Apelsiner, Joanna Trollope och längtan efter ett nytt år

Tänk att året snart är slut! Aldrig har nog så många längtat efter ett nytt! Ett nytt fyllt med förhoppningar om att pandemin planar ut och att vi kan umgås med nära och kära igen... utan restriktioner.

Ser ni böckerna på bordet? De ligger där och väntar. Jag läser ju väldigt mycket och längtar efter böcker med substans, vill ha något mer än de jag senast läst och som just nu inte passar mig. Jag tänker läsa Joanna Trollope igen, har fyra egna att börja med, lästa för säkert tjugo år sen. När bibblan öppnar igen kan jag låna de andra. Eftersom de är helt fristående så gör det inget i vilken ordning man läser dem. Det finns elva stycken utgivna på svenska. Här kan ni läsa om henne och om böckerna. Har ni läst något av henne?

Jag har plockat bort en del barrande tallris och letat fram en virkad duk med frans inför nyår. Lilla granen får vara kvar ett tag till. Fatet med apelsinerna får representera mina förväntningar på nya året. Sundare vanor helt enkelt!

Nu vill jag önska er ett gott slut och ett gott nytt 2021. Jag vill också tacka för alla roliga, uppmuntrande, gulliga och snälla kommentarer ni ger. Och tack för hälsningar i form av telefonsamtal, sms, mejl och brev... några av dem handskrivna! Så fantastiskt att så många vill läsa mina inlägg. Utan er vore Solstrimmor inget alls. 

Gott nytt år!

Mellandagar

 

Nu i mellandagarna kikade jag lite bakåt på mina gamla inlägg och hittade juldikten jag skrev en gång och glömt bort. Tänker visa den igen för fortfarande innefattar den mina önskningar. Möjligen skulle en rad om covid-19 kunna innefattas... men den får ingå i "att alla har glädje och ro i sitt hus".

                                          Min julönskan
 

                            Jag önskar att alla får lagom av allt

                               lagom av snö och fem grader kallt

                                       Att alla får njuta av kvällar och dagar

                                          med lagom av julgröt i sina magar

                            Att alla har glädje och ro i sitt hus

                               lagom av glögg och massor av ljus

                                       Få själsligt lugn i decembertid

                                          känna lycka och uppleva julefrid

                            Och tänk om min önskan om fred kunde segra

                               Då skulle jag aldrig önska nåt mera...

 

Ha fina dagar och ro i ditt hus. Kram!

Bara för att det är jul...

 ... sa matte, och knöt på mig nån slags krage innan jag hann blinka.

En julkrage, sa hon. Du vill väl vara lite julfin Iris, eller hur? 

 Ibland bara måste man härda ut. Hur länge håller en jul på? Suck.

Jag tror jag får en idé... värd att prova i alla fall.

Om jag vässar klorna och jobbar allt jag kan kanske eländet lossnar?

Jag tror att det går!

Japp! Den lossnar!

Hoppas hon inte ser.

Skönt! Det är tröttsamt med jul. Nu måste jag vila.

Vänta! Matte kommer och vill säga nåt.

God jul önskar vi, Iris och Eva-Mari

Ett riktigt fynd!

För ett tag sen började jag fundera på ett lite nättare soffbord och letade lite från och till på olika lokala begagnatsidor. Inget fel på mitt gamla vita bord men jag kände för ett mjukare... alltså ett runt. Visste inte riktigt vad jag letade efter men när jag helt plötsligt såg det här... visste jag. Ett bord i originalskick från 40-talet. För tvåhundra!! Jag bara älskar den strama designen på underdelen.

Min avsikt var att måla det antikvitt men när jag fick hem det och såg skicket och det vackra träslaget så tror jag nog att det får vara omålat. Eller... vad tycker ni?

Amaryllisen har jag fått av döttrarna. Upphör aldrig att förundras över vad som döljer sig i knopparna.

Julvecka och hektiskt för många. Inte för mig. Inga som helst måsten. Hoppas ni också kan ta det lugnt.

Vi se i fjärde ljuset en stjärna underbar...

 

Fjärde och sista versen i den lilla juldikten läser jag på söndag. Tänk att tiden går så fort fastän man har så tråkigt! Till och med jag börjar tröttna nu. Alltså på restriktionerna. Så svårt att inte få bjuda in nån i sitt hus, att bara träffas utomhus, inte ens en kram kan man ge. Eller få. Jag har fått krama mig själv sen mars!

Men inte hjälper det att klaga. En dag ska vi väl få vara tillsammans igen, träffas på riktigt. Det är bara att bita ihop och se ljuset i mörkret.

Två paket väntar på att öppnas. Det ena är det sista i adventskalendern som dotter Lisa gjort åt mig och sina systrar. Det får jag öppna på söndag. Det randiga har jag köpt till mig själv! Längtar efter att öppna det på julafton... fastän jag vet vad det innehåller. Eller kanske därför! Köper du julklapp till dig själv?

