Att se resultatet

Hela lägenheten doftar förföriskt av ljuva doftpionen Shirley Temple. Jag fick två kvistar med hem när jag gjorde ett återbesök i en trädgård jag ritat för fyra år sedan. Så roligt att se att så mycket av det jag föreslagit blivit verklighet.

 

 

Eftersom trädgården omgärdas av öppna fält och åkrar så föreslog jag grus och stenar som kontrast mot all grönska runt om. 

 

 Gruset passar också det vitrappade strama huset med sina svarta detaljer.

Ett oanvänt stenblock, kanske ett flaggstångsfundament eller en grindstolpe, fick bli en bänk. Lite japanskt elegant.

Silverpäron och pionbuskar som snart slår ut.

 

Underbara Shirley Temple.

Vindskyddad hörna.

Det urgamla äppelträdet framträdde än mer i sin prakt med grus runt fötterna. Och stegen hittades i uthuset.

Trädgården är inte färdig än, ännu fattas vissa delar. Det är så tillfredsställande att se sina idéer och skissförslag bli verklighet. Om två, tre år åker jag gärna tillbaka till Lars och Catharinas trädgård och ser resultatet. Spännande... och himla roligt!

Tack kusin Lena som gjorde det möjligt för mig att få se allt jobb som lagts ner. Och tack för en, som alltid, trevlig dag.

Vem vill inte ha färg på benen?

Jag brukar sällan, läs aldrig, visa nån form av kosmetika här. Men eftersom jag vet att inte bara jag har svårt att bli brun om benen så vill jag tipsa om en bra BUS-lotion... brun-utan-sol alltså. Efter att ha läst om den helt veganska selftanning lotionen så köpte jag en tub.

Bara namnet lockade ju! Ida Warg. Egentligen för ansiktet, jag använder den på benen och armarna mest. Enkel att applicera, den har en svag brunton redan från början, lättare att se var den hamnar. Sitter bra också. Bästa jag haft! Säljs där BUS säljs.

Japp. Det var ett tips från en som aldrig annars blir brun om benen. Tack, Ida Warg.

Årets smörblommekrona

Inställd på att plocka blommor till en smörblommekrona passade jag på att ta med sax och några gummisnoddar när jag tog en cykeltur i söndags. 

Redan dagen efter hade den börjat torka så fint.

Det finns olika sätt att binda en krona men jag tänkte visa hur jag gör. Man behöver en lagom stomme, en klädnypa och ett snöre eller band att fästa ihop sista stjälkarna. Och så förstås något att hänga upp den i. Jag snodde ihop fyra-fem varv ståltråd till en stomme eftersom jag ville ha en mindre krona i år.

När jag kom hem med buketterna lät jag dem dra vatten i en hink ett par timmar innan jag började binda. Då minskar risken att stjälkarna bryts. Det går åt många fler blommor än man tror så plocka extra mycket. Tre-fyra stjälkar är lagom till en knut. Som hjälp behövs en klädnypa. Så binder man stjälkarna runt stommen så att de låser sig själva. De första spretar och har sig och jag tänker varje år att det här blir nog inte bra. Men ha tålamod för det blir bra i slutändan. Och charmen sitter i det operfekta!

Och när så sista knuten möter första så petar man in stjälkarna bakom den och fäster ihop med snöre eller band. Sen kan man putsa lite och klämma ihop buketterna så de inte spretar ut för mycket. 

Årets smörblommekrona är klar. Nu får den sitta här och vara fin tills hösten... eller rent av till advent?

Så ut och plocka, helst innan midsommar när blommorna ännu sitter kvar och stjälkarna är spänstiga. På samma sätt kan man göra en gräskrona. Här och här är kronor jag gjort tidigare år. Och med andra växter här,  här och här.

Det är jättekul! Lycka till.

Finns det nåt godare?

Jag är matglad och tycker om nästan all mat. En av mina godaste anrättningar är kronärtskocka. Det åt jag i lördags. Tillbehören kan variera efter vad som finns hemma.

Nu fanns ett gott bröd, lite räkor...

... en såsklick av majonnäs, creme fraiche, vitlök att doppa bladen i. Så lite salt, ett par droppar citron... och ett glas av mitt absoluta sommarvin, Leva rosé. Mums säger jag bara! Finns det nåt godare? Inte just då i alla fall. Här är brödreceptet om ni blir sugna att baka.

Glad ny junivecka önskar jag er.

Ombyte förnöjer

Här där jag bor har vi haft osannolikt vackert väder en längre tid. Runt om har det regnat men vi har bara fått nån lite skur. Men idag tror jag det ska regna hela dan och jag välkomnar det!

Har ju ändå små solar i min bukett jag plockade igår. En slags fibbla tillsammans med hundkex. 

Nej, ingen promenad idag. För även om jag tycker om min förmiddagspromenad så är det befriande att inte känna att jag borde. Att skrota runt inne och bara vara kan vara skönt. Se regnet utanför fönstren. Åtminstone en dag. För i morgon tror jag det ska bli soligt igen.

