtat. Gjorde ett besök med döttrarna på Kniva Trädgård i lördags. Ligger ca en mil utanför Falun. En liten men naggande god trädgårdshandel.

Här finns så mycket jag vill ha... ja allt!

Här kommer några bilder därifrån...

Och stora kransen! Bunden av renfana som svartnat av att fått stått ute över vintern. Så vacker!

En annan krans, i taket vid ingången. Kunde tyvärr inte ta några bilder i lilla butiken för bara tre personer åt gången fick vara därinne pga coronan. Men för att ni ska få den där riktiga känslan, här finns ett inlägg när jag var där för några år sen. Och här kommer du till deras hemsida.

Tack för den här gången, Kniva Trädgård. Jag kommer snart tillbaka.

Glad onsdag på er!

Överlevare

Kransar av alla de slag är jag så förtjust i. Påsken är över för länge sen men björkriskransarna består. Faktiskt...

... år efter år! Nu får de ligga och vara fina i det gamla tråget ett tag. Mina kransar är urgamla. När de dammar igen spolar jag av dem under duschen.

Och de blir fräscha igen. Det är min melodi. Snacka om beständighet! 

Efter en härligt solig helg... ha en bra början på veckan.

Grillsäsongen har börjat

I onsdags startade jag grillsäsongen. Eftersom jag har balkong så får jag inte använda traditionell grill. Jag var ytterst tveksam hur bra det skulle bli att grilla på en elgrill när jag köpte en sån förra året. Satsade på en bordsgrill som verkade vettig till bra pris på Clas Ohlson.

Den förvånade mig med ett toppenresultat. Har använt den oväntat mycket. Dessutom är den enkel att göra ren efteråt, delarna går att ta isär, ett stort plus. Den osar inte tack vare tråget som man fyller med vatten, och som sitter under hällen, där fettet kan droppa ner. Jag har min grill på spisen under fläkten. Såklart man inte kan ha någon platta igång men det behöver man ju inte när man lägger allt på grillen.

Jag gör det enkelt, penslar allt med lite olivolja och kryddar köttet, eller vad man nu väljer istället, med grillkrydda. Inget mer behövs. Lite salt på sparrisen i det här fallet.

Har ni provat att grilla halverad purjo? Så himla gott! Och så kör jag med min bästa kalla sås (creme fraiche, majonnäs, salladskrydda och vitlök efter smak), som förhöjer rätten ytterligare. Mums!

Min grill har tydligen utgått ur sortimentet. Så synd. Den kanske var för enkel och bra? 

Tack Eva-Lotta och Annelie, grillen finns tydligen här... på Jula! Och när jag tänker efter var det kanske rentav där jag köpte den också? Minnet... hm.

Önskar alla, med eller utan grillplaner, en solig helg.