Måndagstankar

Idag är det första riktiga vardagen efter jul- och nyårshelgerna. Därför passade det bra med en rejäl fläskpannkaka med lingonsylt tyckte jag. Och på nåt sätt blir den ännu godare i portionsform. Gammal beprövad husmanskost ska man inte förringa... den var såå god. Fast visst har vi glömt bort vissa, förr självklara, rätter? Detta år ska bli året då jag ska bli bättre på att väcka upp gamla trotjänare som... isterband med dillstuvad potatis, kålpudding, kalops, kokt torsk med äggsås, laxpudding... Och varför steker jag aldrig sill med lök numera?

Lite närmare våren i köket nu även om inte tulpanerna håller särskilt länge såhär i början av året. Och apropå hållbart så har jag fått pengarna tillbaka på måndagsexemplaret av den storståtliga, (och dyra) azalean som tappade enorma mängder blad. Nu väntar jag ett tag med att handla några växter alls tills de blir mer stabila. Det är ju inte ens mitten av januari. För både människor och växter.

Tulpanerna hann knappt ner i risgrynsburken förrän bladen gulnade. Men man får vara glad över att åtminstone de lila vill slå ut och inte bara torka ihop.

Jaha, det var några tankar som egentligen inte handlar om något alls. Men i nästa inlägg ska ni få se hur den alpstickade västen blev. Den är klar att sys ihop nämligen.

Glad måndag alla!

Lite ledsen...

Dagen före nyårsafton köpte jag en stor fin vit azalea för det presentkort jag fått av döttrarna. Jag kan verkligen längta efter en azalea den här tiden, en ren och vit blomma som symbol över det nya året liksom.

Aldrig har jag unnat mig en sån stor, och dyr, tidigare! Jodå, jag lyckas faktiskt oftast få azaleor att överleva tills blomningen är över så jag är inte rädd för den biten. Men...

När det var dags att sänka ner den för att dra vatten så märkte jag visst bladavfall och när jag ruskade den föll massor av gröna blad av. Jag blev så ledsen. Efter bara 8 dar!

Jag ska ta kontakt med Interflorabutiken där jag köpte den. Bilderna tog jag på nyårsdagen, idag är den inte alls lika fin. Trodde att jag köpt ett praktexemplar!

Om den skenande smittan skriver jag inte... ledsen över den är jag också. Ta hand om er!

En aha-upplevelse... alpstickning!

Jag har riktiga latdagar just nu. Förresten har jag lata dagar ofta eftersom jag kan välja helt själv hur jag vill disponera min tid. Men med glashala gator och promenadvägar så är det inte så lockande att ge sig ut på nån längre promenad, trots Icebugkängor. Så det blir lugna dagar inne. Just nu varvar jag stickning med pussel. Fick ett så roligt i julklapp.

Ett pussel med bild på mig och döttrarna en sommar när vi hade fotbad i dotter Åsas trädgård. Har ockuperat köksbordet så äter gör jag i vardagsrummet numera. Fast snart har jag knåpat mig igenom gräset, det svåraste.

Men åter till stickningen och en riktig aha-upplevelse. Har ni stickat alpstickning nån gång? Aldrig jag, har inte ens hört namnet! Men hjälp så roligt... och enkelt. Stickar en väst i ren ull efter ett försök att virka en som ju ser stickad ut men som jag upptäckte var alldeles för krånglig...

... fast den ser enkel ut, eller hur? Den skulle virkas i ett enda stycke på ledden med början framtill och jag insåg snart att den virkningen var alldeles för tidskrävande och krånglig för mig. Därför tog jag fram stickorna i stället och hittade en stickmetod som ju påminner mycket om beskrivningens mönster.

Hittade beskrivningen på alpstickning i den suveräna stickbok jag köpte på bibblans utrensning för flera år sen. Ifall ni vill prova så varsågod. Det gick snabbt och enkelt att sticka bakstycket, nu är jag på gång med ena framstycket. Har inget mönster men mäter på min älsklingsväst som påminner mycket i storlek med den på det ratade mönsterbladet.

Jaa, jag säger bara... alpstickning!

Jag läser ju också förstås. Men det gör jag ju alltid.

Vad sysslar ni med?

Förväntningar och önskningar

Gillar att göra små stilleben här och där och just nu ser det ut så här på skåpet i mitt sovrum. Några gamla böcker, Ruths tavla som jag är så förälskad i, tillsammans med Hygieia, hälsans och renhetens gudinna och pärlhalsbanden jag ärvt av mor. Och när jag nu ser bilden så minns jag att även mässingsljusstaken är ärvd från fars kusin, tant Olga. Årets sista timmar är här och som vanligt så förundras jag hur fort ett år går.

Sen några år tillbaka har jag som tradition att varje nyårsafton skriva ner mina förväntningar och önskningar inför nya året. Det är så spännande att öppna kuvertet och läsa föregående årets brev. För inte minns jag allt jag skrivit! Somligt kan faktiskt ha slagit in, men det mesta har det inte... Nyårslöften har jag slutat med för länge sen.

