Räkna hjärtslag

Alla bokslukare vet känslan när man inte vill göra nånting annat än att läsa boken man hittat och som uppfyller tankarna hela tiden. Så är det med Räkna hjärtslag som jag valde den här gången från Låna och läs, Akademibokhandelns bokklubb där man kan välja mellan 55 olika titlar att låna. Jag är abonnent sen 1 oktober och har redan hunnit med fem böcker. Ett utmärkt sätt att få ta del av utvalda böcker när bokhyllan är full.

Som sagt... Räkna hjärtslag kan jag inte lägga ifrån mig. Den är skriven av Katarina Widholm, skönlitterär debutant, hon har förut skrivit enbart barnböcker. Och som hon berättar! Jag är så glad över upptäckten att hon skriver på en fortsättning.

Berättelsen handlar om Betty, en ung kvinnas väg ut i livet, från Hudiksvall till en hembiträdestjänst i Stockholm under åren före andra världskrigets början. Så varmt, lågmält och trovärdigt berättat. Jag fick lite Mina drömmars stad-vibbar, ni vet Per Anders Fogelströms fina Stockholmsskildring, även om den serien utspelade sig långt tidigare. 

På baksidan står det så här...

Om du inte vill läsa den själv är den en finfin julklapp till bokälskaren! Och här kan du läsa mer om utmärkta Låna och läs.

Ha en bra dag.

Att inte vara så rädd för att göra fel

Smyger in här på lördagkvällen för att tacka för alla fina kommentarer om min omklädda fåtölj. Så kul att ni gillar den lika mycket som jag! Jag vill poängtera att jag inte har nån som helst utbildning utan provar mig fram, eller rättare sagt, gör det på mitt sätt. Har alltid vågat... tänker ofta hur svårt kan det vara... och eftersom jag är envis, kreativ och ser lösningar så går det oftast bra. Och som vi vet, övning ger färdighet. Jag tycker att man inte ska vara så rädd för att göra fel. Livet blir roligare om man vågar lite mer.

En gammal pappersstjärna lutad mot vasen på vardagsrumsbordet gör mig glad just nu. Snart är det advent. En högtid de flesta av oss längtar till. Jag ser på den medan jag väntar att Så mycket bättre ska börja. Ett av de program jag längtar till... närapå lika mycket som efter advent.

Ha en fin kväll och helg!

Har ni också märkt att det är svårt att kommentera på vissa bloggar helt plötsligt?

Fåtöljen omklädd och klar

Efter att ha dammsugit marknaden efter lämpligt tyg stannade valet till slut på detta tyg, Boel & Jan Willow Offwhite. Mycket skulle stämma och passa både den mörka karmen och min övriga lågmälda färgskala.

Bilderna tog jag i kvällsljus, för att fota i burspråket i motljus går nästan inte. Korgstolarna som stod här blev förpassade till vinden och det blev mycket luftigare.

Jag tycker så mycket om den mjuka formen. Men det var krångligt att klä om den kan jag säga. Tung som ett skåp och att jag är rådbråkad i kroppen efter alla lyft och obekväma ställningar är ingen underdrift. Jag tog isär den helt, den är otroligt välgjord. 20 skruvar som satt som berget skruvades ur, tusen klammer plockades bort och gamla tyget dammsögs och användes som mönster till nya tyget.

Men efter allt arbete jag lagt ner är jag nu nöjd över resultatet. Det lilla bordet som varit vitt passade inte in så jag letade i skåpet efter bruna nyanser och blandade mig fram till en godtagbar nyans.

Nu ska jag vila mig ett tag och jag har faktiskt lovat mig själv att det här var den sista fåtöljen jag klär om. Räknade efter och om jag inte glömt någon så var det här den elfte jag klätt om i min dar. Plus två soffor. 

Som synes så är fåtöljen väl godkänd av Iris. Men också jag har provsuttit och den är som gjord för min rygg. En riktig bokläsarfåtölj!

Idag tror jag att jag ska baka Elsas Saffranssockerbullar. Bakade dem förra året och de blev en favorit, inte bara för mig, de var så luftiga och goda. Recept här.

Kram på er!

Vill ni se några tidigare omklädslar så klicka här och här.

