På hyllan i köket ser det ut ungefär som vanlig... nästan.
Bara den gamla barngaffeln har tillkommit. Tycker den kan hänga här och vara söt i stället för att bara ligga i lådan där den legat sen jag fick den av mor. Då berättade hon vem som ätit sin mat med den. Men tänk... jag minns inte! Var det hennes far, min morfar? Eller var det hennes farmor? Hur som helst kommer den från hennes fars föräldrahem i Dalvik utanför Torsång, det minns jag. Så förargligt att inte minnas... eller lyssnade jag inte riktigt den gången för länge sen när hon berättade?
Har ni också lyssnat för dåligt när någon berättat? När man sen undrar kan det vara för sent att fråga...
Sköt om er och må gott.
14 kommentarer:
Nog har man lyssnat för dåligt många gånger... Lätt att ångra sen!
Idag ångrar man verkligen att man inte lyssnade bättre.
Kram!
Ja du precis så är det. Hoppas jag har tillfälle att ge de mina vad de vill veta i alla fall. Själv är jag så där lagom intresserad av det som hänt förr. Allt är inte viktigt tycker jag. Ha en fin dag hos dig vi har lite duggregn just nu men ska visst bli bättre fram på dagen
Kram Meta
Vilken jättefin gammal gaffel! Visst känner jag igen detta! Man har kanske lyssnat lite slarvigt, eller så har man själv lagt till lite som man TROR att det var! Det känns lite sorgligt att det numera finns så få, som är äldre än en själv, bland släktingarna, som man kan fråga!
Ha en fin dag!
kram
Lisa
Ja, nog har man lyssnat för dåligt många gånger.....
Eftersom mina föräldrar var över 40 när jag föddes, så var det länge sedan jag kunde kunde fråga dem.
Vacker gaffel!
Ha en skön dag!
Kram Lena
Jamen visst lyssnar man lite dåligt med halt öra liksom ibland. Charmig gaffel som är fin där ändå fast du inte minns. Kraaaam Pia
Ja ibland lyssnar man bara med ett halvt öra. En del gånger är det lika bra, likaväl som att man ångra det sen.
Du får ha den fina gaffeln hängande framme och kanske poppar minnet upp en dag. :)
Nog är det så alltid. Hade en faster och farbror som kunde hur mycket som helst om min fars sida av släkten men tror du man kommer ihåg det nu? Att man inte kunde skriva upp, eller spela in så man haft det kvar.
Jättesöt gaffel var det i alla fall.
Kram Elzie
För länge sedan skrev jag i en bok anteckningar om saker jag fick från mina föräldrar men av någon anledning slutade jag med det, trodde väl att jag skulle minnas. Nu har jag varken mor eller far att fråga. Din gaffel är så fin och lite vet du ju om den i alla fall.
Så roligt att du också har Sannas bok Vintermat! Jag älskar hennes böcker, hon skriver så varmt och härligt.
Ha nu fina höstdagar, rara vän!
Kramar Eva
Jag har glömt mycket av det som berättats om det som var förr. Turligt nog så har jag skrivit upp en del som vår faster berättade, hon som växte upp här hemma på logen. Men nu är nästan alla våra äldre nära och kära borta...varför frågade man inte mer när det fanns möjlighet kan man undra.../Lilla gummann
Ja det var akkurat det , vi hørte for dårlig etter hva som ble sagt tror jeg . Jeg er så heldig å ha begge foreldrene mine i live , så jeg skal spørre og høre etter når noe blir fortalt . Den vesle barnegaffelen er jo bare så kjempefin og klart at den må være fremme!!! Fin dag til deg ! Klem
har man nog gjort
ha en fin helg
kram Rosa
Hej
Javisst är det så, att man glömt, och ibland inte lyssnat så som man borde gjort. Och nu är det i många fall försent... Man blir verkligen ledsen, sorgsen när man tänker på det.
Vilken ovanligt söt pelargon ! Klart du ska övervintra den. Tipset från Lisas hus har jag aldrig provat, brukar spara dom bakom gardinerna och vattna ungefär varannan vecka.
Kram Anncathrine
Det var en fin gammal gaffel, så synd att du inte kommer ihåg vems det är.
Jag lyssnade på en vittnesexpert och det är tydligen inte så lätt att veta vad som är sanning eller tillrättalagt i efterhand.
Jag tror vi lyssnar men är vidare i tanken, då fastnar det inte.
Men gaffeln hänger fint där!
Må så gott du också!
Kramar /Cia
Skicka en kommentar