Ta hand om dig och dina kära och ha en fin fjärde advent.

Mitt julbak

Vem skulle inte vilja baka bröd i en vedeldad ugn den här tiden? Julbaka i en riktig bagarstuga? Jag blev så sugen så jag försökte komma så nära man kan komma. Så jag bakade Stekpannebröd. Så enkelt och så gott!

Smakade så nära bakugnsbakat man kan komma. Jag åt två på direkten!

Ifall ni också får lust att baka så använde jag det här receptet...

Stekpannebröd 6 stycken

2 dl vetemjöl + 0,25 dl rågsikt, 0,5 tsk bakpulver, 25 g rumsvarmt smör, 0,25 tsk salt, 2 dl mjölk eller fil, 1 droppe honung

Blanda de torra ingredienserna, mosa ner smöret med en gaffel, häll på vätskan och rör ihop. Knåda lätt på mjölat bakbord, dela i 6 delar som kavlas ut så tunt det går. Grädda i varm gjutjärnsstekpanna, utan fett, ca 2-3 min på varje sida eller tills de får fin färg. Låt kallna under bakduk. Godast att ätas direkt men kan frysas... om det blir några över förstås.

Har inte bakat Stekpannebröd sen 80-talet tror jag. Nu ska jag äta mitt tredje...

Lite nytt

Jojomensan... faktiskt lite nytt! Visserligen använde jag notsidorna som jag använt mig av tidigare men bollarna är nytillverkade! Jag klippte till rundlar som jag sydde ihop på maskin med tråd emellan. Sen var det bara att veckla ut dem till bollar. Jätteroligt pyssel.

En girlang hänger över rutiga duken...

... och en annan hängde jag i köksfönstret. Svårt att sluta när jag börjat så det blev några fler som jag delat ut bland barn och barnbarn.

Men lite gammalt också... min pyttelilla tomte har kommit fram, och i år valde han att sätta sig i fruktskålen. Tomten köpte jag för egna pengar på Rutebo keramik i Leksand när jag var elva år. Ibland har han varit försvunnen men till slut hittats i tid. För övrigt den enda tomten hos mig... men nog så viktig.

Inget är som vanligt dessa tider men vi får göra allt så bra vi kan. Hoppas ni haft en fin luciamorgon trots allt.

Ha det gott.

Korsstygnsduk och mörkröd amaryllis

Lagom till tredje advent spricker min amaryllis ut med fyra mörkröda magnifika klockor. Jag skar av stjälken från löken, kortade den och satte i vas i stället. Så har jag lagt på julduken som jag lovade visa.

En duk i korsstygn från Clara Waever som jag broderade på 70-talet. På den tiden det bara fanns två kanaler på tv och fler än jag handarbetade på fritiden. 

Amaryllisen är köpt som vit men jag är glad över att den visade sig vara röd. Så vacker! 

Ta hand om er och ha en fin njutbar tredje advent.

En egen liten sol

När december är så helgrå får man fixa lite solsken själv genom att baka en Solskenskaka. Blev inspirerad av Mamma C och bakade en egen. Smakar solsken... jag lovar!

Solskenskaka

2 ägg + 1 äggvita, 2 dl socker, 2 dl vetemjöl, 1 dl vatten, 1 tsk bakpulver, citronskalsrasp efter smak (eget tillägg)

Glasyr: 1 dl strösocker, 75 g smör, 1 msk vaniljsocker, 1 äggula, 1 dl kokosflingor

Sätt ugnen på 200 grader. Vispa ägg och socker pösigt, rör i de övriga ingredienserna och häll smeten i smord form och grädda ganska långt ner i ugnen ca 20 minuter. Ta ut och låt svalna.

Sjud ihop glasyren (utom kokos) till en tjock smet. Låt svalna. Min smet blev inte så fast så jag blandade i nästan allt kokos. Bredde den över kakan och strödde resten av kokosraspet över.

 Lycka till och ha en fin solskensdag!

Stjärnor och änglar

 

Pappersstjärnorna, vikta för länge sen av sidor ur en gammal religiös bok med gammaltext på tyska, har kommit fram och ligger lite överallt. Andas advent, liksom...

... änglarna på kökshyllan, som hamnade så lägligt under de torkade fröställningarna som blev till palmer, ger en påminnelse om de tre vise männen. Vikta en gång av sidor ur en gammal notbok. Inget nytt hos mig alltså, bara gammalt och älskat.

Men hyacinter köper jag på mig. De finns i alla rum och jag har en lagerförvaring på balkongen. Så länge det är plusgrader går det bra att låta dem vänta på sin tur där. De vita doftar milt och alldeles lagom mycket.