Alla helgons helg

En dikt vill jag ge er i denna helg, skriven av min älsklingspoet, Berna Svensson. Inte vad jag vet utgiven men under 80-talet publicerad i olika tidningar ur vilka jag klippte och sparade. Idag har jag en hel bok full varav denna dikt är den jag ständigt återkommer till, speciellt i dessa tider. Läs, den är till dig.

Du ska vara glad
över dessa stilla,
mörka dagar,
som kan synas händelselösa.

Ge dig nu tid att tänka!
Att känna och minnas
all sol och glädje
som sommaren gav.

Tänd ljus i din kammare
och bida, förtrösta.
Det är ju i mörkret
som växandet gror.
                          Berna Svensson

 

Ta hand om dig.

Mitt fynd

 Mina gamla verktyg har kommit till användning igen. Jag har skaffat mig nånting att bita i!

Mitt fynd! En fåtölj designad av Bertil Fridhagen från 60-talet för Bröderna Andersson blev min, inropad på auktion i förra veckan. Bilden från Dalarnas Auktionsbyrå, glömde att ta en egen förebild.

Så här ser den ut just nu. Och köket har blivit ateljé. Jag stripar stolen helt och börjar om från början. Skruvarna sitter som berget, tur man har en svärson som rycker in! Kul att hitta en stämpel där det står 06.06.1962. En liten hälsning från tillverkaren. Det är så roligt!

Hoppas ni också har nåt kul att bita i!

En ljuvlig stund

Vad gör man en söndag, den allra sista i oktober, när det duggregnar och man är småfrusen? 

Jo, jag vet! Jag tappar upp ett hett bubbelbad, tänder ett ljus...

 

... sätter på mjuk bakgrundsmusik och unnar mig ett glas gott rödvin på badkarskanten. Kryper sakta ner... för det är hett. Mmm. En ljuvligt skön stund... en av de bästa. Njuter länge.

 

Nu är jag len, ren och varm igen. Jag älskar mitt badkar!

Sista sucken

 En överbliven kronärtskocka la jag till torkning för några veckor sen. Så fick jag se...

... att den började blomma. Vi brukar ju säga på skämt om krukväxter som aldrig vill blomma att nu åker du ut om du inte sätter fart. Och ibland ger det resultat, liv eller död liksom.

Nu hotade jag inte den här skockan men kanske ville den visa sin inneboende skönhet innan den torkar helt. Jodå, jag har varit med om det här fenomenet tidigare. Enastående, eller hur?

Minns ni att jag grämde mig över att fyndet jag hoppats på inte visade sig vara ett fynd? Det osannolika hände... ett exakt likadant objekt dök upp på Dalarnas auktionsbyrå i söndags. Fast i bättre kondition. Jag la ett skambud... och fick det! Behöver rejäl omsorg. Men bara rolig sådan. Jag visar när jag fått den levererad. För det är en den.

Fortsättning följer!

En liten Tankeruta

I somras förälskade jag mig i en liten tavla på en utställning där Tjärngänget ställde ut sina alster under temat "Gränslöst" i Galleri Ladan på Åkerö i Leksand. Den heter Tankeruta och är ett textilcollage av Ann-Ki Jones. 

Den sitter på tavelväggen vid tv:n och jag tittar på den varje dag.

Den har gott sällskap av en akvarell från St. Ives Cornwall av falukonstnären Thomas Wallin. Också den en kärlek jag inte kunde motstå från en av hans utställningar för sådär 25 år sen. Alla tavlor jag har på väggarna är förälskelser. För mig är det viktigt att bara omge mig med saker jag mår bra av och tycker om. Och nu kan jag vila blicken på min lilla Tankeruta.

Har ni nån förälskelse på väggen?

Räddningsplanka

Ibland har man ingen aning om vad man ska äta. Omeletter har man ätit sig trött på, inget lockar... och kylskåpet ser väldigt tomt ut. 

Då gör jag en fetaostsallad. Oftast har jag ingredienserna hemma, annars improviserar jag. Finns det bara fetaost och oliver så är jag glad.

Gör den mest sommartid så klart, men en trist dag i oktober utan matinspiration funkar den också utmärkt. Jag blir aldrig trött på den. Nej... aldrig fel med en glad fetaostsallad.

