Nyårsafton

Nyårsafton. Ett till år har gått och i morgon är det ett år sen jag fick nycklarna till min fina lägenhet. Här trivs jag så bra och även om det är tomt efter Maja nu så vet jag att sorgen lägger sig och snart bara är ett fint minne.

Jag tycker om att duka fint på linneduk och med silverbestick. En gammal bok får ligga på bordet och agera ljushållare.

Inte ofta dukar jag med tygservetter men den här nyårsaftonen gör jag det. Runt servetten har jag knutit ett tovat snöre och lagt en blomma av azalean som blommat så fint under hela julen.

Nu önskar jag er alla ett fint avslut av året och ett gott nytt 2016. Och än en gång tackar jag er för de fina kommentarer och meddelanden jag fått. Jag har så goda vänner, både här och runt mig i vardagen. Kramar till er alla!

Gott nytt år!

Tomt och tyst

Saknar min Maja så. Tänk att en liten katt kan vara en sån glädje. Nu spinner ingen längre i mitt knä, ingen tassar längre efter mig, ingen sitter längre vid kranen och jamar uppfordrande efter vatten. Skaffa en ny, säger välvilliga vänner. Nej, jag får ingen som min Maja. Hon var så speciell och jag kan inte fatta att just hon skulle drabbas av en sån hemsk sjukdom. Saknaden efter henne är stor.

Det är så tomt och tyst hos mig.

Julkram till er alla!

Har inte varit så aktiv på bloggen ett tag eftersom jag har haft så trassligt med min Maja. Hon har inte mått bra och på kort tid blev hon helt personlighetsförändrad, troligen utvecklades någon form av tumör i hennes hjärna. Jag beslöt att låta henne somna in och jag är så ledsen. Lilla Maja blev nio månader och vi fick bara sex månader tillsammans. Saknaden är stor och hjärtat blöder just nu. Samtidigt hände en tragisk bilolycka där kusin Anders omkom. När olyckor sker med någon nära så blir man helt paralyserad. Livet förändras för alltid och sorgen är oändlig för hans familj.

Men det blir jul ändå och jag ska tillbringa julafton hos dotter Åsa i år, dit också de andra döttrarna med familjer kommer. Mycket värme, skratt, god julmat, lekar och så tomte förstås. Så tacksam jag är för min fina familj som alltid ställer upp och vill mig så väl.

Nu önskar jag också er en fin jul. Stor julkram till er alla!

Fjärde ljuset i advent

     Vi se i fjärde ljuset en stjärna underbar
        den som ger tidens gåtor ett evighetens svar

På söndag tänder vi det fjärde ljuset och julen har kommit. I år nedtonad av många skäl. Främst för att jag tycker det enkla naturliga är vackrast... även i juletid, men också för min lilla Majas skull. Önskar er en riktigt skön helg utan alltför många måsten.

Kramar till er alla! 

Med lummer och små pappersstjärnor

Ljuskronan över matrumsbordet ser olika ut beroende på årstid. Inför advent lindade jag slingor av lummer runt om och satte i de söta små pappersstjärnorna jag fått av finaste mejlvännen Ninni. Hon har vikt dem själv... tack Ninni!

Jag planerar och förbereder lite inför den lutfiskmiddag jag ska bjuda mina närmaste på till fjärde advent. Vi äter den alltid tillsammans med potatis, knaperstekt rimmat fläsk, vit sås och kryddpeppar. Så gott! Nåja, det får bli lasagne också eftersom alla inte äter lutfisk... konstigt, det som är en sån delikatess.

Sköt om er och jäkta inte. Sänk kraven... och axlarna!

Ps. Man får plocka lummer för eget bruk utom i Blekinge där den är helt fridlyst.

Julfint på Kniva trädgård

Redan förra året flyttade Kniva trädgård in i den gamla lanthandeln efter byvägen i Kniva, en mil utanför Falun. Innehavarna har behållit all gammal inredning och förstärkt ytterligare med tidsenliga inventarier. I lördags var jag dit och njöt av allt fint.

Gissa om det var mycket som föll mig i smaken? Nu var jag inte ensam där och det var svårt att fota bland alla besökare.

Miljön är fantastisk och jag rekommenderar alla som har möjlighet att göra ett besök. Här kan du läsa mer om Kniva trädgård, öppentider och om de trevliga ägarna. Här finns inte bara blommor utan också så mycket väl utvalda och vackra saker!

De rostiga granarna till exempel... de och mycket annat höll jag i extra länge. Nu blev det bara en vit hyacint denna gång. Men besöket finns kvar i mig än. Och som ni ser så var vädret vackert och frosten gjorde det lite mer vintrigt och gav mer julkänsla än vanligt.

En vacker kyrkokonsert var jag på i söndags, Lucia i folkton. Så nog har jag kommit i lite mer julstämning än tidigare. Visst gör vädret sitt? -10 grader just nu och nog blir det en vacker dag idag också?

Må gott alla vänner och hoppas ni har fått lite julkänsla såhär tio dagar före julafton!

Eget arbete

Lovade tidigare visa några av de färdiga keramikalstren. Kannan i fönstret visade jag tidigare obränd. Nu är den glaserad och några tall- och grankvistar hamnade i den nu inför jul. Skålen och ljusstaken har redan blivit flitigt använda. Och kursen är så rolig och ger mig utlopp för min skapandelust. Nu har jag övergivit den vita leran och börjat jobba i svart härlig lera. Fotar och visar mer efter jul eftersom några av sakerna kanske blir julklappar?