Hoppas ni också haft en fin andra advent. Ja, och det här vädret talar vi inte om, eller hur? 

Ha en fin vecka.

Att älska en ruta...

 ... så mycket så den återkommer i olika skepnader hos mig, det gör jag. Nu senast som duk till mormors pelarbord i köket. 

 Men det började med när jag behövde byta tyg på köksstolarnas dynor...

... och föll för detta rutiga i mörkgrått/natur. Jag målade också stolarna efter tyget! Här och här, två inlägg från den resan. Men inte nog med det.

Jag sydde en klänning av samma tyg också! När jag tänker efter har jag en kasse i samma tyg... också. En ruta som passar till det mesta. Men nu räcker det.

Vill gärna visa den gamla bonaden som jag loppade för säkert tjugo år sen. En riktig skatt. Har inte haft den uppe särskilt många jular men den förtjänar ju att få sitta uppe ett tag med det tydliga julbudskap den har. Den är broderad med en teknik jag inte känner till. Eller är den flamskvävd? Nån som vet?

Snart är det andra advent och än är det inte så vitt på marken som fler än jag vill ha till jul. Hoppas på en jul med lagom av allt. Men nog kommer den att bli annorlunda i år för oss alla.

Ha en fin andra advent mina vänner! 

Tack till Inger som hörde av sig och berättade att bonaden är sydd med twistsöm! Nu vet vi.

En mycket liten krans

I dessa dagar när många av oss köper eller tillverkar egna kransar av gran-, lingon-, tall- eller annat grönt ris, tar jag fram de små kransarna av papperssnören jag gjort en gång. Allt behöver ju inte vara grönt tänker jag. Snodde ett tunt svart snöre runt för att ge ett uns mer karaktär. Inte för mycket... inte för lite. 

De hänger på dörrarna till vitrinskåpet i köket. Visar helheten så snart jag hämtat en bit tyg som ska bli duk till mormors runda bord som fått komma ner från vinden och lufta sig. Jag har beställt tyget och får hämta det utanför butiken Kol & Rosor här i stan. Går inte gärna in i affärer om det går att undvika. Man tar väl sitt ansvar!

Ha det gott såhär första veckan i december. Ses snart!

När första ljuset brinner...

 ... står julens dörr på glänt

och jubelpsalmen klingar

i helig tid. Advent.

Jag äter frukosten i vardagsrummet i dag, tänder första ljuset och läser första versen från tavlan med adventstdikten jag alltid tar fram. Så har jag gjort i många år och för mig är det en trivsam och lite högtidlig tradition.

Traditioner är viktiga, speciellt de små, enkla. Kanske viktigare än nånsin i dessa tider när inget annat är sig likt.

Njut av dagen och ta hand om er. Glad första advent!

Advent... ankomst

Den här tiden är den härligaste och vackraste under den mörka årstiden tycker jag. Advent. Bara namnet är så oerhört vackert! Betyder just ankomst. Jag har gett min ängel en mer framträdande plats, som brukligt. Annars bor den i sovrummet.

Letade fram en gammal skir spetsduk som jag tycker passar bättre till advent. Tall- och granris i kruka och på väggen, inspirationsböcker på bordet och några kottar... välkommen advent!

Ingen traditionell adventsstake har jag i år, jag tänder mässingsljusstakarna i tur och ordning i stället. Det ska vara enkelt. Nu ska jag plocka fram stjärnor och fönsterstakar. Inte heller där finns några nyheter. Allt gammalt, lite skamfilat och tufsigt... men så kärt.

Önskar er alla en fin första advent.

Gammaldags funderingar

En morgon när jag just vaknat fastnade ögonen på gardinerna som jag haft i hängande längder i sovrummet nästan hela tiden jag bott här (snart sex år). Skulle det passa med omtag, sådär som mor hade nästan överallt förr? Ja, jag har nog haft så jag också när jag tänker efter. Men det var väldigt länge sen. Så efter frukost rotade jag igenom gömmorna efter tänkbara band, för några i samma tyg som gardinerna hade jag inte. Provade lite olika och fastnade för virkade remsor. Kanske använda som brickband en gång? Jamen... det blev ju gulligt gammaldags!
 

Vem som virkat de två perfekt långa remsorna har jag ingen aning om. Inte jag i alla fall. Tur att man har allt möjligt i sina gömslen som kan komma till användning en vacker dag!

Knappt fyra veckor kvar till jul och bara dagar kvar till första advent. I år kanske vi ska plocka fram gamla julpyntet vi inte brytt oss om att ha framme på flera år? Behöver vi inte mysa till det ännu mer hemma nu när vi inte kan träffas som vi brukar? Jag ska nog se igenom julkartongerna på vinden när jag hämtar ner stjärnor och stakar. Kanske gör jag fynd, vem vet?

Ta hand om er mina vänner.