Så sant som det är sagt... ombyte förnöjer.

Glad helg!

Älskar mitt vildvin

Jag brukar ju börja min balkongdokumentation redan från maj. Men i år fanns det inte så mycket att visa då. Utom vildvinet! Nu kommer bilder som är tagna i motljus och därför usla. Men håll tillgodo ändå...

Älskar mitt vildvin som i år har etablerat sig fullt ut. Äntligen visar det sig små knoppklasar också. Den får ju svarta små dekorativa bärklasar på sensommaren.

Jag har lett om några slingor från taket som får nästla sig in i kattnätet och ge viss skugga. Lär behövas om värmen fortsätter som den börjat.

Det är på god väg att bli riktigt stort i år. Jag vill ju bo i en lövsal! Fler balkongbilder blir det säkert innan dokumentationen i slutet av juni.

Ser ni de små klasarna?

Nu ska jag gå min runda runt sjön innan det blir så varmt och innan regnet, som enligt appen ska börja klockan elva idag. 

Ha en fin dag alla vänner!

Ett själens doftminne

 

Den första buketten, försiktigt plockad

För mig är doften

skolavslutning, examensklänning, vita knästrumpor

Ett doftminne i själen

kvardröjd för alltid

liljekonvalj

och sommarlov

 

En liten dikt kom för mig när jag kände doften från min konvaljebukett. Nostalgi... och lite vemod. Vart tar åren vägen?

Men vilka dagar vi har... och kvällar! Hoppas de blir många i sommar.

Ha det gott i denna ljuva sommartid.

Österlen i mitt hjärta

Ja, det var till Österlen döttrarnas överraskningsresa gick. Hela mitt vuxna liv har jag haft en önskan om att en gång få se Ale stenar... och allt annat vackert på Österlen. Men framför allt Ale stenar.

En mäktig plats. En så kallad skeppssättning, troligen från vikingatiden. Ingen vet riktigt. Bara det är hisnande. Inte heller om de 59 stenblocken är en kultplats, begravningsplats eller fungerade som solur/kalender. Kanske bara en viktig samlingsplats?

Att få gå runt och klappa på stenarna och känna deras styrka har jag längtat efter. Kände storheten... tagen och rörd. Men vi var inte ensamma för även om turistsäsongen knappt börjat så var här svårfotat med mycket folk som jag inte vill ha med på bild.

Ale stenar ligger i Kåseberga. En plats där de vackra husen på smala gator är som tagna ur en saga.

Rapsfälten, äppelodlingarna, syrener, gullregn... allt blommade. Vi nosade på Mandelmans gård som var stängd och hade en bokad tid hos Karl-Fredrik att passa. Och där var inte bara hans trädgård och växter utan flera lador/byggnader pinfulla med vill-ha-saker. Men här måste man ha en välfylld plånbok för att handla. Och jodå... han stod där himself i morgonrock och band Morsdagsbuketter och läste in hälsningar till varje.

En vecka skulle vi haft för att hinna utforska alla vackra ställen och platser. Vi besökte Simrishamn med Apotekarns trädgård, och oade och åade över alla vackra hus och gränder i Åhus. 

 Gjorde ett stopp vid Glimmingehus.

Promenerade längs stranden i Vitamölle och fick uppleva både skånskt regn och rejäla åskknallar. Bodde fint i Kivik, åt gott och fikade mycket. Hann med Kiviks musteri och inhandlade både Ranelidmust och rapsolja.

Och det bästa av allt var att jag fick uppleva min dröm tillsammans med mina fina döttrar.

Tack Österlen, jag kommer gärna hit igen.

På gång...

Fredag morgon, klockan är 05:15. Om en kvart blir jag hämtad av döttrarna. Fortfarande vet jag inte vart vi ska åka. Instruktioner har jag fått vad som ska finnas i packningen. Och några ledtrådar... himmel, hav, horisont. Kanske har jag en aning faktiskt. Eller inte? Så himla roligt och spännande!

Berättar sen.

Små glädjeämnen... ett boktips

Den här boken låg inte länge på mitt sängbord. Läste ut den fort... den var så bra!

Tog den i farten när jag var på bibblan för att låna två andra böcker. Hade ingen aning om att den var en fullträff.

Små glädjeämnen av Clare Chambers handlar om journalisten Jean som får i uppdrag att undersöka sanningshalten i ett brev från en kvinna som hävdar att hon blivit gravid och fått ett barn genom jungfrufödsel. Nyfiken som hon är åtar hon sig uppdraget. Medan hon nystar i vad som egentligen hänt blir hon snart charmerad av kvinnan och hennes familj. Och för första gången på länge börjar hon tro att det äntligen är hennes tur att få lite uppleva lite lycka i livet.

Boken, som kom ut 2020, är innerlig och fängslande och en av de bästa jag läst detta år. Ser att den även finns som E-bok. Lyckliga ni som har den kvar att läsa.

