Semesterstängt...

Nu tar jag semester. Bloggen och jag behöver vila oss från varandra ett tag. Kommer snart tillbaka!

Ha det så fint allesammans! Sommaren är lång...

Älskade pioner

Igår fick jag några kvistar vita doftpioner av dotter A och hela lägenheten doftar underbart, nästan som svag liljekonvalj. Jag älskar pioner mer än någon annan växt och tänker med saknad på mitt lämnade pionland. Men, som vi alla vet... allt har sin tid. Och jag njuter av de vita underbara som står på mitt matsalsbord. Må de räcka länge...

Ha en fin fredag och en god helg!

En Blåvinge på väggen

 

Äntligen har jag köpt en ram till fjärilskortet...

 ...det fjärde i serien som Lisa, Lisas hus har tryckt upp efter sina söta akvareller. De tre tidigare sitter sedan länge ovanför min sänggavel. Jag tycker de är så fina. Den här Blåvingen hamnade i köket och jag blir glad när jag ser den.

Schersminkvistarna har jag fått av dotter L och hela köket doftar så gott, alldeles lagom, för det är inte den starkaste sorten, den som nästan kan orsaka huvudvärk. Ljusstaken kommer från mormors släkt och är jättegammal. Visst är den vacker? Passar så bra till Lisas Blåvinge!

Kul att så många kammade hem höga poäng i mitt förra inlägg om Carl Larsson-gården!

Huller-om-buller-vädret fortsätter och jag bestämmer mig för att gilla läget. Ha det gott ni också!

Besök, var då... hos vem?

På midsommardagen gjorde vi en utflykt till ett av mina älsklingsställen. Undrar om ni redan vet när jag visar den första bilden...

...tagen från andra sidan ån? Bilden är klickbar och ni kanske anar åt vilket ställe det lutar. Om ni listat ut det får ni 10 poäng, om inte kommer här fler bilder.

 9 poäng ger den här...  Den typiska färgsättningen på byggnaderna börjar anas.

8 poäng.
Genom en vacker Schersmin skymtar en välbekant skorstenssiluett.

7 poäng.
I år har nya rabatter börjat anläggas efter gammal förlaga.

6 poäng.
För första gången ser jag en Mose brinnande buske!

5 poäng.
Kryddträdgården har inte riktigt kommit igång ännu. Kanske för att hönorna krafsade runt? Nu var de i plåt så det var nog inte anledningen.

4 poäng.
Framför ingången, den kända, hade dagliljan fått ett (väldigt!) blått skyddande staket, hmm. Bakom ser ni ett hörn av Sveriges kanske mest kända blomsterfönster.

3 poäng.
Nej, nu känner ni säkert igen er! Lågvattnet gör att den här platsen där ekan brukar ligga inte är riktigt så fin som jag vet den kan vara.

2 poäng.
Lång fristående blomsterlåda med gamla ursprungsväxter, hela trädgården håller på att återfå sin forna glans. Nåja, glans kanske aldrig riktigt har funnits här för frun i huset gillade rufsig trädgård och tyckte att även ogräs var vackra.

1 poäng.
Ja, nu vet ni! Den här bilden är välkänd och visst är vi på besök hos...

...Carl Larsson och hans fru i Sundborn, en av Sveriges mest besökta och omtyckta gårdar. Jag åker gärna hit varje år och numera har jag bara 1,5 mil hit så i år blir det nog ett återbesök i höst också. Här kan du läsa mer. Och här kan du se hur det såg ut vid ett av förra årets besök.

Vädret har ju varit sisådär men det blev ändå en fin helg med picknick vid Linnés bröllopsstuga på Svedens gård där det var traditionellt midsommarfirande och där stjärnflockorna av den gamla höga sorten finns i massor, den kallas ju även för Linnés döttrar. En vacker kryddträdgård finns anlagd bakom stugan och där såg jag att den vackra höga Linnétagetesen också var på gång. Sväng in här när ni är i trakterna. Bröllopsstugan ligger ca 6 km öster om Falun mot Svärdsjö, före avtagsvägen mot Sundborn. Ett litet enkelt café finns det också.

Ja, det har blivit mycket av både mat och dryck... och rabarberpaj. Och så har det varit ett hejdundrande åttaårskalas för barnbarnet Mille också! Nu börjar jag fundera på att promenera runt sjön varje morgon... Kanske jag börjar redan i morgon, vem vet?

Hur många Carl Larssonpoäng fick du?