Vad har ni för räddningsplanka?

Det Holländska Huset... boktips

Igår kväll la jag ifrån mig boken och önskade att jag hade den kvar att läsa. Så bra! Den heter Det Holländska Huset och är skriven av Ann Patchett, en författare helt okänd av mig. Utgavs på svenska redan förra året.

Och bara omslaget... så himla vackert! Det är ett familjedrama, helt oblodigt, om stark syskonkärlek, frånvarande föräldrar och ett förlorat barndomshem. En storslagen roman som spänner över flera generationer, mästerligt berättad. Kommer säkerligen att bli omtalad, kanske film? Vill gärna läsa fler böcker av henne, ser att det finns åtminstone två titlar att låna på bibblan.

Hur gick det med det förmodade fyndet undrar ni. Det blev inget. Potentialen fanns men annat gjorde att jag avstod. Så kan det gå!

Tänk att det är fredag igen. Hur fort går inte tiden?

En glad helg önskar jag er alla.

Innan frosten

Efter att jag höstat balkongen finns små pelargonbuketter här och där hos mig. Påskliljan, som flickan heter, har fått flytta tillbaka in från hyllan på balkongen där hon bott i sommar.

Inte för att det varit särskilt kallt ännu utan för att frosten nalkas, vare sig vi vill eller inte. 

Idag ska jag cykla iväg och kika på nåt som jag hoppas är det fynd jag tror. Som såklart kräver viss omvårdnad för att passa in hos mig. Håll tummarna att det är ett fynd!

Ta hand om er och ha en fin höstvecka.

Idag har jag höstat balkongen

I alla fall börjat hösta till den. Att ta bort svartögats lianer tog hela eftermiddagen, intrasslad i både kattnät och spaljé. Men nu är den borta och det blev en hel sopsäck full.

Iris uppskattar den fria sikten ner mot gatan.

Jag gillar inte ljung sådär jättemycket, men blandat med diverse plockade frökapslar så kan det gå an.

Fler bilder kommer när den är helt klar.

Ha en riktigt fin hösthelg!

Mer att spara i framtidslådan

 Det var så roligt att sticka!

Speciellt eftersom modellen var så enkel, allt i ett stycke. Här stickas ärmmudden. Men när jag sytt ihop den...

... hade jag typiskt nog inte fem röda knappar, inga grå heller, som passade. Och i stan finns faktiskt ingen butik som säljer knappar längre och att beställa fem knappar på nätet gör jag bara inte, så... då får man komma på en egen lösning.

Så jag gjorde fem små tuppor av garn... eller tuppur som vi kallar dem här i Dalarna. Friseras till lagom storlek efter fastsyning. De är mjuka och funkar jättebra som knäppning.

Och inte kan jag låta bli att sätta små öron på mössan. 

Nu ligger de i framtidslådan och väntar. Locket går nästan inte att stänga. Jag är noga med att inte tjata om barnbarnsbarn med mina vuxna barnbarn. Det är i högsta grad deras beslut. Men jag hoppas i hemlighet att det blir snart... och den som väntar på nåt gott, ni vet. Här, här och här ser ni en del av vad som redan ligger där och trängs.

Jag är fortfarande sticksugen. Men nu får det nog bli nåt åt mig själv...

Önskar er en fin vecka.

Oktoberkänsla

Jag längtar efter nybakade kanelbullar. Jag har jäst hemma. Och smör och mjöl så det räcker. Men jag kommer mig inte för. Förresten äter jag upp dem själv i ett nafs. Så det är lika bra att de bara finns på bild, från ett bak när jag hade lust.

Kommer inte riktigt igång med något just nu. Kanske oktobermood? Ett par dar har det varit ruskväder, mörkt redan fem och jag hittade som tur var en sparad beskrivning på en babytröja. Handlade lämpligt garn och satte igång med ett pytteprojekt som kommer att hamna i min redan fyllda framtidslåda. Att sticka i rött är faktiskt roligt, riktigt uppiggande.

Nä, nu tar jag mig i kragen och klär på mig och går ut på långpromenad. Tänker plocka till mig lite torkade fröställningar att smycka balkongen med. För i veckan tar jag bort sommarbalkongen och ersätter den med höstfägring.

Välkommen oktober!