Jag vill önska er alla en skön nyårsafton och passa på att tacka för de fina kommentarer ni ger mig. Tänk att så många vill läsa mina blogginlägg! Det förundras jag också över. Jag är ju så vanlig!

Ha det gott, ta hand om er och så lägger jag till min önskan om en bättre värld för oss alla.

Gott Nytt År!

Reflektioner i mellandagarna

Reflekterar såhär i mellandagarna, medan jag äter skumtomtar och resterna av sillen och grönkålssalladen... och smälter julens samvaro med de mina. God fortsättning förresten. Jag har precis börjat vända bitarna till mitt julklappspussel. Hoppas er jul varit som ni önskat... eller så bra som den kunde bli såhär i tider med restriktioner. Hade en trivsam och god julafton med alla de mina hos dotter Lisa, hennes tur i år. Mina tre döttrar turas om att ha julafton och vi har alltid knytkalas. Så mycket gott även om vi som så många dragit ner på utbudet. Jag berättar för dem om min mormors julbord som hon ensam lagade från grunden åt sina barn med familjer långt upp i ålder. Vi trängde ihop oss alla i hennes lilla stuga och på den tiden fanns det inget som hette knytis. I alla fall inte när det gällde julmaten.

Jag tänker ofta på henne. Liten, älskvärd, lite böjd men pigg och klar i huvudet trots sin höga ålder. Hon blev 97 år. Är det en gen jag hoppats få ärva så är det hennes. Därför så intalar jag mig att det var det som dotter Åsa menade när hon en dag i veckan såg mig komma gående på håll. Åh, lilla mamma vad du är lik Torsångsmormor! Sa hon och log stort. Mina, och även min brors barn, kallade inte mormor gammelmormor, nej, hon hette Torsångsmormor för dem, hon bodde ju i Torsång. 

Hur som helst så är jag tvehågsen till att liknas utseendemässigt vid min mormor. Jag tänkte på det efteråt. Dotter Åsa menade i första hand inte piggheten direkt... snarare utseendet. Och visst har jag sett likheten när jag ser mig i spegeln... men vem vill påminnas om det egentligen? Jag förstår inte heller att jag är 75. Inuti är jag fortfarande 37. Eller möjligen 58. Fast lite klokare och mycket mer tillfreds.

Nu valde jag att ta likheten som en komplimang... för alla tyckte mycket om Torsångsmormor. Men för mig var hon ju en liten gumma! Hm. 

Jag har ju en porträttbild i högerkanten som nu har några år på nacken. Den ligger där enbart för att ni ska se hur den där Solstrimmor-människan ser ut. Tycker att det är trevligt att ha ett ansikte på den som bloggar. Och inte konstig alls. Alla som har det ser så trevliga och normala ut. Ändå har nog de flesta haft samma vånda som jag att blotta sig. För vem gillar att se sig själv på bild? Inte jag iallafall...

Ändå har jag nu lagt in en nytagen bild i stället för den gamla. Tagen på julafton. Håll tillgodo med en som mer och mer liknar sin mormor. Och jag väljer, suck, att tycka om det jag ser. Tydligen är det ju jag...

Önskar er fina mellandagar med snö, några minusgrader och sol. Kram!

Min julönskan

Min julönskan    

Jag önskar att alla får lagom av allt
lagom av snö och fem grader kallt

Att alla får njuta av kvällar och dagar

med lagom av julgröt i sina magar

Att alla har glädje och ro i sitt hus

lagom av glögg och massor av ljus

Få själsligt lugn i decembertid

känna lycka och uppleva julefrid

Och tänk om min önskan om fred kunde segra

då skulle jag aldrig önska nåt mera...

 

Med dikten jag skrev för några år sen vill jag önska er alla en riktigt God och Fröjdefull jul.

Dagarna före jul

En skål med kottar och torkade apelsinskivor. Jag njuter mest av det okonstlade och enkla.

Fjärde advent kom tidigt i år. Har mina fyra ljus på lilla kökshyllan tillsammans med en girlang av apelsinskivor, tavlan med de fyra adventsdikterna och ett vackert julkort av en kulla målad av Lena Wikman. Det har jag varit rädd om och sparat i många år och tar fram till varje jul.

Julen är på ingång och jag önskar er julefrid och dagar utan stress. Må gott och krångla inte till det. Välj det som är viktigast för just dig och dina nära.

Kram!

Julknutar

Jag har bakat matbröd till julaftonens knytis, om det nu blir något firande pga den ökande smittan... Hur som helst så är mina Julknutar ett måste till julbordet! Så luftiga och goda.

Gillar bullarna i form av små knutar. Tror jag lagt ut receptet förut men här kommer det igen för den som är hågad.

Julknutar 20 st
50 g smör
50 g jäst
3 dl mjölk + 2 dl vatten
1 msk socker
1 tsk salt
11 dl vetemjöl (För mig räcker 10 dl)

Gör degen som vanligt, den blir ganska lös. Jäs i ca 40 min.
Baka ut och dela degen i 20 delar som rullas i längder och formas till en knut.
Jäs i 30 min och pensla med ägg och strö på vallmo- eller sesamfrön om du vill.
Grädda i 225 gr ca 10 min. Låt svalna under duk.