Midsommartider

                                      I denna ljuva sommartid

                                      gå ut min själ, och gläd dig vid

                                      den store Gudens gåvor.

                                      Se, hur i prydning jorden står,

                                      se, hur för dig och mig hon får

                                      så underbara håvor.

                                                                                                                          Psalm 200

Jag önskar alla mina vänner en glad och god midsommarhelg med färskpotatis, sill, jordgubbar, blomsterkrans och vackert väder! Fast det sistnämnda kanske är ett riktigt önsketänkande...

Men hur vädret än blir, så stanna upp och se... se, hur i prydning jorden står... Ett sånt vackert ord!

Må så gott och glad midsommar!

Liljekonvaljeblad på rad

Mer på tork! Liljekonvaljeblad tilltalar mig med sin enkelhet. När de torkar blir de nästan genomskinligt spröda. Förra året hängde jag dem i en ljuskrona i hallen, i år får de hänga på ett snöre i lilla köksfönstret...

...tillsammans med några gamla flaskor och ett par gräslöksblommor. Jag tycker om det transparanta glaset så man ser stjälkarna också.

Blomskottet där i plåtkrukan köpte jag på loppisen på Lilltorpet igår och det är en Chirita Kazu, en krukväxt jag aldrig hört talas om tidigare. Gillar lite annorlunda växter som inte finns i blomsterhandeln. Kul om någon vet vad den kallas på svenska? Just den här ska blomma med ljusrosa klockor på stängel och skötas som en Saint Paula enligt damen som sålde den.

Idag blåser det isvindar här och även om solen lyser just nu så ser jag mörka moln i fjärran. Bara 12 grader! Önskar så att midsommarhelgen som nalkas med stormsteg blir bättre.

Ha det gott allla!

Här kan du se hur jag använde liljekonvaljebladen förra året.

Smörblommor på tork

Smörblommor på köksstången... små solskensbuketter inför vintern. Dessutom matchar de den halmgula randen i gardinerna. Ett par kuddar där i soffan kan jag se framför mig, för plötsligt är jag sugen på mer gult... är det solen som inspirerar? Hmm, jag som inte alls gillar gult egentligen.

 

Efter barnbarnen Ella och Milles examen idag ska jag ut i rabatten längs huset och dra kirskål igen. Försöker att minimera bladmassan så de andra växterna får en chans. Men efter år av vanskötsel så har de tagit över totalt. Att få bort dem helt kan jag bara glömma! De må vara vackra men i mina nästan egna rabatter ska de inte få finnas!

Nu njuter vi vidare av alla dessa fina sommardagar...

Sommaren är här!

Solig sillunch på balkongen... då kan man väl säga att sommaren är här?

Matjesill, färskpotatis, gräddfil och gräslök, riktig sommarmat för mig... och den absolut godaste!

Glad sommar!

Vinst!

Hos Blommiga Rutan hade jag turen att vinna den här söta sminkväskan och dessutom god duschcreme och kroppslotion! Prickigt är jag så svag för och jag har redan en necessär med röda marimekkoblommor så de matchar varann så fint. Tack för fina vinsten Anncathrine!

Flaskorna passar dessutom perfekt i fönstret i badrummet... färdiga att använda!

Vilket härligt väder vi haft i helgen! Här har födelsedagskalas, loppisbesök, cykelturer och grillkvällar avlöst varann... hoppas det fortsätter hela långa sommaren...

Må så gott alla vänner!

Hemma igen...

En härlig semester är slut. Det ljuva livet i Puerto Pollensa är ett minne blott. Trots att vädret inte alls var det mallorcanska vi är vana vid så kom det till slut några dagar med sol... och värme!

En av de allra trevligaste restaurangerna var den lilla charmiga längs strandpromenaden. Stolarna hade gärna fått följa med hem!

Maten var mycket smakrik och vällagad och så hade vi ett hundraårigt fikonträd som tak! Här åt vi flera gånger för maten är minsann inte allra bäst på de tjusigaste ställena!

Men, som sagt, sköna värmen på kvällen fattades och det var ofta kofta på.

Och tänk, det fanns en bit av den långa vita stranden som var utan kommersiella parasoller och solstolar. Puerto Pollensa är en liten pärla på norra ön som inte känns så våldsamt turistig. Inget för den partysugne, här var mest barnfamiljer och pensionärer... perfekt för oss alltså!

Sista dagarna hade vi den här utsikten. Inte dum alls! Och nu är resan slut och hemma är ju som bekant, trots allt härligt, bäst...