Tredje advent och Lucia är redan i antågande. Så fort tiden går! Om det bara ville komma lite snö och bli så där lagom kallt...

En trevlig helg önskar jag er alla.

Stickbiten!

Jag blev så sugen på att sticka nånting så jag dök ner i min garnkorg och rotade runt. Hittade garn som kanske skulle räcka till... ett par tumvantar? När jag väl börjat (och repat upp en gång) så var det jätteroligt!

Började med en traditionell mudd men den såg jättetråkig ut så jag började om. Tycker mycket bättre om den här modellen som är längre. Tummen, märkt med rött garn där den ska sitta, tänkte jag sticka sist för jag var osäker om garnet skulle räcka. Nu är det ingen fara längre för jag har just varit iväg och köpt mer av precis samma sort och färg. Blev så sugen att sticka en tröja också. Det var ett tag sen jag stickade men nu har jag blivit stickbiten!

Vad pysslar ni med... förutom alla måsten?

Tidig söndagsmorgon... andra advent

 När andra ljuset glimmar
   vi höra löftets ord...

Andra advent och jag tänder ljusen i de små stjärnhållarna som hänger på ett snöre mellan knaggarna på knoppbrädan i sovrummet. Kryper ner i sängen igen en stund och tittar på dem. Tystnad, förutom Majas kurrande, hon tar tillfället i akt och lägger sig på mitt bröst och spinner med slutna ögon. En lång stund ligger vi så. Men till slut blir längtan efter frukost för stor och noggrant blåser jag ut ljusen.

Vad kan bli vackrare och enklare än en liten tallkvist i ett snöre? För mig gäller "less is more". På alla plan faktiskt... när jag tänker efter. Helt klart prioriterar jag andra saker nu än tidigare i livet. Jag är lyckligt lottad som kan ta till mig och uppskatta det lilla. Vardagen är lika viktig för mig som vilken fest som helst. Att bli sams med sig själv också. Att kunna tänka... mja, jag är nog inte så dum ändå!

Tack för fina kommentarer om mitt skriveri... det gör mig så glad. Många med mig har, eller är, på god väg att skrota dumma Jante, bra! Nu önskar jag er en härlig andra advent. Kram från mig!

Förtydligande till tidigare inlägg...
Den blå dörren är publicerad i Hemmets, som tidigare hette Hemmets Veckotidning och första delen finns i dubbelnumret 50-51, andra delen kommer i nr 52. Min bok Café Trädgårdslyckan, som jag skrev 2006, är tyvärr slutsåld från förlaget.

Lilla pyret på plats... och det där med Jante

Den pyttelilla keramiktomten som jag köpte för egna pengar som 11-åring, den har återigen tagit plats bland mossan. Troligen den enda tomten som får komma fram till jul. Men det här lilla pyret är viktigare än alla andra tomtar tillsammans. I år visste jag var han fanns också, ibland har jag fått vända upp och ner på allt i mitt letande eftersom jag varje gång lägger honom på en sån bra plats!

Sen var det där med Jante. Du ska inte tro att du är nåt! Så är de flesta av oss lärda och uppväxta med... Förhäv dig inte!

Jag bestämmer mig att strunta i Jante hädanefter.

Min person är inte särskilt synlig, mitt ego är inte stort och min självbild kunde vara starkare. Mitt självförtroende vacklar emellanåt... men har faktiskt blivit bättre med åren. Alltså tränger jag mig förbi Jante och bryr mig inte om att han drar mig i armen. För rädd, det är jag inte!

Så...
Det är en del av er som vet att jag skriver både det ena och det andra. De som läst min relationsroman Café Trädgårdslyckan har tyckt mycket om den. Så många mejl och brev jag fått genom åren som bekräftar det! Enkelt, okomplicerat, lättläst... så skriver jag. Åh, nu knackar Jante mig på axeln igen men jag sträcker på ryggen och ruskar av mig honom! Ibland skickar jag in en novell eller kortroman till en tidning. Några har jag haft förmånen att få publicerade. Så roligt att se det skrivna i tryck! Men att berätta det för andra än de närmaste, det har Jante sett till att jag inte ska göra. När jag nu är i farten kan jag berätta att jag under två år skrivit på en ny relationsroman, Livet efter Mats. Nu är den klar och inskickad till flera förlag. Om den blir antagen är osannolikt. Det är otroligt svårt att få något utgivet i dessa dagar. Så roligt det vore...

Men...
Om ni köper nr 50-51 av veckotidningen Hemmets, så har jag en kortroman, eller långnovell om ni vill, med där. Den heter Den blå dörren, en feelgood-berättelse om en kvinna som fått nog. I vår publiceras nästa, Mötesplats 60+, med vilken jag vann pris i Hemmets romantävling nu i höstas. Jag ser i ögonvrån hur Jante med slokande axlar går sin väg, hurra!

Ska vi bilda en antiJante-klubb? Tillsammans kan vi sporra varandra. Vi duger och vi kan... eller hur? Är du med på resan?

Hej då Jante!

Det här inlägget blev mycket mer utlämnande än jag menade. Men är nu Jante borta så...

En fin dag och trevlig läsning önskar jag er!