Hade inga frön hemma denna gång. Ingen fara, lika goda utan. Nu åker de i frysen innan jag äter upp dem!

Ha en fin fjärde advent.

Prinsessan Iris

En vanlig tvättkorg, fylld med tvätt. Kan man tro.

Hahaha... en kattkorg har det blivit! Bäst är det om det är lagom med tvätt så hon får plats. En av prinsessan Iris alla självvalda sovplatser.

Men nummer ett är liggplatsen på toppen av klätterträdet, en och en halv meter upp och med utsikt över kungariket... eller snarare prinsessriket. Hon ser även ut genom burspråket och det som händer i parken nedanför och i lufthavet över hustaken mitt emot.  

Iris har en stark vilja och bestämda åsikter om det mesta. Och jag böjer mig nådigt för prinsessans önskemål. Kan inte sluta förundras över hur en katt kan bestämma... helt och fullt. Personal och ödmjuk underställd tjänare är vad jag är. Och jag är det med glädje för mer underbar, mjuk och gosig sambo finns inte.

Kram på er!

I väntan på Lucia

 Strax börjar luciafirandet på tv, från Tällberg detta år och jag är redo.

Frukosten ska för en gångs skull intas framför tv:n.

Adventsstjärnan lyser.

De blå hyacinterna är precis lagom utslagna...

... och jag har lussestrumporna på!

Allt är frid och fröjd. Nu börjar det. Välkommen Sankta Lucia.

Passar på att tacka för responsen på mitt julmarknadserbjudande! Gäller december månad ut. Läs mer här.

Majorer... mmm!

Varje år den här tiden letar jag fram min gamla bok Vinterns goda ting av Anna och Fanny Bergenström. Den är både en recept- och inspirationsbok som handlar om maten, julen, blommorna. 

Anledningen var att jag fick lust att baka Majorer. Förra året blev det inte mycket bakat av förklarliga skäl men ingen riktig jul utan dessa kakor. En av mina favoriter!

De ser inte riktigt ut som de brukar för när jag satte igång så hade jag slut på mandel. Typiskt. Jag slängde i lite musli istället. Degen blev lite torrare. Men jag lovar... de blev precis lika goda, bara lite fulare.

Här är receptet. Jag använder alltid russin i stället för korinter och gör oftast halv sats.

När de svalnat åt jag fyra på raken. Sån är jag, tralala!

Hoppas ni har mandel hemma!

Lite väl tidigt... och ett julmarknadserbjudande

 Va? Är de tre vise männen redan på väg? Lite väl tidigt kan tyckas. Tre av ekollonen jag plockade i höstas grodde och utvecklade rötter. Lite väl tidigt det också kan tyckas. Jag kanske ska plantera ner dem i krukor redan nu medan jag får upp rötterna? Nån som vet? Söta är de, hursomhelst.

Försäljningen av mina böcker på julmarknaden var så lyckad. Kul att så många vill ge bort en bok, eller tre, i julklapp! Vill du också köpa dem till julmarknadspris, mejla mig på evamari4@telia.com.

 

Välj en bok för 100 kronor, välj tre böcker för 200 kronor... eller alla fem för 300 kronor. Postnords frakt tillkommer. Här kan du läsa mer om dem. 

Må så gott!

Den kära halmbocken

Som ni säkert vet så finns det inte många tomtar i mitt hem. Däremot har jag några saker som jag inte vill vara utan. Som halmbocken till exempel.

Han har redan kommit fram och tagit plats uppe på vitrinskåpet. När jag ser bilden så tänker jag att kranspeperomian på piedestalen får bli ersättning för julgranen som jag sen flera år tillbaka slopat. Men några julgransljus eller röda kulor blir det inte, hihi.

För några år sen fick bocken nya band runt sig för de gamla hade gjort sitt. Man kan återuppliva gamla bockar också! Visst är han fin?

På söndag, andra advent, deltar jag på Österå julmaknad, utanför Falun, och säljer mina böcker. Kul om du hade vägarna förbi. Mellan 14-18 är jag där och har finfina julerbjudanden på böckerna. Hoppas vi ses!

Önskar er alla en trivsam andra adventshelg.

Min sjuarmade ljusstake

Minns ni min loppade ljusstake för 38 kronor? Nu står den där jag såg den framför mig och tänk, den blev precis så maffig som jag trodde.

Den är skavd här och där och somliga ljuskoppar är sneda och vinda men det gör att jag tycker ännu mer om den!

Är så glad över att den bor hos mig. Har försökt undersöka dess ursprung och det närmaste jag kommer är att det är en version av den mer kända Skatelövsstaken. Kanske en lokal variant?

Nu kliver vi in i julmånaden. Jag hoppas på snö till de minusgrader vi haft under senaste tid. Det bidrar ju så mycket till julstämningen. Jag vill se snöflingor falla!

Ha en fin tid och ta hand om er.