Nu har vi redan kommit till slutet av maj och kan bara hoppas att juni blir behagligare. För sämre kan det knappast bli. Men jag har roligheter att se fram emot för tidigt på fredag morgon blir jag hämtad av döttrarna och det enda jag vet är att jag ska räkna med två övernattningar. Jösses! Spännande är bara förnamnet!

Ta hand om er, ha det bra... och läs Små glädjeämnen.

Det är Levidestolar jag hittat

Nu är de rena, stolarna jag la bud på och vann hos Dalarnas auktionsbyrå förra helgen. Trodde att det var en variant av Leksandsstolen, från något lokalt snickeri i trakten. De är så fina och rejäla och innan jag hann göra efterforskning om ursprunget så fick jag veta det! 

Tack vare den skurna dekoren på stolens överstycke så var det lätt att se att det utan tvekan var en Gotlandsstol, en Levidestol! Tack Gunilla, Rosor och ruiner, som bor på Gotland och själv är sugen på just såna!

Två av dem har nu plats runt slagbordet...

... en i sovrummet och den fjärde här. Den har fått ett fårskinn, nej jag menar lammskinn på sig. Är man en Gotlandsstol så är man. Och nu ser jag, haha, tavlan ovanför med rosorna är ju också ett signum för ön!

Och ser ni den uppslagna boken där bakom tråget?

Vad skulle inte passa bättre att ligga där än morfars bok Visbybilder från 1944 med fina akvareller av Ferdinand Boberg?

Och man skulle nästan tro att den här krukväxten kommer från Gotland också? Men det gör den inte. En slags Peperomia är det och den finns säkerligen på Gotland också. Men här slutar mina associationer med Gotland, rosornas ö, för denna gång. Ja, jösses vad en Levidestol, eller fyra, kan knyta ihop mycket när man tänker efter.

Jag hoppas att vi alla har en fin helg att se fram emot. Med regn eller sol, glad pingst!

Hittat mina drömmars stolar!

Jag är så glad! I helgen har jag lyckats ropa in fyra gamla stolar av leksandsmodell på auktion! Väntat så länge på rätt stol med rätt känsla.

Idag har jag börjat såpskura dem. De är ingrodda av fett och smuts och har nog dessutom stått i nån bod väldigt länge. Bara väntat på mig... som jag väntat på dem. Jag ska behålla dem precis som de är. Fast rena.

Fortsättning följer...

Ämnade att stanna hos mig?

Jag berättade ju för ett tag sen att jag hjälpt döttrarna att sälja saker efter sin pappa. En hel del har sålts på Tradera. Den här speceriservisen var det dock ingen som ville köpa och glad blev jag. 

Den fanns i sommarstugan jag köpte en gång och som flickornas pappa övertog när vi separerade. Den har legat nerpackad hos honom i alla år och bidat sin tid. Det är en helt komplett kryddservis med sex stora speceriburkar med lock, sex små kryddlådor, och så en stor för mjöl och en för salt. Det enda som saknas är själva hyllan som en gång hörde till.

Utifrån mina efterforskningar har jag kommit fram till att den är närmare 100 år. Några småskador har den, som vissa nagg och ett par knappt synliga sprickor. Men annars är den i mycket gott skick. Visst är den fin!

Tror jag ska flirta med ena svärsonen som är en fena på att snickra. Kanske han kan göra en hylla åt mig? Jag vet hur den sett ut en gång, det har efterforskningarna visat.

Så glad att ingen ville buda på den, kanske den var ämnad att stanna hos mig?

Ha en fortsatt fin långhelg.

Betraktelse över några apelsiner

Inte vet jag hur ni tänker när ni plockar apelsiner från fruktdisken i affären. Jag tar de som har tunnast skal och verkar lagom mogna. Ibland har de ett blad kvar och då blir jag glad för då inbillar jag mig att de är nyplockade.

När jag plockade ur påsen med apelsiner jag köpt häromdagen så upptäckte jag att skaftet på dem var avklippta med sekatör. Nyklippta såg de ut! Och jag funderade vem som gjort det. Vem som gått där i soliga apelsinlunden och valt ut just dem. Med varsam hand valt och klippt. Kvinna eller man? Kanske i Israel... Marocko eller Italien? Eller vilket varmt land de nu kommer ifrån. Undrade vad arbetarna tänkte på när de arbetade. Lyssnade de på musik i hörlurar? Eller fågelkvitter, insektssurr... vindens sus? Kanske funderade på vad de skulle äta till middag? Såg framför mig hur den som valt just mina apelsiner varsamt tömde sin korg i stora trälårar. För inte går det väl att maskinplocka apelsiner? Nej. Det vill jag inte tro.

Nu är de uppätna. Och inte har jag fått nåt svar. Men funderat lite har jag gjort över hur det går till där i apelsinlunden. 

Ja, det är vad jag tänkte på. Brukar ni också fundera och fantisera över oväsentliga saker?

Ha en fin dag alla!